Ny hemkommen.

Jag känner mig glad och nöjd. Efter att ha kämpat mot denna förkylning som slagit sig både här och där på muskler och hals och näsa så har jag lyckas sova om natten och vaknar och känner mig som en människa. En så pass vanlig människa att jag idag bestämde mig för att det var nog med soffasittande och skulle ge mig ut i denna värld. Jag kom så långt som till mitt förra jobb och satt där och pratade och hejade på dem där, bara 3 barn (!!) resten var på ferie, vilka rackare. Sedan blev det bestämt att jag skulle åka hem en sväng och snabbvila och äta något för att sedan åka ner på byen när Lene slutat jobb för att joina henne.

Hon skulle nämligen träffa en väninna som jobbade fram till 18.30 och så kul är det väl inte att underhålla sig helt själv så jag hängde med henne. Och gud så skönt det var att vara bland civilisation, människor och saker och kläder. Tiden gick utan att jag direkt han tänka mycket på den och helt plötsligt var klockan dags för att Lene skulle träffa hennes väninna. Dessa 2 jenter var hungriga så dom skulle minsann äta något och eftersom väninnan som för övrigt var svensk hade jobbar på Friday's så ville hon självklart dit och äta. Snälla som dom var erbjöd dom mig att följa med vilket jag tackade ja till. Ja menar någon gång gör det väl ingenting om man äter ute och betalar svinmycket pengar för mat, så ja!

Sjukt svårt hade jag att välja när jag satt där, det kändes som att jag inte fattade vad hälften av maten var och hälften var "för dyr" och hälften var sjuk onyttigt. Så vad väljer man, jo men till slut bestämde jag mig för att ta kyckling tacos. Beställningen gick iväg och vi satt och pratade och skrattade och väntade.

Lene började uttrycka hunger och förklarade att hon senast åt kl 13 idag och ville som ha maten. Jag var inte riktigt sådär hungrig som jag borde vara mest tror jag för att jag var på ett "nytt" ställe och skulle äta, allt var så spännande. Hur som haver så passerade servitören några gånger och bad oss om ursäkt att det tog tid och så och att maten var på väg.

OCH till slut kom den efter kanske ca 50 minuters väntande och 3 hungriga magar på hugget så kastade vi oss över maten. Varav vi också då fick höra (mest eftersom att då Helena hade jobbat där tidigare) att en stund efter vi gjorde våran beställning så var det några andra som gjort exakt samma beställning och när våran mat var klar så hade den gått ut till fel bor alltså dom som kom efter oss. Dom måste ha fått sin mat jävligt fort alltså. Så vi fick "vänta för 2". Men så var dom inte sämre på detta ställe än att säga att vi fick maten för halva priset för att dom sällt till det lite och att vi väntat så länge.

Det måste jag ändå kalla service. Då ha jag gick nöjd och belåten från Friday's och betalade endast 77 kr för mat och dryck. Ja vad jag egentligen betalade för var bara maten för drickan fick vi gratis, sedan betalade jag faktiskt 100 kr för att vara schysst och dricksa lite. Egentligen var det bradålig service men jag blev så glad över så billig nota att jag kände mig "rik" och givmild. Hela notan för oss alla 3 gick på enbart 231 kr, det är vid dessa tillfällen som man ska vara sen som "betalar för allt".

Nu är jag i alla fall hemma och ska mysa lite innan jag lägger mig. Simon lyser med sin frånvaro och jobbar över.

Då var man lite fattigare men ack så bra det känns just nu.

Det känns inte som att det går sådär jätte mycket framåt med min förkylning, jag ser fortfarande ut som en zombie.

Men för att pigga upp mig själv och tänka på bättre tider och för att fira att jag har fått ett jobb och belöna mig själv och sedan ja ge mig själv en liten födelsedagspresent så har jag just klickat hem lite kläder från La Redoute. Ok, kläder och kläder, det blev en BH, 2 st bikini BH:ar och en bikinitrosa men sen också pricken över i:et så var så fruktansvärt snygg. En adidas tränings"jacka", grymt snygg.

Egentligen så gillar jag inte och beställa hem grejer för att jag tycker det är så svårt med storlekar och ja, det känns som att saker och ting aldrig passar, men nu ska jag verkligen ge det en chans och har lusläst in mig på storleksguiden och mätt en massa så ja, nä fan det här ska gå! BH:arna har jag dock ingen aning om, det tycker det år sjukt står skillnad från butik till butik vad det gäller samma storlek sen så är det väl egentligen ingen hemlighet att jag har så stor storlek att det oftast inte finns på tex, H&M, Lindex och alla dom. Så ja, vi får se helt enkelt det är värt ett försök tycker jag och visar det sen sig att jag kan ha dom då vet jag ju det och så kommer jag beställa därifrån fler gånger. För allvarligt så börjar jag bli lite less på de höga priserna på Twilfit, jag vet inte om ni har tänkt på det men en BH på twilfit i deras eget märke är billigare från A - C (tror jag det är) och från D och uppåt är dom dyrare. Plus att om man vill ha en "finare" så kostar dom ju skjortan så jag hoppas på detta!

Nu får vi bara se när sakerna dyker upp, det blir 2 st paket för Adidas jackan hade dom inte på lager vad jag förstod så 5 till 10 veckor får jag minsann vänta på den men det är det värt. Det andra paketet borde dyka upp lagom till min födelsedag, så det blir väl perfekt!

Vad gör jag här?

Jag hade hoppats på att igår natt bara var en tillfällighet, att jag vaknade efter kl 3 och aldrig riktigt kunde somna om. Problemen var många som vanligt när man är sjuk/förkyld men bland annat var det för varmt men OCKSÅ så får jag jätte ont i nacken och käkpartiet av att bara lägga huvudet på kudden. Även fast jag provade och ta bort kudden och ersätta med inget eller något mindre hjälper det inte, eller det var som lite bekvämare men jag kunde ändå inte somna.

Nu sitter jag här för att denna natt vaknade jag redan halv 3 och var "färdigsoven" typ. Det känns på samma sätt ikväll. Så jag gav upp att ligga i sängen denna gång och gör saker för att hoppas på att ja ska bli trött. Just nu pendlar jag också fram och tillbaka från att vara lite illamående också, jag tror jag måste ta något att stoppa i magen.

Jag hoppas att det bara är en förkylning annars vet jag inte inte alls vad jag ska göra.

Jag har blivit med jobb!

Idag ringde de från "barnehagen" eller det var en från styret som sa att jag fick jobbet om jag då fortfarande var intresserad och ja visst är jag det. På något sätt har jag nu kommit fram till att jag vill jobba tiden som är kvar mest för att tjäna så mycket pengar som jag kan, även om det inte är så mycket egentligen så är det mer än vad jag skulle få i dagpengar.

Även fast jag sa aldrig mer barnehage så har jag bara blivit mer och mer sugen på detta jobb, problemet kommer bara vara, kommer jag hålla disciplinen uppe på jobbet? Det kommer vara mycket mer stilla än vad det var där jag slutade jobba. Men det kommer säkert gå fint, jag hoppas på en vår med fint väder så att jag kan gå ut med småttingarna mycket och så ja, tanken är att jag ska "träna" på arbetstid.

Alltså en trillingvagn med gissa, 3 barn i och gå upp och ner för denna mördarbacke, det kommer bli underbart eller? Nu kommer jag förhoppningsvis inte måsta gå upp för hela backen men man vet aldrig.

Om allting går enligt planen så ska jag träffa föräldrarna på onsdag och sedan börja jobba på måndag. Jag tror det här kan bli bra, sen så går jag upp lite i lön också, plus att jag kommer vara ledig över påsk också. Sweet säger jag bara.

Samtidigt som jag känner mig helt jävla död just nu på grund av en förkylning som bara är inne på andra dagen så är jag glad att den kommer nu så att jag förhoppningsvis är frisk tills jag börjar jobba.

Bilden visade jag ca en vecka sedan men backen är fortfarande lika lång och jobbigt. Klicka på den så den bli förstorad även då ser man nästan inte slutet av den. Det är en redig en. Jag hoppas på att vara fit till sommaren :)

Hjälp mig, rösta!

Jag är med i läkeroltävlingen där man kan göra en egen tuggummimix och min hittar ni här. Hjälp mig på vägen genom att rösta eller var med och tävla själv.

Det bästa, träna och äta! :D

Ja, då har man varit på gymmet för andra gången idag, fast jag tränade bara första gången. Gubbarna (läs: grabbarna) skulle dit och köra marklyft och öva på tekniken och eftersom att jag så smått har börjat och försöker mig på det så tänkte jag hänga på eftersom att det kan hända att man lär sig något. Och ja jo, jag vet ju som ungefär nu hur man ska göra men det är fasen svårt att få till det, så vi får se hur det går för mig.

Marklyft står på mitt schema i morgon, nu ska jag ta mig något gott att äta som frukt eller morötter. Det blir visst plättar till middag också, toppen!

Detta blev otroligt mycket längre än vad jag hade tänkt.

Jag tänkte skriva detta igår men jag blev så trött och slut och fram för allt hungrig efter att jag tränat så jag gör det idag i stället.

Jag har väl aldrig egentligen varit en träningsmänniska, jag kände inte alltid bekväm vad det gäller idrott i skolan och i alla fall efter slutet av högstadiet och under gymnasiet MEN jag började ändå så smått testa olika saker för att se om jag hittade något som faktiskt passar mig och ja hela sista året på gymnasiet tränade jag 2 dagar i veckan i Bureå, vem kunde tro att jag skulle hitta något där? Pilates ena dagen och aerobic andra, men en helt toppen instruktör.

Efter det blev det att testa på Thaiboxning och det är väl inte alls så konstigt med tanke på att Simon både tränade och var tränare. Och visst så var det super kul men jag kände att jag inte riktigt hade skalle för det att köra när jag dels inte var sådär superbra (man kan ju inte var bäst när man börjar) och sen så ja, man är ju tjej så killar tycker inte att det är lika kul att köra med en tjej. Så länge det inte är en tjej som är lite bättre men jag stod inte ut tills jag blev lite bättre och dels så hade jag väl inte den bästa ekonomin heller. Så i stället gick jag över till Friskis och Svettis.

Jag försökte med det och visst var det kul att få hoppa och skutta men ibland tappade jag bara helt motivationen, men några gånger i veckan blev det. Samtidigt så hade jag en period då jag steg upp 7 varje morgon och gick dubbla broarna runt innan frukost sedan tror jag att det blev någon sjukdom och så kom jag aldrig igång med det igen, men det var härligt.

Och sen så blev det Oslo. Jag landade först hos Oskar med vänner kan man väl säga. När jag kom så var det bara Oskar och Mange som bodde tillsammans men snart så kom även Rene och sedan även Simon så i slutändan var vi 5 pers i en trea. Det var lite trångt men då kan vi trösta oss med att det bara var ca 300 meter till gymmet, alltså SATS. Jag joinade grabbarna där på SATS men har alltid trott att gymmet inte är något för mig, jag har väl inget där att göra, jag har egentligen ingen kunskap om det. Så jag knallade dit på olika timar, alltså grupp timmar. Jag tränade lite av det ena och det andra men fastnade inte riktigt för något annat än MageRygg men det var alltid så sent på kvällen så till slut orkade jag inte pallar mig i väg på denna fullproppade time.

Men grabbarna peppade på mig att jag skulle följa med dem på gymmet och gymma med det och visa vilka muskler jag hade ;) och ja det blev väl inte förrän Simon hade kommit som jag följde med eftersom att jag kände att han verkligen kunde förklara för mig och så. Dom andra är inte riktigt att lita på på den saken, jag vet vilka skojare dom är och som skulle antagligen ta vilken chans som helst till att skoja med mig. Men hur som harver så blev det så att jag började gymma i ställe för att göra något annat och upptäckte att det faktiskt var riktigt kul. Det handlar ju helt enkelt bara om sig själv, vad man själv klarar av. Det är mig jag utmanar och det är jag som blir bättre och ingen annan, deilig.

Allt fram till nu har egentligen bara varit en transportsträcka till själva poängen med detta inlägg, jag hade inte planerat att faktiskt skriva det jag har skrivit men jag kände att det ändå passade in. Dock så tror jag ju nu att folk inte kommer orka läsa detta så att alla missar själva grejen med detta inlägg.

Igår som vanligt de senaste månaderna så tränade jag, självklart eftersom att jag tränar Tis, Tors, Lör och Sön. Nu har jag tränat på SATS i över ett år och när man är där regelbundet så upptäcker man rätt fort vilka andra som också är där regelbundet. Som jag tidigare sa var jag ingen träningsmänniska förr och ja, jag trodde väl antagligen att jag inte skulle klara av det, att jag inte var nog bra och gymmet har alltid varit till för alla som tränar alla som tycker att det är kul, i alla fall i min hjärna. Men SATS här har varit det bästa jag har gjort för här känner jag att jag hör hemma. Jag får ta min plats och det känns bra, mest på grund av stämningen. Jag upplever inte att det är något som är otrevlig eller dryg (alla utom en människa), tvärt om är folk väldigt trevlig och pratar och bara är allmänt goa.

Själv har jag väl inte riktigt hört till dom som är där och känner till alla och prata med alla men samtidig har jag nu börjat träna så pass mycket att man på ett sätt känner alla i alla fall. Det känns nästan konstig om man går och tränar och inte ser alla kända ansikten där. Men så är det en speciell kille som brukar vara där och han kan jag väl säga har blivit någon som jag ser som en förebild. Detta är inget sexuellt jag menar nu men han har en helt sjuk kropp med BARA muskler och dom är inte små vill jag lova men samtidigt är det inte sådär allt för överdrivet heller. Han var precis en sån människa som jag trodde skulle vara dryg före jag själv började gymma men nu upptäcker jag att han egentligen är en helt otroligt sjukt trevlig kille och jäkligt go och alltid glad. Han är motsatsen till vad jag trodde och jag blir bara så glad av att se att jag hade fel, och det hjälper mig otroligt mycket själv när jag tränar att se att alla är trevliga, det blir så mycket roligare.

Jag har många gånger funderat på hur han får allting att gå ihop, han måste ju självklart har lagt ner sjuk mycket tid på dessa muskler. Så en dag slog tanken mig, vad gör han annars när han inte tränar, vilket inte kan var mycket tid utöver detta. Har han en familj eller kan han ha tid till det rättare sagt? Detta är självkart min nyfikenhet som pratar och när man är så mycket tid på gymmet som jag är och han är där ännu mer så brukar man ändå se väldigt mycket om man bara tittar. Man ser vem som prata med vem och vem som"hör ihop med vem" om det är par och så vidare. Men jag hade som aldrig sett någon som hör i hop med han så där av har väl dessa tankar dykt upp. Men så en dag ser jag när jag går trappen ner mot omklädningsrummet att han sitter vid ett bort med en kvinna och ett barn och som jag förstår av vad som sägs så är det mamma, pappa och barn. Alltså han har en familj. Just detta är vad som får mig att bli imponerad av honom. Han har en familj och han har ändå tiden att vara så ofta på gymmet som han är och lägga ned den tiden han göra. Jag är grymt imponerad av han och av hans familj som får det att gå ihop.

Jag har varit helt säker på att han "vet vem jag är" och att jag "vet vem han är" utan att vi faktiskt har pratats vid. Men så har jag ju min andra hälft Simon som har pratat med han någon gång och självklart har han dessutom "skämt ut mig" inför för oss denna "namnlösa" kille. Jag hade sagt till Simon att jag just hade sett och fattat att han faktiskt har familj och barn och funderat över hur det gick ihop. Och vad gör Simon när han träffar denna kille en dag på gymmet jo, han berättar att jag har funderat på ditten och datten om HAN, och det här med att han har familj. Det är ju väldigt bussigt att gör det tycker jag, då skulle det ju inte alls var pinsamt om jag nån gång nu skulle prata med killen.

Jaja, så är det gjort är gjort MEN så igår. Min plan för träning var 45 minuter intervall och sedan köra ett pass på gymmet och så visste jag att både Simon, Oskar och Mange skulle träna och dom brukar komma vid 5 så då var min plan att jag skulle gymma med dem så då tänkte jag då gå tidigare och köra intervall först. Nu blev inte riktigt fallet så för självklart sådär vid 4 tiden är det ju sjukt mycket folk på gymmet och det blir bara mer och mer. Så jag fick allt vacker börja med att köra mitt gym pass och sedan hoppas på att det skulle finnas något ledigt till intervall efter. Vilket det tillslut gjorde och medan jag trampar på där så ser jag vem som kommer, självklart denna lilla (läs: till kroppen stora) "förebild". Och nu när jag vet att Simon har babblat om mig känns det alltid lite konstigt och se han för ja, vi har ju inte ens sagt hej men han vet ändå vem jag är han jag vet vem han är.

Men så av en händelse när jag var färdig med mina 45 minuter och går för att säga hej till grabbarna som är i full gång med deras pass så står faktiskt Simon nu och prata med denna kille. Så jag går bara fram till alla och hejar på alla inklusive denna kille nu. Och det första han säger är (ja han pratar norska men jag kör en icke exakt ordagran översättning till svenska) jösses vad du trampar på på den där (en crosstrainer) bra jobbat, det är inte alltid lätt det är ju rätt så tungt och man blir ju trött eller hur, lite blyg som jag är svarar jag bara ja. Och sedan säger han, jo jag såg dig här om dagen när du var här och tränade själv (varav jag svarar med ett sånt där frågande ja eftersom att jag nu för tiden iprincip alltid är på gymmet och tränar själv eftersom att Simon jobbar och det gör inte jag.) och han fortsätter jag tror det var söndagen och du gjorde något, jo nämen det var nog marklyft och det märktes du blir bra och så så han detta så peppande att jag knappt hörde vad han sa så ärligt vet jag inte helt men jag vet att det var en komplimang och att det var tänkt som uppmuntrande så då säger jag att, jag gör vad jag kan och försöker liksom. Och han fortsätter så att peppa mig och uppmuntra. Sjuk trevlig är han, sedan så han vi inte med att säga så mycket mer eftersom att han då skulle bege sig hem.

Men DENNA känslan jag fick när han sa dessa saker om mig att han har sett mig tränat och att han tycker att jag är duktig och gör det bra det värmer fruktansvärt mycket. Han som jag ser som lite av ett "proffs" han säger till mig att jag är bra och duktig. Det känns otroligt bra och som en riktigt ego boost måste jag säga. Så nu har jag faktiskt hunnit med att säga hej till honom så nu tror jag väl att i fortsättningen kommer vi väl heja på varan när vi är där och tränar. På något sätt ser jag ändå fram emot det. Så som han är så vill jag blir när jag blir äldre, sjukt trevlig och skaffa massa "vänner" på gymmet och då också vara vältränad självklart, men det jobbar jag ju på ;)

Jag inser att hela denna situation låter lite sjuk, jag känner mig lite som en stalker på ett sätt men ja nä, man ser mycket när man är på gymmet och jag är nyfiken, så är det bara.

Det är väl normalt att gå en promenad rätt genom ett sjukhus?

Kan inte bestämma mig vilken jag gillar bättre den i färg eller svartvit. Detta är från promenaden som jag och Simon tog i lördags och just detta torn hör till administrationen på Ullevål Sykehus.

Fettisdag var det idag.

Fettisdag firar jag med lussekatter i stället. Jag tror att jag har samma diskussion varje år men alla människor om att mandelmassa är jätte mycket blä så semlor har aldrig varit en riktig hit för mig. Eller självklart de som är hemma gjorda utan mandelmassa, dom är bra goda dom. Men ja, man måste ju inte äta semlor fast jag borde väl kanske passa bättre in i detta land där en normal semla innehåller sylt i stället för mandelmassa men samtidigt hur gott är det då? Sylt, nä semlor skiter jag i och eftersom att jag har massa lussekatter kvar i frysen så tinade jag en hög till mig.

Jag har mått lite kasst idag och jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag blev redigt illamående efter träningen när jag kommit hem och just ätit. Lite senare när Simon kom hem efter jobbet och gick och träna så satt det uppe lappar på gymmet om att man inte ska dricka vattnet från kran eftersom att reningsverket här i Oslo inte funkar som det ska, så det var väl på egen risk.

Så det kan hända att det är därför som jag är dålig. Men så är det bara ibland så jag kan väl trösta mig lite med några lussekatter, jag har ju ändå tränat idag så. Och jo, när jag säger lussekatter i plural så kan jag lägga till att storleken på mina lussekatter som jag gjorde är kanske 1/5 (en femtedel) av en vanlig lussekatt så ja, jag kan äta 5 st med gott samvete ;) Det känns som roligare så.

Nu funderar jag allvarligt på att gå och lägga mig, det vore riktigt skönt faktiskt. Jag har sovit lite sådär de senaste nätterna eller snarare så tror jag mer det kan ha men mina drömmar att göra, rara sådana. I natt drömde jag bland annat om en massa maffia aktion och att en farlig snubbe typ mördare och allt rymde från fängelset och att jag hjälpte han. Jag var dock inte mig själv i drömmen utan en helt annan tjej som var han flickvän typ men ändå, jag vet inte riktigt vad den drömmen vill säga mig?

Min prins!

Simon är finast i hela världen och han har gett mig en ny modell, både medgörlig och omedgörlig men söt är han.

Kom igen, give it to me!

Igår kväll sådär ca kl 23 fick jag ett mail. Jag hade helt räknat ut mig som aktuell för detta jobb som barnehageassistent som jag skrev om tidigare eftersom att dom inte hört av sig och av någon anledning hade jag fått för mig att tjänsten skulle vara tillsatt nu. Då trodde ju jag helt enkelt att, ja nä inte fick jag komma på intervju ens. Men ack så fel, in trillade mailet där de bad mig komma på intervju på torsdag, så chansen finns fortfarande.

Det vore ändå rätt skönt att få jobba och anledningen är mest bara att nu när jag inte riktigt vet hur det kommer att gå i framtiden så vill jag ju samtidigt inte göra något som kostar pengar. Så min resa till Geilo kommer ändå få vänta tills jag med säkerhet vet att jag fått ett jobb eller när jag får dagpenger. Så vad jag egentligen vill är att få ett jobb som jag börjar på om någon vecka så jag faktiskt helt bekymmerlöst kan njuta av den sista lediga tiden jag har före och faktiskt inte känna att det innebär slutet om man skulle spendera en krona eller två.

Men ja, vad jag egentligen hoppas på är att jag ska få jobbet på SATS men vi får väl se hur det går med den saken, jag väntar på ett samtal nu denna vecka från dem där de förhoppningsvis kommer säga, kom in på intervjuen " den riktiga" och sen får du jobbet och inte att de kommer säga, tyvärr så känner vi att du inte är riktigt aktuell för jobbet. Ja, vi får helt enkelt se, tiden utvisar.

Träningsvärken den enda värken att längta efter, eller?

Idag uppdagades något som jag aldrig har varit med om förr och om jag har rätt så är det en promenad i lördag som är anledningen. Vad jag pratar om är TRÄNINGSVÄRK i framsida lår och jag menar det när jag säger att jag aldrig har varit med om något liknande.

Först kunde jag inte komma på var den kom ifrån, jag tränade ju ben i tisdags för snart en vecka sedan så det kan ju inte vara det och ja igår tränade jag rygg, axlar och triceps. Detta kan ju inte heller förklara denna sjuka träningsvärk. Så vad finns kvar, jo i lördags tog jag och Simon oss en härligt promenad i solen, visst så varde den i över 2 timmar men vadå!? Kan man verkligen få mer träningsvärk av att gå än vad man får när man ENKOM tränar just framsida lår på gymmet?

Så ja i alla fall när Simon kom hem idag så berättade jag att jag har sån sjuk träningsvärk och jag frågade om det var på grund av att jag körde mark lyft igår men jag tycker som inte det, inte när jag har klarat mig utan tidigare. Så till slut sa jag att det enda annars jag kan komma på är promenaden vi tog på lördagen. Och då ut brister Simon "JA det är det ja, det måste det vara. Jag har också träningsvärk". Då visade det sig att när han nu hade varit ute och sprungit hade det inte varit konditionen som det var fel på utan att han hade så fett ont i framsida lår efter han sprungit något varv i parken. Jo tack, jag är inte den enda som har träningsvärk vill jag lova.

Men det är som samtidigt skönt med träningsvärk, det är ju helt klart den bästa värken.

Det är härligt att vara ute en stund.

Hallåj, sjukt fint väder har vi haft idag, en försmak på våren kan man ju lugnt säga. Förmiddagen spenderade jag tillsammans med matteboken och ja det gick väl sådär och sen så pallrade jag mig ur i det fina vädret på en prommis.

Jag gick där jag aldrig förr gått men hem hittade jag i alla fall. Jag tog med mig kameran för att hoppas att kanske något fint skulle dyka upp på vägen, men inget sånt där fantastiskt blev det väl men jag lägger upp 3 st bilder i alla fall så ni får se. Sen på vägen hem så gick jag i stort sett förbi grabbarna grus och alldeles brevid dem så finns det en mördarbacke som man går i om man ska till dem, nu var ju det bästa att jag skulle ner för den men jag tänkte att jag skulle ta en bild och så ser man en del ut över Oslo också och när jag står där så går det förbi en kille som sedan visste vad jag hette. Snopet när jag faktiskt ser att det bara var Rene. Han var på väg till gymmet och eftersom att det ligger bara 300m från oss så tog vi följe den sista biten, och visst var väl det trevligt!

Detta gick jag förbi på vägen, inte alls speciellt långt ifrån grabbarna.

Detta är också vid grabbarna.

Här har vi mördarbacken! Och ja man ser nästan inte var den sluta, men jag ville få med lite mer så man kan överblicka lite av Oslo också. Nog var det vacker väder alltid!

Jag var på bra humör när jag började skriva nu är jag bara förbannad!

Här har det varit fullt upp med datorbyggande och nu så är det installeringar för fulla muggar. Jag fick knappt någonstans att sitta när här i lägenheten, grabbarna tog upp all space typ. Jag hade tur att jag fick låna en liten liten bit av ett bord att äta på. Men samtidigt tycker jag det är kul att få träffa gubbar från Simons jobb, man ja, jag kan ju vara lite sanningsenlig, det är inga gubbar här. Bara trevliga och goa killar.

Själv fick jag post idag av NAV och jodå, jag ska få dagpenger men inte från rätt datum enligt mig. När jag slutade jobba så gick ju ja till nav för att skriva in mig och ja ansöka om dagpenger men det gick inte. För man måste skaffa en användare på NAV som arbetssökande och det gick inte för mig eftersom att jag fortfarande var skriven i Sverige. SÅ då var jag tvungen att skriva mig här i Norge FÖRE jag kunde fixa detta på NAV så då blev det en veckas väntetid och SEN kunde jag fixa min användare. Och ja, eftersom att jag sa upp mig själv så får jag inte dagpenger förrän efter 2 månader och den tiden räknas normalt sett från NÄR man skrev in sig som arbetssökande på NAV, så ja, jag förlorade ju massa dagar på detta.

När jag väl var på NAV första gången så sa hon där men det är lugnt man kan skriva i efterhand att du försökte skriva in dig idag och att det inte funkade så då räknar dom från idag i alla fall. JO pyttsan riktigt så var ju inte fallet. Jag kunde själv skriva in på ett papper men det tas ju inte direkt hänsyn till och anledningen till att det blev allt detta tjafs var ju för att jag före hade ring till NAV och frågat så att allting skulle vara ok för att jag skulle kunna få dagpenger även fast jag är skriven i Sverige och svaret jag fick då var att så länge du uppfyller kraven så är det lugnt. Och kraven uppfyller jag så jepp nemas problemas var svaret.

Jävla idioter nu fick jag papperen om att dom 2 månaderna kommer räknas från den 25/1 eftersom att det var då jag skrev in mig på NAV, när jag nu inte kunde göra det före jag var skriven här i Norge. Så imorgon ska jag ta mig en tur till NAV och protestera lite! FAN vad sur jag blir ibland, kvinnan jag pratade med sa att det inte alls var några problem. Jag skulle ha bett henne skrivit ner det på ett papper så jag hade det skriftligt att hon lovade att det skulle gå räknas från den 15/1 då jag faktiskt slutade jobba och försökte skriva in mig, nu är ju det lite svårt att bevisa i efterhand.

Jag blir arg av att bara tänka på det! Det är liksom 10 dagar extra som jag inte får betalt för, var ska jag få dom pengarna i från?

Det här ska jag fan-i-mig ta hem!

Sådär då har jag kommit mig hem efter intervjun och det känns riktigt bra faktiskt, nu var detta mer bara som en liten "för träff" och sedan så kommer jag bli kontaktad om en intervju som blir mer djupgående om dom känner att jag är en person för jobbet. VILKET JAG HOPPAS!!

Jag har alltså varit på en arbetsintervju på ett SATS senter där stillingen är Selger/Medlemsrådgiver. Ända sedan jag började träna på SATS så har jag lekt med tanken om att fan vad kul det vore att få jobba där och har sedan dess flera gånger hållit mig uppdaterad och läst på hemsidan om vad de söker för personal. Men det var inte förrän jag bestämde mig för att jag skulle sluta som barnehageassistent som jag faktiskt sökte något jobb.

Jag fick mig en arbetsintervju på SATS Sagene som respesjonist och jag tyckte det lät helt toppen och dom lät glada och skulle höra av sig men det har de fortfarande inte gjort. Detta var måndagen veckan före jul och senast den 23 skulle allting vara bestämt, hur det lät på dom så väntade jag mig snabba svar, men som sagt dom har fortfarande inte ringt. Skit i det då tänker jag och har sökt jobb vidare.

Även fast jag nog alltid hade hoppas på att få jobba i resepsjonen på SATS så kan det ju inte skada att söka andra jobb som dom har ute som man inte behöver vara personlig tränare för osv och ja heltider. Så utan att egentligen FÖRSTÅ vad man egentligen skulle göra som Selger/Medlemsrådgiver så sökte jag det i alla fall, det kan ju aldrig skada! Och ja se där, jag fick mig en intervju. Dock, vad jag egentligen inte visste när jag sökte är att detta jobb är snäppet högre än resepsionist, jag kommer alltså bossa lite över dem om jag får jobbet. Denna stilling är den som är mer "salgansvarig" så får jag jobbet är det min uppgift att se till så att vi når upp till alla salgmål. Plus att man också kommer jobba i resepsjonen men också som rådgiver samt att man kommer har kontakt med ledarna.

När jag satt där och hon berättade allt så tänkte jag för mig själv och HARRE GUUD detta har jag sökt och fått komma på en arbetsintervju till, utan egentlig utbildning eller något som säger att jag är kvalificerad för jobbet. Hur skulle jag klara detta? MEN fan alltså, det handlar bara om inställning, jag hoppas verkligen att jag skulle få detta jobb och då ska jag kicka ASS. Jag får ju självklart lära mig jobbet, det är inte så att jag kommer dit första dagen och så ska jag bara jobba utan att någon egentligen säger vad jag ska göra, då skulle det vara riktigt tufft. Nä alltså, inställning, inställning, inställning.

Jag ska ha detta jobb och jag ska fan göra det BRA också. Ps. som en liten extra information, hon som nu har jobbet och ska sluta heter Sandra och kommer från Sundsvall, SVERIGE är bäst! ;P Ds.

Shopping i Oslo.

Som sagt, kära Maria har hittat hit till Oslo med Carro och som spenderar tiden med att shoppa och att sedan sova på hotell, vilken lyx! Så efter min intervju idag joinade jag dem. Vi gick på ett litet café för att tjejerna var i stort behov av kaffe och sedan drog vi igång med skor och Monki.

Detta slutade ju med att Carro sylade Maria med både byxor och en tröja och detta är resultatet.

Maria själv tyckte på något sätt att byxorna var ganska tuffa och ville testa men bara en vanlig tröja så visst får hon väl det. Jag själv personligen har åsikten att jag inte ens skulle bry mig om att prova dem för ja, jag tycker inte ens att dom var lite snygga och skulle inte betala de 40kr som de kostar just nu.

Jag kunde dock inte hålla tassarna borta från denna prickiga skapelse och ja jag vet att bilden inte är den bästa men jag gillar den ändå på något sätt OCH provrummen på Monki var ju bara helt underbara. Helt otroligt att dom fick det att gå ihop. Tur bara att man inte hade ont i huvudet eller något sådant för då skulle det nog lätt kunna börja snurra där inne, även utan kameraskak.

Från mindra bra till kom igen nu!

Hum ja, jag tror att jag började intervjun väldigt bra och sedan gick det bara utför, tror jag. Jag var inte alls så motiverad till jobbet i slutändan, jag vill ju egentligen inte ha det och jag hoppas att jag inte får det. För att man ska kunna tjäna pengar så måste man sälja så är det och om man inte gör det då? Ja, då åker man ut antar jag.

I alla fall så måste man göra minst 10 salg i veckan för att som han sa "ska ha något här att göra" och det innebär ju minst 40 salg i veckan.

Njä, jag vill nog inte det där egentligen, jag undrar om dom såg det eller inte. Jag försökte nog sitta där och övertala dem lika mycket som mig själv att jag skulle klara jobbet. Senast onsdag får jag veta.

MEN

Sen hände något bra, det kanske har lossnat för mig nu. Kära Maria och hennes Barbro är och hälsar på i storstaden så medan vi satt på ett fik och dom drack sitt kaffe så ringde min telefon igen. Jag var HELT säker på att det var min söta Simon som ringde eftersom att han borde ha slutat vid det laget, men inte det var ett okänt nummer.

Så jag svarar så vacker och kvinnan in andra änden presenterar sig och öppnar som dom flesta andra gör när man har sökt jobb "och du har sökt jobb här, ikke sant?" jajemen säger jag eftersom att detta är till skillnaden från intervjun jag var på idag ett jobb som jag hellre vill ha. Även fast det inte är lika bra som resesjonist så är det som medlemsrådgivare/säljare på SATS. Så hoppet på det stället har jag inte ännu gett upp. Nu har jag mig en intervju på onsdag. TOPPEN! Detta satsar vi på, ska man ha ett säljar jobb så ska det vara detta!

Nu vet jag inget om lön det stod inte något direkt vad jag kommer ihåg men fan det här vore mycket bättre! Så jag blev som glad och positiv nu! Jag ska ÄGA på denna intervjun!

Motivationen börjar dala.

Det blir visst en arbetsintervju idag, men jag vet inte om jag var SÅ sugen tyvärr. Det är ju verkligen kul (läs: dötråkigt) att jobben som hör av sig snabbast för att man skickat inte en ansökan är dom där man inte direkt är så super motiverad för jobbet. Just detta är ett sälj-jobb och jag har sagt att det inte är något jag ska ha egentligen men om den fasta lönen är bra då kanske man kan ge det en chans.

Dock vet jag inte än vad den fasta lönen var på för det stod inte så gissningsvis är det inte den högsta och då skiter jag i jobbet egentligen för sälja genom telefon är jag inte så sugen på. Men man ska väl alltid fara dit. Först måste jag bara få tag i några referenser hemifrån för dom tyckte tydligen att det var väldig viktigt.

jaja nu ska jag pausa en stund till sen blir det väl att käka något och fixa allting så kanske Maria kommer och då får vi se hur det blir om jag träffar dem före eller efter intervjun.

Då bjuder jag på en bild.

Helg är helg även för mig som egentligen har fredag hela veckan men jag försöker ändå hålla en viss ordning. På veckan så gör jag sånt som man ska göra "viktiga saker" som räknar matte, söker jobb, tränar, städar, tvättar och ja what ever. Sedan när "arbetsdagen" är över ja då gör jag saker som är kul som se serier och spela PS3. Och jag känner att jag inte riktigt har haft tid att sätta mig ner och titta på lite bilder och redigera saker som jag tänkt att jag skulle göra.

Så nu bjuder jag på en bild.


Jag ska också försöka ta tag i saker och fotografera mer nu när jag faktiskt har tid. Hoppas på att kunna utvecklas en del kanske.

Träna är bra!

Som vanligt kan jag ju faktiskt säga nu när det har pågått de senaste söndagarna över flera månader, så drog jag på gymmet och tränade. Igår kväll innan vi la oss så tänkte jag att jag för säkerhets skull skulle ställa ett larm på kl 10 så att jag i alla fall inte skulle sova längre än det. Min plan var att hinna äta något innan jag gick på gymmet men hehe smart som jag var glömde jag ju ställa in vilken DAG larmet skulle ringa på så inte vaknade vi eller jag förrän halv 11. Toppen då var det bara stiga upp och dra på sig träningskläderna och gå ner på gymmet för att köra ett pass med maskinerna och sedan gå på en time, Hög puls.

Gymma gick sådär faktiskt inte de bästa resultaten jag har gjort men när det väl var dags för att hoppa och skutta kändes det faktiskt som att det går framåt. Det var skoj för en gång skull och jag gick därifrån som en helt vanlig människa när jag i vanliga fall brukar gå därifrån och känna mig döende och spyfärdig så det går väl åt rätt håll.

I alla fall så fick jag helt slut på energi och det känns fortfarande i kroppen, som om jag än inte har lyckats återhämta mig. Så nu sitter jag här lite halvtrött.

Sen så kan jag lägga till att jag har inte gått på så många grupptimar egentligen för jag har inte varit på något som jag har tyckt är dökul så jag orkar som aldrig fortsätta gå dit förrän nu. Hög puls, är lätt den bästa och roligaste timen och en super bra instruktör så den kommer det bli varje söndag eller rättare sagt med 100% säkerhet varannan eftersom att det 2 olika instruktörer på detta pass som håller varannan söndag var. Den andra instruktören är tyvärr inte lika bra och så har dom ju lite olika övningar och så, inte riktigt lika kul. Men varannan söndag kommer ni hitta mig på sats mellan 11.30 och 12.30. Skit kul är det verkligen!

Nu ska jag fortsätta söndagen med att ta den mer ro. Simma lugnt.

Jag hoppas det kommer gå!

Igår gick jag jag upp till grabbarna för att få lite hjälp med matten av Mange och bli återintroducerad vad det gäller grafer. Och jag det gick väl bra och hehe vad det gäller grafer så har jag ju kunnat lite men jag lovar det är inte mycket som sitter kvar. Jag såg bara ut som ett fån när Mange bad mig rita en graf.

Min plan var att kunna tenta detta i mars men eh det kommer jag nog absolut inte hinna med i så fall skulle jag behöva börja bo uppe hos grabbarna konstans på dagarana och få hjälp av Mange hela tiden och jag tror inte ens att det skulle hjälpa.

Jag hoppas att det är ok att tenta kursen i man/juni och att jag ändå kan söka in på utbildningar dit man behöver Ma C, det måste jag kanske kolla upp.

Jaja i alla fall så satt jag hos grabbarna och räknade en stund och så gick det väl så bra och så började klockan närma sig 17 så jag tänkte att jag går hem så kan jag räkna lite hemma. Men eh, det skulle jag ju inte gjort för helt plötsligt kunde jag inte lösa en enda uppgift. Jävla matten alltså!

Även om det inte är effektivt så är det viktigt.

Idag har jag väl inte varit så effektiv på vad jag hade hoppats att jag skulle göra som matten. Men däremot så har jag funderat på hur jag riktigt vill göra efter sommaren. Jag har suttit och kollat upp utbildningar, läst vad det finns och vad man kan blir och så. Så det är ju inte helt dumt det heller, för snart är det ju dags att söka.

Frågan är ju bara om jag kommer hinna klart Ma C och klara tentan. Tiden tickar, det är bara den som är min värsta fiende just nu!

Det har varit mycket text en tid nu och det är väldigt sällan det är mycket färg här så nu ska jag slå på stort med FÄRG från mitt skrivbord och jag kunde inte välja bild så det blir båda.

Ibland är det bara så.

Ibland går humöret lite upp och ner och speciellt veckan före, så då är det ok. Men det är ok nu, det blir film tillsammans med Malin och Henrik och jag ska till och med lyxa till det med JORDGUBBAR, mumma och självklart pratar jag inte om frysta jordgubbar det vore ju bara hemskt! Men ibland är man värd något gott även med tanke på att dom ynka jag fick kostade hela 40 kr, men så är det i detta land.

Nu ska vi tycka på play.

Men måste väl kunna ändra sig?

Jag är så jäkla sugen på att dra till Geilo och hälsa på Maria, jag menar jag kan lika mycket vara där och fördriva tid som här och ännu mer plus med Geilo är att man kan åka skidor ;)

Men nu efter att jag har ätit frukost och duschat ska jag ta tag i det här med jobb och ja jag vet att jag har sagt att jag var helt färdig med Barnehage och aldrig mer men kanske ändå, får fridens skull och för pengarnas skull.

Det finns ett jobb att söka som Barnehageassistent som det finns både positiva och negativa saker om. Positivt, det är inte så långt ifrån där vi bor nu, typ på andra sidan "stora vägen". Det är en LITEN familiebarnehage med bara 3 st barn, positivt. Det negativa med det är dock att man då jobbar ensam som enda assistenten på 3 barn. Men i sig kan det också vara positivt för då "kan man göra vad man vill" som assistent har man ansvaret och bestämmer vad som ska göras när, var och hur. Negativt är ju att dom dagarna som man är pissless så kan man inte luta sig tillbaka lite och låta någon annan för en gång skull göra grovjobbet. Det är bara att se till sig själv att allting blir gjort.

Men positivt, med bara 3 barn så kan det inte vara så mycket stök i slutändan och så är dom mellan 1-2 år vilket innebär att det inte kommer vara stora slagsmål utan relativt lugnt. Men som är positivt är att om jag får jobbet så får jag lön igen, grattis pengar är alltid en motivation. Mer positivt med detta är att maten är upp till assistenten och föräldrarna hur man gör med den saken. Alltså på mitt förra jobb så var vi själva tvungen att gå och handla till 8-9st barn och sedan bära all mat från affären till barnehagen vilken var en bit. Det är ju möjligt eftersom att man är 2 st som jobbar för man kan ju aldrig lämna barnen ensamma men som en ensam assistent så ser inte jag en möjlighet att jag skulle kunna gå och handla mat, vilket innebär att halleluja moment för MATLÅDA till barnen. Alltså ingen mer kånande på kassar, ingen idetorka om vad man ska laga för mat. Ingen mer press OM att laga mat och BRA mat och att det ska räcka till alla.

Nu kommer barnen med egna matlådor och jag behöver bara servera, bättre än så kan det inte bli!? En annan grej som jag inte vet än om det är positivt eller negativt är att "dagiset" faktiskt är hemma hos ett barn. Alltså man är i huset som en familj bor i. Detta ger ju möjligheter till mycket som att antagligen finns allt kan kan tänka sig och behöver, så det blir räcker och blir över. Men samtidigt så kommer det nog ligga en press över att det måste vara rent och snyggt varje dag när man gå hem. Alltså som på mitt förra jobb om jag inte dag inte orkade städa upp ordentligt, alla leksaker på plats osv så sket jag fullständigt idet för dom skulle ändå dra fram allt nästa dag. Men det tänket skulle ju inte funka om det är någon som faktiskt bor där, men och andra sidan, 3 st småttingar drar nog inte fram så jätte mycket och så går det nog rätt så bra att hålla efter under dagen.

Vad mer, jo arbetstiderna är mellan 08.15 till 16.15. Det är väl inte så mycket att säga om, eller ok, inte allt för tidigt och inte för sent. Dock en nackdels som jag tänker på nu är, skulle man någon gång kunna gå tidigare från jobbet? Finns det möjlighet att barnen blir hämtade lite tidigare någon dag så man får gå hem tidigt eller är det bara att bita ihop och stanna HEEEELA dagen VARJE dag, eller? Rutinmässigt som dom har låter helt ok, det kan jag inte säga något om. OM jag nu får detta jobb så funderar jag på att införa en lite fruktstund bara. Annars så kommer det en ped.leder i dag i veckan så då är man 2 st. Vad som då planeras vet jag inte men det får man se om det skulle bli så.

Ja, jag känner både att JA JA JA, ge mig jobbet nu, så jag får pengar igen. Men samtidigt känns det som att jag går emot allt vad jag bestämde mig för när jag slutade jobbet som jag hade. Jag skulle aldrig mer var det ju, torka snoriga näsor på barn och jag gjorde ju segerdanser för att jag tagit mig därifrån. Men nu ska det ju poängteras att det är stora skillnader på dessa jobb. Enklare på det sättet att det inte är lika tungt när det bara är 3 st barn men tyngre på det sättet att man är HELT ensam i stort sett hela tiden.

Så ja, jag ska ta och skriva ihop min söknad och skicka den idag och be till gud att jag får jobbet vilket jag har en riktigt bra känsla om att jag faktiskt kommer att få. Och när det är bestämt och jag förhoppningsvis har några dagar kvar innan jag börjar, då drar jag iväg med min sista ledighet till Geilo, det är min plan i alla fall.