Inte helt enligt planen.

Detta blir bara text, jag måste skriva av mig innan jag somnar. Och jag börjar på Arlanda där vi övernattade på bänkarna. Gick ju som förväntat, vi sov inte mycket alls men när vi väl kommit oss på planet mot Amsterdam är det ju ingen återvändo. Det kändes lite spännande tycker jag att åka med Elin som är sjukt flygrädd och hon var så duktig.

Man var redan trött och sliten innan vi kom på planet men väl på så försökte vi att sova så gott vi kunde. I Amsterdam så har jag sedan inte så mycket att tillägga egentligen, för det hände inte så mycket. Bagaget gick direkt vidare mot USA så ve behövde inte hämta ut det utan bara ta oss själva till nästa gate för av färd vilket gick smärtfritt. Dock uppdagade vi att flygplatsen i Amsterdam var sjukt mycket mysigare och mer anpassad för övernattningar. Sånt borde finnas på Arlanda.

Hur som, när vi klev på planet i Amsterdam så började vi den långa flygningen över Atlanten. Jag vet inte riktigt vad man skulle förvänta sig och jag tänker mycket på Elin, för hon kan verkligen inte tycka att det är kul att göra denna resa när hon i stort har dödsångest över att flyga. Men hon var så sjukt duktig och jag är så stolt över henne att hon verkligen kunde flyga avslappnad, nu pratar vi inte så avslappnad så att hon kunde sova men nästan.

Jag kan annars varmt rekommendera att flyga med Delta air lines för att jag tycker att dom har väldigt bra service, stolarna tycker jag inte alls är sköna men så kanske det blir med allt som man måste sitta i i sådär 9 timmar i sträck. Men maten tycker jag också är bra, man får till och med olika valmöjligheter till måltiderna, som för oss idag, kyckling eller pasta. Sedan så kommer dom självklart med vatten väldigt ofta och även andra måltiden, den var nästan bäst. En bit pizza och glass, hur gött var inte det liksom! Jag levde som en kung på planet och tryckt onyttigheter i sinne har jag gjort. Jag upptäcker också att jag inte alls mår så bra av det när jag varit utan socker i en månad. Vi gör en minnesanteckning där så nästa gång jag slutat äta då kan jag ju äta med måtta om jag skulle bestämma mig för att få ett återfall!

Men allt var inte frid och fröjd på denna resa. Jag kände verkligen att allt gick bra, jag kände att vi var oslagbara och att vi självklart skulle komma fram välbehållen till vårt mål, San Diego. Även fast vi inte hade något att ta genom tullen så måste jag säga att det kändes lite spännande när de gick runt med en hund som skulle kolla så vi inte hade någon mat med oss in i våra väskor som vi inte deklarerat. Det gick fint för oss, men sen tog det lite stopp.

Lena och Elin går före genom tullen och jag sist. Jag visste sedan förra gången att det ställer en hel hög med frågor om varför man besöker landet, hur länge man ska stanna, vad man ska göra, ska man besöka någon. Vad göra man hemma, arbetar, studerar? och även massa mer. Jag fick gå till en annan kille än Lena och Elin, en äldre man kan vi väl säga och någonstans här så missuppfattar vi nog varandra. Se framför er en Linda som varit igång sedan måndag morgon kl 07.00 och knappt sovit till och från i ca 3 timmar och har just landat efter ca 9 timmar på ett flygplan. Hon är sliten, mycket trött och känner att tankarna går väldigt sakta. Ibland får jag upprepa frågan som han ställer för att kolla så jag inte missuppfattat den och så svarar jag. Han börjar med att fråga om jag varit till USA tidigare och visst har jag det. Ska jag till samma ställe, jajemen det ska jag. Hur länge var jag där förra gången, jo ca 3 veckor eller 3,5 något sådant. Efter det går han vidare och frågar vad jag gör nu. Här blir jag lite ställd på kanten, vad gör jag nu?! Jag har ju studerat men jag söker ju jobb nu. Så jag säger det, var på han frågar vad jag söker för jobb. Här känner jag att min engelska ligger lite i lä och att min hjärna inte vill samarbeta, för det känns som att orden faller bort när jag ska förklara att jag söker nya jobb, något nytt inte det jag gjort tidigare utan det slutar med att han själv fyller i mitt svar för han fattar vad jag menar. Det är verkligen här det börjar gå utför. Det märktes tydligt på honom att han inte tyckte om att jag inte hade ett jobb och inte kunde riktigt säga vad jag ville göra heller, vad som helst kändes tydligen inte rätt i hans ögon. Men jag förstår honom, han ska ju tänka på vad jag kan ha för baktankar för att åka till USA. Jag känner att jag här var alldeles för dum och "ärlig" för mitt eget bästa.

Han fortsätter fråga om bland annat vilket datum vi sedan åkte hem när jag tidigare var i USA. Jo men tjena, det känner jag ju verkligen att jag kommer ihåg där på rak arm så jag är ju verkligen tveksam i mitt svar dessutom, men jag tror det var 17 april. Vidare så frågar han om boendet för oss nu och att han själv en gång i tiden verkar ha bott på samma gata i San Diego men visste inte vad det var för "hus" jag skulle bo i. (han hade också tidigare frågat om jag reste ensam eller i något sällskap, varpå jag svarat med 2 vänner) Så jag sa som det var att vi hyr ett "beach-house" för en månad, och då kontrar han med, det måste ju vara dyrt. Jo visst är det väl det svarar jag, men tänker att om man delar på det blir det ju inte så farligt. Här någonstans så tror jag verkligen att vi missförstår varandra och så här i efterhand så är jag osäker på vad han egentligen menade med frågan. Jag tolkade det som att han frågade om jag hade shoppat mycket när jag var iväg sist och om jag "hade kvar grejerna", visst har jag väl det?! Vem har inte det liksom? Men alltså till mitt försvar jag var trött, jag kopplade lite sen men kände inte att jag ville stå där som ett fån heller och ställa massa frågor tillbaka som om jag var ett retard och inte fattade vad han menade. Så ja, jag svarade ju på den och sedan kommer det någon till konstig fråga. Nu så börjar denna man antackna något på datorn och tackar för sig men säger att jag ska följa med en annan man till ett annat rum där de ska fortstätta ställa lite frågor till mig angående min vistelse. Vi detta laget var Lena och Elin färdig för länge sedan och dom ser ut som frågetecken när jag inte får gå till dem utan måste följa med denna man. Väl i det angränsande rummet får jag ta en kölapp och sätta mig ner och vänta, varav att vid detta laget hade vi bara 1 timme kvar till avgången för flyget till San Diego och vi hade inte checkat in våra väskor för den resan. Känner paniken komma smygande.

Jag väntar och väntar lite till och så visar det sig att jag får prata med killen som Lena och Elin hade pratat med när de gick genom kontrollen, så han förstod att jag var den tredje tjejen som skulle träna kampsport. Jag tänkte jippie för han hade haft en sån bra inställning till Lena och Elin så då borde det gå bra för mig också. Men icket, jag kände inget stöd direkt. Han börjar med att fråga hur mycket träningen kostar, varpå jag svarar det vet jag inte riktigt än med tanke på att jag inte har bestämt mig. Han tittar konstigt på mig och tänker, det kan ju inte stämma, jodå för vi har ju inte betalat för träningen än. Och sedan har jag faktiskt inte bestämt mig för om jag även ska ha massa private träningspass med någon vilket kostar skjortan i så fall. Men så fråga han ja men vad kommer det kosta då, och jag svarar sådär SJUKT osäkert för jag kommer inte riktigt ihåg vilka priser de har. Och fram för allt för att vi inte betalade ordinarie priser när vi kom dit för att träna, men jag har för mig att medlemskap för 1 månad kostar runt 100 dollar (närmare 120 egentligen men jag kände mig riktigt osäker) och han skrattar mig nästan i ansiktet när jag säger det, han skakar på huvudet och säger bara, OJ så fel jag hade, det stämde inte alls! (enligt honom). Pulsen börjar stiga och jag känner mig om än tröttare nu. Jag har för mig om att han frågar något om jobb och studier här varför jag här förtydligar att jag faktiskt hade jobbat i sommar, något som jag glömde säga till mannen jag pratade med först. Och då blev han lite ställd för det hade jag ju inte sagt till den andra mannen men jag hävdar ju självklart att jag har jobbat när jag faktiskt har gjort det. Ja men då lämnar vi det ämnet och går vidare till pengar, han frågade hur mycket pengar jag hade med mig. EH, men gud det var jag ju också verkligen på rak arm, härre min gud jag är ju så sjukt bekväm av mig att alla siffrorna finns ju på internetbanken varför ska jag kunna dem i huvudet? Men jag vet att någonstans där runt 10 000kr är min budget nu utifrån vad vi har betalat och vad vi har kvar att betala. Men då kommer ju första problemet, jag suger ju fan stenhårt på huvudräkning och under denna "press" skulle jag aldrig kunna sansa mig tillräckligt mycket för att räkna ut själv en aktuell summa i dollar och när jag förklarade att jag bara kan säga vad jag har i svenska pengar så gick det i alla fall bra, men nu har han tagit fram papper och penna för att börja anteckna också. Sedan frågar han hur många kreditkort jag har, 2 st. Ett vanligt och ett som jag bara handlar mat med för mina "matpengar". Och så ville han veta hur mycket det var på dem, ja men det var ju det jag hade svarat på, dom där 10 000kr, då inser jag att jag missuppfattade frågan innan och då menade han kontanter. Så jag ändra då och säger att kontanter jag har 1000 kr för det hade jag växlat för.

Han ser då inte gladare ut vid det här laget. Efter detta så frågar han varför vi reser till San Diego för att träna, varpå jag förklarar att en av tjejerna jag reser med hade fått ett stipendium för att fara och träna och inte ville åka själv så då följde jag med henne. Snabb som attan var han då på att påpeka att detta inte stämmer när vi nyss var 3 tjejer och då måste jag förklara att jag pratar om första gången vi reste dit för att träna och att detta är andra gången och att vi denna gång är 3 tjejer. Han tittar fortfarande skeptiskt på mig och börjar då fråga om gymmet, vem var min tränare? Eh, alltså man har ju egentligen ingen speciellt tränare utan man väljer ju själv vilka pass man vill träna när det är mycket grupp pass, fast jag sa självklart Tony Palafox eftersom vi haft mycket PT timmar med honom och sedan sa jag även Dean Lister i hoppet om att han ska veta vem det är och att jag då kanske ska vinna över killen på min sida. Sen så tränade jag ju varje dag ett jiu jitsu pass med Dean så det stämmer ju.

Nu börjar killen klicka massa på datorn sucka en hel del, stryka över grejer på mitt papper och stämpla i mitt pass och ger mig mina grejer och jag får gå.

Jag tog mig igenom. Nu sitter Lena och Elin och väntar och har ingen jäkla aning om vad som pågår och utbrister typ ÄNTLIGEN vad händer, vad var detta om. Jag förklarar lite omtumlat om vad som hände och så. Jag ser då att de tagit min väska av bandet och att min spännband som jag spänt runt min väska inte satt kvar. Ja det var ett tecken på att tullen också har öppnat min väska och kollat igenom det. Mig gör det inget men spännbandet fick jag inte tillbaka. Jaja, vi skyndar oss nu vidare för att få veta att planet är försenat 1 timme, men jag är inte annat än tacksam över detta för det gör att vi inte behöver stressa igenom alla jäkla kontroller nu heller. Vi skickar iväg väskorna och så går vi till gaten. Väl där förklarar jag lite mer genomgående över vad som riktigt hände.

Så där i efterhand så kände jag faktiskt som om det var jag som hade gjort något fel, som att jag faktiskt inte skulle ha fått komma in i landet. Nej, det var inte kul. Detta hade tagit all den lilla energin jag hade kvar. Nu väntade vi och jag kände mig som en zombie som bara satt där. Vi går på planet och åker tillslut. När det startar så var det ett plan som mullrade utav tusan och man blev alldeles trött i huvudet, plus att det var ett mindre plan som kände av vindar och luftgropar mer. Detta uppskattade inte Elin och tillslut mådde hon riktigt dåligt ett tag och att hon kände att hon kunde spy när som helst. Nu gick det visserligen bra, vi landade i San Diego med alla händer och tår i behåll, med alla våra grejer och alla hängde med.

Jag kände att jag behövde skriva av mig detta för det gjorde mig ärligt lite obekväm, men jag är tacksam över att dom "släppte in mig" i landet så jag nu kan sitta här och skriva. Nu är klockan på tok för mycket och jag ska hoppa i säng. Mer om hur vi bor och allt från och med flygplatsen i San Diego kommer senare.

Sköt om er där hemma, allt är bra med oss och vi trivs som fisken i vattnet.

I väntan...

Vi har funnit vår plats på Arlanda där vi höll till när vi väntade förra resan, så vi gör en favorit i repris. Vi vaknade som alla till nu samtidigt och tänkte att vi skulle dokumentera vad som händer. Alltså inte mycket. Vi har spelat lite kort och pratat lite med nära och kära. Vi försöker med fler uppdateringar senare.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Favorit i repris!

Nu är det avresedag, för andra gången och jag ska självklart packa! Så jag tänker att jag gör som sist, lägger upp en film. Tycker själv att jag ligger rätt bra till i planering utifrån vad klockan är så nu ska jag hoppa i duschen för att sedan kunna packa ner allt det sista som jag nu kommer använda. Sedan blir det att luta sig tillbaka tills avfärd mot flyget.

Jag hoppas vi kommer vara duktiga på att uppdatera och att ni kommer tycka att det är kul att följa med oss på vår resa igen. Simma lugnt!

Det händer mycket nu.

Sista helgen hemma innan resa och Linda klipper sig. Har en helt fantastisk helg med kära klubbkamrater på fredag. Lördag käkade man go mat på matfesten med Jonte, sedan joinar Julia för en stund. Jag far sedan vidare på en avskedsfest som var helt fantastiskt rolig. Härliga människor där och så blev det allstar. Nu idag på söndag har jag inte gjort mycket vettigt alls vill jag lova. Men det jag egentligen tänkte komma till var att jag ny också tonat håret. Det blev allt lite röda tongångar och det känns jätte bra. Jag måste säga att jag är så sjukt nöjd. Väl värt de pengar jag har spenderat!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Äntligen, som jag har längtat!

Idag var det äntligen dags och jag skojar inte när jag säger det, ibland har jag nästan längtat mer efter att få klippa mitt hår än att vi skulle åka iväg. Så tro mig att jag var glad när det äntligen var dags. Jag börjar med en snabb film där jag visar hur mitt hår såg ut innan.

Huva säger jag bara! Sen så spenderade jag en stund i en stol och så plötsligt ser mitt hår ut så här!

Jag är riktigt nöjd just nu! Men jag ber om ursäkt för den mindre bra kvaliten av bilderna när de är tagna med mobilen. Men annars skulle jag aldrig få det gjort att lägga upp bilder här. Hoppas ni tycker att jag är lika snygg som jag faktiskt tycker att jag är ;)

Nu är jag lagad.

Nu är jag hemma igen och har varit förbi Tommy, kiropraktorn som jag går till. Han finns att hitta här. Han är verkligen någon jag känner att jag litar på och han kan verkligen sin sak. Att han sedan är intresserad av fighting är ett plus när han ofta tänker på det när man är där också. Han kolla ofta saker med kroppen som han vet att man ofta kan ha problem med när man tränar kampsport osv. Så han rekommenderar jag varmt att man ska gå till, oavsett om man tränar kampsport eller inte!

Jag tror att jag glömde skriva det sist men jag har trampat snett med vänster fot 2 gg nu med några veckors mellanrum. Det har som varit ok i foten men ändå vet jag att något varit lite knasigt så när det kändes ännu mer skumt igår så var det bara ett faktum att det är duktig som är smart nog att fixa detta innan jag åker. Han arbetade en del med foten och sådär, jag tror det blev bra men jag kan säga att jag var en del öm när han var och rörde runt på den. Sedan satta han över någon kines-tejp som tydligen ska sätta fart på läkningen så nu är min fot/fotled tejpad i svart och rosa. Mycket snyggt, vill ni se bild hänvisar jag till min Facebook där jag från mobilen lagt upp en bild.

Resten av kroppen var som vanligt. Bröstryggen här har jag alltid låsningar och även i nacke, nu även väldigt högt upp när det spände en hel den från käken. Jag tycker det är riktigt skönt när saker kommer på plats när det gäller ryggen men när han är och snurrar och vrider på nacken det är det värsta som finns. Då tror jag på allvar att jag ska dö för det knakar alltid som tusan. Men självklart är det skönt efteråt när jag inser att jag blivit rörlig igen. Jag tänker varje gång "just ja, det är såhär det ska kännas" när jag vrider på huvudet och inser att jag vrida det bra mycket längre i sidled än innan.

Nu blir det vilodag, vi tar det säkra för det osäkra nu när jag lagt pengar på detta så i stället blir det att fira ett födelsedags barn som tyvärr verkar jobba eftermiddag i kväll. Men det blir kul ändå.

Annars har jag varit massa duktig igår och idag och börjat söka jobb som sagt. Jag har sökt lite mer men jag håller tummarna för brinnande livet att jag får det jobb jag vill ha. Ska det vara för mycket begärt? Dock så vet jag ju att chansen inte är allt för stor när det är så många som söker jobb nu. Men hoppas kan man ju alltid!

Försöker värma upp inför allt bloggande på resan!

Jo, nu hoppas jag av hela mitt hjärta att jag har jobbat mitt sista pass! Jag känner mig mer än färdig nu. Jag har knappt haft tid till att vara social den senaste tiden för att jag har jobbat och när jag inte har jobbat har jag tränat, ätit eller sovit. Jag hade hoppats att det skulle stämma lite bättre överrens med träningen för Lenas skull också, så man får hjälpa henne att komma i sin livs bästa form nu inför fight.

Jo, min framtida resa mot USA och San Diego igen den är mindre än en vecka bort nu och den 10 september så ska Lena för första gången kliva in i en bur, en amatör mma fight. Så jag hade velat vara till mer hjälp men när jag jobbat har hon varit ledig och när jag varit ledig så har hon jobbat eller så. Men nu så igår äntligen så var vi på mattan samtidigt och jag måste säga att det känns riktigt bra!

Men nog om Lena, jag då?! Jodå, jag kämpar på, tränar flitigt på Bakfickan så det står härliga till och ja älskar det, förutom den veckan då vi damer inte hade något omklädningsrum. Sen så har det varit lite si och så med kampsportsträningen när det är fasta tider där och jag har jobbat, då är det inte alltid man har möjlighet helt enkelt. Mycket har kommit i vägen men jag håller igång ändå! Jag har råkat trampa snett med min vänster fot så den har varit lite si och så. Där av kom jag på den bra idén att nu i sista stund innan resa boka tid hos Tommy (kiropraktorn som jag går till) så han får fixa mig innan jag åker. Foten vet jag behöver justeras lite.

Annars nu idag så har jag en fixar dag. Dags att börja förebereda för vad som komma skall, alltså det jag inte vet! Jag fixar med CV så alla papper är i ordning. Kollar efter jobb att söka och bokar tider för både det ena och det andra. Handlar och börjar göra en packlista osv. Igår vad jag också in på Skebo och sa upp lägenheten så snart är jag bostadslös också. Ja, vad händer inte i mitt liv just nu?

Nej åter till jobbsökandet. Jag tror att jag just kan ha hittat ett drömjobb, vågar man hoppas?!

På riktigt, jag är besviken!

Idag har jag tvättat i stället för att träna BJJ men inte kan jag hålla mig borta från någon form av träning så jag drog allt vacker iväg till 360 och Bakfickan. Väl där så kände jag att jag blev så sjukt upprörd och besviken, jag ville bränna ner stället där och då. För första gången i mitt liv kände jag mig diskriminerad.

Bara för att jag är tjej ska jag inte bli annorlunda behandlad. Jag betalar också för att vara där och träna så jag ska väl ha samma rätt som killarna. Men inte riktigt tydligen. Nu under en vecka så ska killarnas omklädningsrum renoveras eller göras om så då kommer det inte finnas något "damernas" utan där kommer killarna vara. Så vad får vi damer eller kvinnor, jo vi får rätta oss efter deras vanliga öppet tider på "resten" av gymmet för att kunna byta om och duscha och så vidare.

Vad som gör mig mest arg är att jag är fan där och tränar MER än vissa killar och jag är seriös, jag har verkligen ett mål med min träning och då blir jag fan bara besviken när man behandlas som om man är mindre värd. Om jag visste att jag hade haft en chans att få något ut av detta så skulle jag anmäla dem för diskriminering men det skulle ju verkligen bara kosta mig mer energi än vad jag skulle få ut av det.

Sen så kan jag säg att visst, jag duschar inte på gymmet och byter inte om där heller men jag har alltid en massa grejer med mig som jag låser in, kläder, telefon, pengar osv. Vad ska jag göra av det nu då, ska jag gå och bära runt på det inne på gymmet. Jävla skit hål, är jag där för att träna då ska jag TRÄNA inte måsta bära runt på en hög med grejer mellan olika maskiner/vikter/ställen och hålla redan på dem så dom heller inte är i vägen för andra när man står där och lyfter skrot.

Synd att jag kom dit så sent för nu hade dom ju inte öppet det "vanliga" gymmet, det stänger ju redan kl 21 annars hade jag gått upp dit och släppt lös hela härligheten. Så fruktansvärt arg jag blev över detta. Sen så kom det ner en tjej som jobbar där så jag började med att fråga henne om vilka öppet tider de har på den andra delen så jag vet vad som gäller. Väldigt snabbt kom på hon och jag på att jag inte skulle ha möjlighet att duscha där då om jag skulle träna vid samma tidpunkt, om det inte var så att jag duschar inne på "damernas" i alla fall. Sen sa jag att det jag är mest störd över är att jag vill kunna låsa in mina grejer och då tyckte hon att jag ganska enkelt annars bara kunde knacka på och kolla om det var någon där och låsa in mina grejer än då. Men sedan kom hon på att de ändå skulle plocka ut skåpen från herrarnas när det ändå skulle göras om där inne, så de skulle stå ute i korridoren. Och där var mitt problem löst. Men jag kan verkligen inte släppa detta ändå jag känner mig så sjukt jävla diskriminerad! Jag tycker verkligen inte att det är okej.

Många kan nog tycka att jag överreagerar men jag tycker inte att jag göra det, det handlar faktiskt om min livsstil. Varför ska inte jag få göra som alla andra när jag far och tränar bara för att jag är tjej? Jag blir så jävla förbannad, men det stämmer det Simon sa, "nu gör som sig ovän med kanske 3 st tjejer men om dom hade gjort annorlunda hade dom kanske gjort sig ovän med 25 st "viktiga" killar", varför är inte jag viktig?

Jag är trött och har lite dåligt om energi, inte så konstigt när man har tränat men vill avsluta detta inlägg med, gå och DÖ (riktat till 360)!

Usch men ändå är jag färdig!

För tillfället är jag så äcklad att jag vill spy. Jag har bestämt mig, nu är det fan i mig färdigt (i alla fall för ett tag!). Ja visst det är mycket som hänt och saker som fortfarande händer och jag har haft lite svårt att fokusera på saker och ting och vad det gäller mat så vet jag inte vad riktigt. Jag kan inte behärska mig och vissa stunder i stort sett hetsäter jag. Jag kan verkligen inte sluta. Visst det är inte så illa så att det gör så stor skillnad men nu är jag less på att inte kunna behärska mig. Nu är det färdigt med att falla för alla frestelser.

Nu och för ett tag fram över, i alla fall bestämt tills vi åker i väg till San Diego så komme jag hålla mig borta från allt vad godis heter också i stort sett allt onyttigt. Det kan finnas få undantag vilket kan vara vid ett enda tillfälle, that's it. Jag känner också att jag har tappat formen en hel del men det är inte så konstigt så som jag hållit på.

Nu ska det bli ordning och reda så därför har jag tagit adjö från godis och onyttigheter i helgen och speciellt i kväll. Jag har ätit så jag varit på gränsen till att spy, nu måste jag bara komma ihåg denna känsla varje gång jag blir sugen på att äta något "gott". Dock är inte det alltid det lättaste, men jag har ett mål i alla fall och jag ska vara monster fit till USA. Helt sjukt var jag ska vara vältränad då alltså! Jag har gjort det förr och jag kan göra det igen. Det handlar bara om att bestämma sig och sen ha kul på vägen. Träningen är verkligen helt fantastiskt roligt och jag har kommit på nu att jag inte kan leva utan att få träna på gym så är det bara, helst också ett bra gym då.

Så ja, bye bye all skit man kan stoppa i sig, nu ska jag ha en "ren" månad och gud så skönt det ska bli, men sjukt så jobbigt det kommer vara. Jag ska fylla mitt hål med träning. Haha borde kanske till och med ta en "före-bild" och sedan jämföra med innan jag åker? Ska fundera på den saken.

Nu borde jag gå och lägga mig men jag tror jag lutar mig tillbaka i soffan och ser ett avsnitt av en serie och sedan blir det sängen. Lyckost mig som är ledig imorgon, vad ska man då hitta på för bus? (Gymmet finns ju alltid, men nå så djävulskt vilken träningsvärk jag har! 'Ändå tränade jag idag också, men kanske inte med mina bästa prestationer. Men det kommer!)