Jag kom på mig själv igår när jag Skypade med halva tjocka släkten att jag inte ens har varit i närheten av att visa var jag bor nu för tiden. Speciellt efter att det blev flytt nu efter nyår när jag kom ner igen. Jag trivas superbra både med lägenheten och med min roommate. Men idag så fick jag ett ryck, det var dags att åtgärda hur det såg ut här. Jag har visst haft roligare saker för mig. Så nu fick sig köket en omgång, toaletten och inte minst mitt rum och mina resväskor. Det behövdes verkligen få lite ordning där. Så nu tänkte jag bjuda på några bilder här på mitt rum.
Sådär då känner jag att jag har tid att skriva här också. Sista veckan på jobbet känns det som att det hänt en hel del. Dels att det bara varit sista veckan är stort, gud vad jag bara väntade och väntade på att den skulle passera! Sedan väntade jag ju också på att onsdagen skulle komma då man fick lön, underbart var det, eller? Ja, lite en besvikelse faktiskt vilket fick mig att börja ifrågasätta en del med jobbet. Hur det fungerar med det mesta, så de sista dagarna har gått åt att diskutera en massa på jobbet, läsa in sig på regler och pratat med facket. Så vi får se var detta slutar riktigt men det får framtiden utvisa.
Annars så har det vare samtal hit och papper dit vad det gäller andra saker som post som kommer hem till mamma och pappa osv. Men nu har jag faktiskt fått tummen ur och adressändrat, nu ska det bara gå igenom också och fixa så jag folkbokför mig här nere så slipper mamma och pappa bry sig om min post längre.
Men nu har jag gjort min sista dag på jobbet på MK och det tackar jag gudarna för! Det var verkligen på tiden och så som det var sista dagen då var det så nära att jag bara ställde mig upp och bad dem dra åt ... och bara gå därifrån, men det funkar ju inte riktigt så. Men nu slipper jag det där stället, helt underbar. Jag vandrar vidare till något som förhoppningsvis kommer vara så mycket bättre. Ett stort företag, det känns som att det kommer vara bättre förutsättningar. Så måndag blir första dag och det ska bli så kul, för då kommer det vara "på riktigt".
Så denna helg är bara en transportsträcka för att jag ska ta mig dit där jag vill vara, på ett riktigt jobb med en riktig lön.
Annars så trivs jag bra här nere, när det inte direkt är någon snö här så kan jag dessutom ta mig ut och springa med mina fivefingers, blir lite jobbigare om det skulle vara blött för så blir det så satans kallt om fossingarna. Jag har idag inhandlat ett par träningssockar med tår så jag kan ha dem när jag springer så värmer det lite mer nu när det är kallt!
Annars så har jag kommit igång med träning också, har varit duktig och tränat och självklart fått besök av min gamla kompis träningsvärken. Men nu känns det rätt bra så det är skönt att en ny träningsvecka drar i gång nu snart.
Det är väl ungefär vad som händer just nu. Jag ska vara duktigare på att uppdatera nu hade jag tänkt, men det är som lite roligare om man har skojiga saker att skriva om också och riktigt så intressant är väl inte mitt liv. Men även de tråkigaste sakerna kan väl blir roliga ibland, vad vet jag?
Men viktigast av allt, FY FAN JAG HAR ETT NYTT JOBB!!
Ja, jag känner verkligen att jag har hittat hem i Linköping. Allting börjar falla på plats, jag ser fram emot det nya jobbet vilket gör att jag kanske inte är allt för motiverad på mitt "gamla" där jag ännu är kvar.
Men det som känns bäst just nu är verkligen där jag bor. Lägenheten har världens bästa läge, jag har ett eget rum och ett kök som fungerar fint, bara vi själva som saknar en del "utrustning" som tallrikar osv. Men det löser sig, fast pricken över i:et är självklart min roommate, människan som faktiskt gjort det möjlig för mig att bo här. Han är världens trevligaste kille och väldigt öppen vilket gör att det är otroligt lätt att vara i hans sällskap och gör att jag också öppnar mig. Vi har väldigt mycket gemensamt så det finns mycket att prata om. Vi ger och tar som att jag bjuder honom på middag och visar mina kunskaper och han gör det samma som idag. Bjöd på hemmagjort potatismos vilket jag verkligen inte är van vis att äta. Helt toppen.
Han gillar också att träna så innan maten tog vi oss en springtur. Visst haha, jag är så jäkla otränad just nu men det kändes ändå bra att genomföra det. Detta var första gången jag sprungit med någon borträknat när vi sprang tillsammans i USA jag, Lena och Elin. Eftersom jag insett att jag inte kan tävla i löpningen så har jag alltid tagit det lugnt hemma så jag känner att jag klara av det men nu när jag sprang med någon så vet jag att jag faktiskt skulle kunna göra bättre ifrån mig när jag har någon som "drar". Jag visste att jag inte skulle vara i samma klass som han men ändå så vill jag ju försöka hålla ett tempo som funkar för båda. Och visst tog vi oss runt, det gick fint även om jag själv kände att jag ville dö där ett tag. Tänkte att jag lika gärna kan försöka börja lära mig att på riktigt trötta ut mig själv och ge allt i löpningen men jag är inte riktig där än. Men det kommer underlätta att springa med någon som är snäppet bättre än en själv. Så jag ser fram emot fler turer MEN jag ska också springa själv och se till att bli bättre så jag kan ge lite utmaning också.
Så idag känns allt bara helt fantastiskt. Jag har rört på döfläsket för tusan och det kommer vara ett kärt återseende av träningsvärken! Jag planerar nu att dessutom dra igång med Thaien på måndag men den som lever får se...
Men fy fan vad jag är bra! Just nu känner jag mig så jäkla nöjd och så sjukt stolt! Förra året var ett speciellt år, jag växte otroligt mycket som person och jag kom på tricket att tro på sig själv. Bara vad jag gjorde förra året tycker jag var stort för mig. Jag menar det är ändå inte vem som helt som åker till USA och rockar fett på mattan inne på ett MMA gym.
Inom en vecka från det att jag kom tillbaka hem från USA hade jag än en gång lämnat Skellefteå. Jag befann mig nu i Linköping och hade DESSUTOM skaffat mig ett jobb. Nu var det bara boende som saknas och visst det tog mig ytterligare någon vecka och så kunde jag bo någonstans.
Bara detta är stort i mina ögon och jag som själv har levt där, det är ju trots allt mitt liv. Som jag ändå har kämpat och slitit för tro mig det har inte alltid varit enkelt. Nej, men så länge man tror på sig själv!
Det boende jag hade var bara tillfälligt och i december så börjar det krypa mig under skinnet att jag måste fixa någon annan stans att bo. Jag går på någon nitlott och känner verkligen att jag var beredd att ge upp vissa stunder. Men och andra sidan börjar jag fatta grejen på jobbet och jag säljer bättre än aldrig förr och tur är väl det för annars hade jag verkligen bara lagt mig ner på marken och dött.
Som på ett brev på posten så fixar jag ett nytt boende till januari. Underbart, mitt i stan också. Vad mer kan man önska sig? Mamma och pappa betalar dessutom min resa hem till Skellefteå så hem får jag också kommer till jul och nyår.
När jag väl sitter på flygplatsen, Arlanda och väntar på att planet ska gå så ringer telefonen. Det är en kvinna som jag har pratat med tidigare. Jag hade ringt henne angående ett jobb som jag sökt och kort och gått ville hon att jag skulle komma på intervju. Dock skulle de ha dem i mellandagarna då jag skulle befinna mig i Skellefteå men hon säger att detta är något som vi kan ta när jag kommer ner igen efter nyår. Den 2 januari när hon är tillbaka på jobbet så skulle hon ringa tillbaka för att vi skulle komma överens om en tid.
Perfekt, gud vad skönt det kändes att veta och jag hade något att se fram emot. Jag intalar mig hela "semestern" att jag fasen ska ro hem detta jobb. Klart jag ska, inget ska stoppa mig och detta vore en dröm jämfört med mitt nuvarande.
Nu går vi in i det nya året, alltså 2012 och den 2 januari uppenbarar sig. Jag väljer att ringa till denna kvinna själv eftersom att jag är hemma hos mamma och pappa och alla som varit där tidigare vet att mottagningen suger. Hur som säger hon då när jag ringer att ja, oj. Jo, vi har fått så bra respons på de intervjuer som vi haft att hon trodde att vi inte skulle behöva träffas. Och som en lite tröst säger hon att hoppet inte är helt ute utan självklart, inget är spikat så det finns en chans. Det finns några kandidater som dom inte var helt säkra på så hon skulle alltså återkomma på torsdagen samma vecka men jag känner att hoppet är ute!
Jag blev så sjukt besviken över detta och än en gång inser jag hur naiv jag är och tror på människor. Jag skulle ju självklart ha försökt ta mig ner på en intervju till vilket pris som helst under mellandagarna för att inte gå miste om detta jobb. Jag då fick jag lära mig det.
Dagen efter så går jag till mitt jobb, kul att se alla och gör ett skapligt resultat dessutom. När jag slutar för dagen så se jag att någon har försökt ringa mig och numret känns aningen bekant. Jag ringer upp och nu var det denna kvinna. Hon säger att dom har ändrat sig och vill att jag kommer på intervju i alla fall. Och det säger jag ju självklart inte nej till!
Jag tar mig igenom intervjun och jag känner att jag inte kunde ha gjort något bättre i alla fall. Utan försökte på bästa sätt att visa vem jag är och vad jag har att ge. Men ändå så kände jag mig lite osäker, bära eller brista! I slutet av veckan (alltså denna vecka) skulle jag få veta hur det hade gått. Så medan jag nu legat hemma sjuk har jag knappt kunnat tänka på något annat, tänk om.
Tillslutet kommer samtalet som jag både har längtat efter men också fruktat. Självklart så går han inte direkt rakt på sak utan pratar runt lite saker och ting. Sedan formulerar han detta på så sätt att ja, han ringer ju för att han måste göra ett val. Han ringer antingen för att meddela att dom tycker att det lät bra på intervju och att de tror att man skulle passa för detta jobb ELLER för att tyvärr meddela att de har andra kandidater som dom tror passar bättre in. Och så säger han "i ditt fall Linda så gäller det det första..." var på jag får helt PANIK och tänker, vad fan var det han sa FÖRST!! Men så säger han också, vi tror på dig och vill att du kommer och jobbar hos oss.
Oj, vilken sten som lättade. Sedan har allt känts som en dans på rosor och helt ärligt så såg jag verkligen fram emot att få säga upp mig!
Så vad jag tänkte komma till, jo fan vad stolt jag är över mig själv när jag ser tillbaka på vad jag faktiskt lyckats med. Jag åkte med enbart 1 resväska och nu har jag ett "liv". Jag har någonstans att bo, jag har ett jobb och jag kommer kunna försörja mig själv. Jag har träffat fantastiska människor här nere och jag trivs.
Så nu tänkte jag tillägna mig själv en sång, för det är jag verkligen värd!
Detta var den sista pusselbiten i mitt nuvarande pussel, nu känns det som att livet leker. Ingenting kan stoppa mig och ja, jag kan bara jag vill och tror på mig själv!
Jag mår inte riktigt så bra här. Vakande tisdags morgon med världens dunderförkylning men tänkte att äh, det stoppar inte mig. Så jag steg upp, käkade frukost och gjorde allt jag brukar göra. Gick till jobbet (eftersom jag nu flyttat och bor på gångavstånd, älskart!) väl där så körde vi igång efter att vi hade fått en genomgång av att folk inte förhåller sig så bra till reglerna som finns i köket.
Sen drog vi igång i ringsalen och nu helt plötsligt skulle jag prata i telefon, men insåg att jag inte alls lät så pigg, hade smått ont i halsen och det bara var allmänt jobbigt att tänka. Jag plågar mig igenom första passet på 1 timme och sedan säger jag bara till Johan (plats chefen) att det inte går och att jag går hem. Han ser ju också att jag inte mår bra så det tyckte han att jag skulle göra.
Dagen igår så blev det nästan bara sämre om jag ska vara ärlig, jag blev inte piggare om vi säger så. Jag spenderade dagen med att parkera på min säng och inte göra annat än att knappa på datorn eller se något på den, men undantag för när jag faktiskt pratade en stund med min roommate.
För övrigt så var det där på förmiddagen också som han låg inne på sitt rum och spelade gitarr och sjöng, som han själv sagt är han väldigt musikalisk och det var inte helt fel att höra. Dock tänker jag varje gång jag träffar någon som är så där duktigt på något eller har en talang, vad är det jag är bra på egentligen? Vad är min talang? För vad jag vet så har jag inget egentligen som jag är sådär riktigt duktig på, jag kämpar mig till saker hela tiden. Inte för att det är något fel med det men ibland undrar jag bara.
Hur som, idag är det inte så mycket bättre kan jag lova. Så jag är hemma idag också. Så om det är någon som undrar var jag håller hus så är det hemma på min säng.
Nämen hej! Det kanske är dags för mig att ge ett livstecken här nu. Jag tror inte det undgått något att det är ett nytt år och nya möjligheter.
Jo vad gör jag riktigt. Jag har som sagt sålt min själ till djävulen och jobbar som telefonförsäljare, har bott inneboende hos världens sötaste tjej men det var bara tillfälligt. Så efter många om och men lyckades jag hitta ett nytt boende till detta år, i alla fall så är det för denna termin/halvår men då har jag köpt lite mer tid till mig själv.
Jag storm trivs med mina arbetskamrater på jobbet, dom är lika knäppa som jag och vore det inte för dem så hade jag nog inte varit långvarig på detta jobb. Men väl där nu så har det väl gått ganska bra för min del och det känns rätt bra. Jag var lite rädd för att det kanske inte skulle gå lite bra efter nyår men det gick fint.
Jag fick världens bästa julklapp, alltså åka hem över jul och allt tack vare mamma och pappa. Sen fick jag ju ledig också vilket var skönt så det kändes som att jag var hemma en evighet men ändå hann man inte med att träffa alla som man vill, som vanligt.
Nu sitter jag i alla fall i mitt nya rum där jag ska bo, mitt i stan. Underbart skönt för övrigt att ha gångavstånd till allt! Det finns självklart alltid saker kvar att göra här men vem bryr sig. Jag trivs så det är blir nog kanoners.
Jag har än inte riktigt koll på hur jag ska göra med min träning. Var, när, hur? Men det löser sig.
Jag tänkte också att jag kanske till och med skulle kunna lägga ner lite mer tid här och skriva om vad som riktigt händer. Som det ser ut nu så KAN det hända att det blir en ganska stor ändring och jag ber till gud att det blir så! Men det återstår att se och det är en karamell jag tänker fortstätta suga på lite innan jag berättar något om det här.
Jamen sådär, är det något ni undrar över? Annars hoppas jag att detta gav lite svar.
