Rätt storlek?

Sådär, idag har jag haft en sortera-bland-mina-bilder-dag och tänkte då bränna ut alla på CD-skivor så man får behålla dem. Men jag kom inte så långt så bränna ut dem får bli i morgon. Nu har jag i alla fall roat mig med att gå igenom och titta på de bilder jag ha för att skicka fina bilder här i från trakten som Elin kan ta med sig till USA så nu har jag mailat några bilder till henne.

Jag ska alldeles strax och träna men först så ska jag visa något som jag i alla fall tyckte var lite underhållande. Dock var det väl lite synd om Simon men jag tror att han överlever. Som jag säkert nämnt tidigare så reste mina föräldrar till Turkiet för någon vecka sedan och där köpte de ett par fejt foppatofflor till både mig och Simon. Jag ville ha svarta denna gång och Simon ville ha blå eller gröna. Så nu när dom var förbi igår så tog dom då med sig dem till oss. Mina blev perfekta även fast jag normalt sett har storlek 39 så fick jag ett par med storleken 41. Vilket man då kan dra slutsatsen av att storleken inte direkt stämmer så bra alltså. Simon har då storlek 45 och det var vad han fick också. På båda, saken är bara den att högerskon är typ någon/några cm kortare än vad den vänstra är och BÅDA är samma storlek, alltså 45. Hihi, jag kan inte låta bli att skratta lite. Ni har bildbevis här bredvid med stödlinjer uppritade.

Men vad gör man, inte tänkte väl mamma och pappa på det att jämföra dem när det står storlek 45 på båda. Synd bara för Simon men jag tror han klarar sig.

Jämn förnedring?

Det har varit en lugn dag idag med sovmorgon och sedan besök av mamma och pappa innan jag följde med Simon iväg på träningen för att vara med och titta på lite. Och visst är det så att jag blir sugen men det blir friskis och svettis ikväll i stället. Jag gick hem tidigare för att då hinna hem och käka så maten hinner landa lite innan det är min tur att svettas.

Så nu sitter jag här vid datorn och petar runt lite, bland annat på allposters.com där det verkligen finns allt möjligt både vackert, intressant, underhållande och förnedrande (nu tänker jag mer ur en kvinnas synvinkel). Men något som jag fastnade lite för men som jag förövrigt aldrig skulle tänka mig att köpa och sätta upp på väggen hemma är denna, fast nog ligger det SANNING bakom den!

Den här var det heller inget fel på men ärligt så är det överrepresenterat av posters med förnedring för kvinnor och inget som går direkt att jämföra med vad det finns om män. Även om just dessa två kanske lutar lite mer åt det hållet.

Nä nu ska jag stöka bort lite och sedan sätta mig och läsa lite.

Simma lugnt och kör försiktigt!

Umeå.

Idag blev det en tripp till Umeå. Dels för att få träffa Viktor och Marina igen nu när dom är bosatta där och för att det är tatueringsmässa där i helgen. Vi siktade på att vara där vid 12 och det gick väl ganska bra. Buss blev det och jag hade tänkt att tjuvåka på barn som vanligt för att spara några små slantar, men vem går ur denna betalning vinnande, inte var det då jag.

När bussvärden väl kommer till oss så säger jag att jag är under 20 alltså barn och Simon säger ungdom. Hon konstaterar att dessa biljetter måste hon skriva ut från busschaffisens dator och kommer tillbaka med 2 ungdomsbiljetter, alltså hon ignorerade mig som barn. Men det kunde jag leva med då det kostade 121 kr som ungdom och annars skulle ha kostat 84 kr vilket inte är så där jätte stor skillnad. Simon betalar i alla fall först och han har bara en femhundring men får en krona av mig så att han ska få tillbaka, 380kr men vad får Simon tillbaka jo han får tillbaka 430 kr. Hur nu det gick till men då är han ju en liten fuling och säger inte något utan tackar och tar emot. Jag däremot hade också bara en femhundring men hade även 21 kr löst så jag får tillbaka 400 kr som jag ska inte tjänar något på detta. Fusk på hög nivå är det. Men men, nu ska vi väl inte vara sån.

Väl där går vi runt på stan en liten stund innan vi går på Subway för att käka lunch och sedan bege oss till mässan. Det var JÄTTE gott att äta på Subway vilket jag inte har gjort på x antal månader nu, dels för att jag egentligen inte äter bröd än så länge. Hur som helst så lyckades vi orientera oss till huset där mässan skulle vara och även det kostar ju. 100 kr för en halv dag (fram till 20.00) + 20 kr till garderob. Och det var INTE värt pengarna. Mest fanns det bara massa springpojkar till HA där och dom utstrålade en mysko stämning samtidigt som det var en jävla massa folk där i alldeles för små lokaler och man hade inte en chans att se något varken av bilder från tidigare gjorda tatueringar eller de som tatuerades där. Men ja, det var väl kul att få se det lilla vi såg ändå.

Efter det så gav vi oss iväg till Viktors och Marinas lägenhet på Berghem (om nu inte minns fel) vilket enligt mitt tycke var hyfsat centralt och det tog topp 20 min hem till dem. En mysig lägenhet var det men skulle dock kunna vara mycket mysigare om inte golvet i köket var blå och blå/vitt rutigt och köksluckorna var djupmörk gröna och sedan hade en tapet som såg ut som trä + att det var väv i sovrummet som kanske inte var den finaste men som var under målning så det kommer bli bättre. Men annars verkligen helt ok. Där spenderade vi resten av tiden förutom när vi gick för att hämta maten vi beställde och hör och häpna jag åt faktiskt en pizza. Men det är bara att konstatera att det inte längre är SÅ gott som det var tidigare så det kommer väl dröja sådär minst 3 månader till nästa gång.

Vi underhöll oss framför tv:n men både en massa bajsprat och med att se Miami Ink. Sedan så knallade vi till bussen där just för kl 20.00 för att sedan ta den sista bussen hem från Umeå. Väl tillbaka här så var vi tvungen att gå till lägenheten för att hämta Rammis mobil som hon glömde här igår när hon och Micke var förbi och spelade lite Wii och drack några öl, hur som helst för att sedan gå ner på stan igen för att träffa dem och ge tillbaka telefonen.

När vi väl hade gjort det och var på stan så följde vi dem till Station där de skulle in och sedan gick vi vidare en sväng bara för att se vad det var för folk ute men för att vara löningshelg så var det ur uselt. Det brukar ju till och med nästan vara mer folk sista helgen innan löning när folk inte har pengar. Så vad som gick fel i kväll vet jag inte.

Nu är vi i alla fall hemma igen och jag ska gå en sväng på toa för att sedan hoppa i säng. Vi ses i morgon, sov gott och dröm söta drömmar.

Där går jag varje morgon nästan.

Ok efter gårdagens pratstund med polisen skulle jag ju som sitta klistrad vid datorn för att se om det dök upp något på Norran.se men så blev det inte riktigt. Jag for och träna på Campus och handlade, sov en stund osv. Så det är inte förrän idag som jag läst på Norran.se och konstatera vad som var i görningen.

Läs detta.

Nu kl 10.00 bär det av till Umeå för våran del, på tatuerings mässan. See you there ;)

Skenande fantasi, eller...?

Som jag gjort nu den senaste tiden då jag inte har jobbat stiger jag upp vid 7 tiden och går dubbla broarna runt alltså den långa vägen. Jag knallar på och försöker att hålla ett hyfsat högt tempo (mest för att komma hem någon gång, annars tar det så lång tid att gå) med lurar i öronen där jag kan höra boken Linda som i Lindamordet av Leif GW Persson.

Anledningen till denna bok var mest för namnet skull och som titeln avslöjar så handlar det om ett mord och sedan hela polisutredningen för att komma till botten med vem som är mördaren. Huvudpersonen är då en kriminal inspektör (typ, eller liknande) om man då bortser från offret Linda. Det uppstår även lite andra omständigheter och just nu när jag var ute och gick hade det begåtts en våldtäkt på en 14-årig flicka (alltså i boken) och hur förbannad blir man inte, tur hade hon också eftersom att hon inte skulle ha överlevt om det inte var så att flickans syster hade sökt efter henne och kom på mannen med vad han höll på med.

Helt inne i boken så har jag nu kommit så långt att jag passerar Nordanå och går över parkeringen mot vägen som sedan går vidare genom Bonstan. Där ser jag en polisbil rulla fram och snabbt skyndar jag mig att gå åt sidan upp på den nygjorda trottoaren När jag väl passerat polisbilen tycker jag mig höra någon som säger något och jag vänder mig om för att se om det var någon som ville mig något. Polisbilen har stannat och den kvinnliga polisen ropar på mig.

Så jag vänder om och går dit, drar snabbt ur pluggarna i öronen för att kunna höra vad hon säger. Hon undrar nu om jag har sett någon gå omkring här i området med gröna byxor och en röd jacka nu när dom antog att jag varit ute och gått, vilket jag också gjorde och det var ganska uppenbart. Själv så är jag inte så direkt uppmärksam när jag går eftersom att jag mer koncentrerar mig på talboken och att gå ett någorlunda tempo för att ta mig hem och inte lägger så stor vikt på vilka jag möter efter vägen.

Jag säger att jag inte direkt kan komma på att jag sett någon med denna beskrivning och tillägger att jag mest bara mött kvinnor med hundar. Och polisen tillägger att det var en man dom sökte efter sådär i 20 - 25 års ålder men en ganska knallig mer åt det vinröda hållet på jackan, och i bilens baksätet satt någon som bekräftade att detta var rätt uppgifter. Jag försöker verkligen komma på om jag sett någon men de enda manliga människorna jag mött eller sett som jag kan komma på har varit äldre och antingen gått i sällskap men fru eller liknande eller så har det varit ute och motionerat.

Ingen yngre människa och röd jacka, ja det tycker jag verkligen att jag borde ha kommit ihåg i så fall, men samtidigt så anser jag själv att det inte är så stor chans att jag sett något med tanke på att jag just har passerat parkbron och bara hunnit gå den korta biten därifrån vilket tar på sin höjd 1 min eller 2. Och på parkbron såg jag ingen som passade in på beskrivningen och inte efter det heller. Så tyvärr var jag inte till stor hjälp.

Här börjar min fantasi bara skena iväg, Vem söker de efter? Vad har han gjort? Finns han i närheten? Är han farlig? Och massa mer. Med tanke på vad jag just har lyssnat på i talboken om våldtäkt så är det det första som poppar upp i min skalle, shit vem har han nu våldtagit. Men vid närmare eftertanke, mitt på ljusa dagen/morgonen? Och skulle offret då vara personen som satt i baksätet av polisbilen? Jag tror inte det. Stöld är väl då mer troligt, men brukar verkligen polisen ta med sig den möjliga ägaren och köra runt i polisbilen för att söka efter tjuven. Nja det kändes inte heller föga troligt men som sagt så är inte jag så insatt i hur polisen arbetar så jag har ingen aning. Det är som sagt bara min fantasi som sätter gränserna.

Så hela vägen hem har jag inte kunnat tänka på något annat och det första som jag tänkte gör var att kolla in på Norran.se om det fanns någonting att läsa där om någon händelse men tyvärr verkade det inte så. Väl när jag stod där i polisens sällskap tyckte jag att det skulle kännas fel att fråga vad som stod på eftersom att det inte alls har med mig att göra och jag tänkte att dom kanske skulle reagera som att jag var nyfiken och inte skulle lägga mig i och att dom skulle bli arga, så jag vågade helt enkelt inte höra efter. Men nu så här i efterhand så kom jag fram till att jag borde bara lite försynt ha frågat efter som det var så att man borde skynda sig hem och inte vara ute så mycket och om människan vara mer en fara för allmänheten. Då borde man väl ha fått svar nog. Om dom svarade att det inte alls var någon fara att vara ute och gå ja då var det väl inget att oroa sig. Men hade dom sagt något annats så hade jag starkt börjat överväga våldtäktstanken igen.

Men som sagt nu kommer jag sitta klistrad vid Norran.se för att se om det dyker upp något där som kan förklara detta annars så ska jag cykla till Campus och träna 11.30 och då kommer jag åter igen färdas över detta område bla parkbron. Tänk om dom fortfarande är ute då? Det återstår att se.

Som vanligt.

Igår jobbade jag, mellan 13-17 lite udda sådär men det var för att hela arbetslaget hade obligatorisk träff så om någon skulle ta hand om gamlingarna så var ju någon tvungen att jobba så då blev jag en av dem. Sedan åkte jag till stan direkt och tränade på friskis och sedan hem.

Och innan jag for till Bureå igår så var jag in på Team Sportia och köpte mig ett par nya träningsbrallor eller rättare sagt 2 st likadana, dom var på rea och kostade 149 kr/st. Dom är kakigröna typ och går till knäna typ så dom är inte hellånga så att säga. Jag skulle ju bara kunna göra det enkelt för mig och ta en bild men det är lite jobbigt för då måste man ju flytta över bilden från kameran också. Det är nästan jobbigast.

Nu sitter jag i alla fall här vid datorn och har varit ovanligt aktiv idag tycker jag. Jag steg upp exakt kl 07.17 och gick då båda broarna runt alltså jag gick ner till älven sedan upp till Mobackendammen och sedan ända bort till parkbron och sedan tillbaka till sjungande, det blir väl typ över 1 mil i alla fall. Sedan kom jag hem och käkade frukost. Dushade och snyggade till mig lite och sedan for jag ner på stan. och kikade runt lite.

På stan träffade jag vårat adoptivbarn som vi fick veta om igår att hon ska fara till USA som aupair, den 3 november. Jätte kul men synd samtidigt för jag kommer sakna lilla Elin så jätte mycket! Om jag har riktigt tur så kanske jag till och med någon gång under året som hon är borta har chans att fara till USA och hälsa på henne. Det vore helt grymt! Jag håller tummarna för dig ;)

Efter jag pratat med henne en stund om allt möjligt så handlade jag hem lite att äta, dels så fick jag idén att jag skulle göra muffins men vi får se hur det blir med den saken. Grejer har vi nu i alla fall, hoppas jag...?

Så nu återstår det bara att hitta på någonting att göra, kanske muffins eller så blir det i morgon i stället, det tror jag blir bättre.

Simma lugnt och kör försiktigt.

It made my day!

Det var med ett sant nöje idag som jag och Malin gick runt stan och tog en massa härliga bilder och jag vet inte hur länge sedan det var som jag skrattade så mycket som jag har gjort idag, både när vi tog bilderna och när vi tittade på dem.

Vi utgick från Nordanå och sedan följde vi strandpromenaden ända bort till kyrkholmen där vi sedan vände och gick tillbaka genom Bonstan. Efter det bar det av till Kvantum för att handla mat, men här efter följer några smakprov på hur dagen flöt på. Och ärligt jag dör av skratt när jag ser bilderna. Jag hoppas ni har samma humor som jag annars tycker jag synd om er när ni går miste om detta utomordentliga tillfälle till ett gott skratt.

Här följer några av de härliga stunderna:

Vi började på en parkbänk.

Avancerade till en kvist efter vägen.

Sedan fick Malin syn på några hallon.

Lite naturporr.

För att sedan övergå till lite mer atletiska inslag.

Jag fastnade också på bild.

Lika vacker som alltid.

En av de finare bilderna.

Venedig nästa?

Idol bilden som Malin uttryckte det.

Actually, I like it.

En av Malins finare sidor

... och en till.

Här blev det lite dans vid stången.

Det är är nog den bästa bilden av alla!

Bonstan nästa, självklart med nya poser.

Och avslutande med lite tillbehör i näsan.

Frustrerad AB

Jag blir verkligen stressad och nervös i situationer som denna. Det var ju så att jag och Simon var och serverade på Simon och Linn-Maries bröllop som då var i Burträsk. Så för att vi skulle kunna ta oss dit så fick vi ta och låna en av deras bilar (eller möjligtvis Simons bil).

I alla fall så blev det som så perfekt att jag fick jobba kväll idag, Ewa ringde så då blev det jobb mellan 16-21. Så då hörde vi oss för om det var ok att jag körde bilen till Bureå och så fick de komma och hämta den där. Så var det bara att slå en pling när de var där så jag kunde komma med nyckeln.

Men där vi 20.40 så hade fortfarande ingen hört av sig så då börjar jag bli lite stressad och nervös, så för säkerhets skulle tänker jag att jag ringer min Simon för att se till att han får ringa till Simon (ägaren av bilen) och se var han håller hus eller ja om det var på väg. Men vad hör jag, jo det tutar upptaget. Jag ber till Gud att det inte är något långt samtal han pratar för att om Simon (ägaren av bilen) inte hade farit från Burvik vid denna tidpunkt så skulle det var jävligt bråttom.

Jag provar ringa (min) Simon igen och det är fortfarande upptaget. Jag provar ringa ungefär varje minut och jag känner att jag blir bara med och mer irriterad och MER och MER stressad. Vad göra jag om de inte hör av sig, om de inte kommer? Jag hade inte numret till Simon (ägaren av bilen) jag kunde inte ringa honom. Hur lockande känns det att missa bussen för att vänta på att någon av dom skulle komma och hämta nyckel till bilen för att sen inse att jag typ inte tar mig hem. Nä, så jag fortsätter att ringa till Simon (min) utan att det går bättre

Det är nu jag ska tillägga att jag jobbar till 21.00 och bussen till stan går 21.05 så jag har ingen direkt marginal för någonting. Och vid det här laget var det väl klockan ca 5 min i 21 då jag sätter mig vid datorn för att på något sätt försöka få tag i ett nummer. Nu ska det tilläggas att det är Simon som känner Simon och Linn-Marie. Simon känner Simon genom att de gick grundskolan tillsammans men inte samma klass dock. Så jag har bara träffat dem vid några enstaka tillfällen men goa är dom.

Och det enda jag vet är att dom heter Simon och Linn-Marie och bor i Burvik så ja jag chansar och söker på Linn-Marie och Burvik. Min tanke var då att det hennes namn är lite ovanligare än Simon så det är ju antagligen enklare att få en träff. När man väl har adressen sen är det ju inga problem. Och ja det löste sig, jag fick tag i numret, hoppades jag i alla fall. Jag var ju inte 100% säker.

Hur som helst så packade jag nu ihop alla mina grejer och gick ut för att sedan prova ringa (min) Simon en gång till men fortfarande upptaget så nu hade jag inget val. Jag var tvungen att ringa detta "okända" nummer och se om det var rätt människa som svarade i den andra änden. Och jag måste säga att jag var lite lättad då det faktiskt var fallet.

Jag förklarar vem jag är och hur läget ligger till och att det nu var ca 5 min innan min buss tillbaka till stan skulle gå och om jag drar en gissning så vad han väl inte direkt riktigt på väg än. Så ett problem hade vi väl. Han frågar om jag hinner springa till Statoil och lämna nyckeln där innan bussen gick men jag vågade inte eftersom att det är en Umebuss och dom kan man aldrig lite på. Men Då säger han att jag ändå ska fara hem med nyckeln och att bilen får stå kvar. Men då kläcker jag ju ur mig att jag också ska jobba i morgon mellan 8 och 13 så det går ju kanske lösa då. Och det lät ganska troligt så vi sa att vi fixar detta i morgon i stället.

Men är det någon här som kan förstå hur FRUKTANSVÄRT stressad jag blev. Min Simon pratar i telefonen HELA tiden och går inte och få tag på och här står jag med en nyckel till en bil som jag inte äger och än mindre faktiskt inte är sådär SUPER bekant med ägaren. Och inte har jag något telefonnummer till honom heller nä. Fy fasen alltså, vill ni se en stressad och nipprig Linda så kommer hon fram i en situation som denna.

Jag tänkte avsluta detta inlägg med att säga att självklart så när jag verkligen MÅSTE få tag på min älskling så pratar han i telefon i över 1 timme. Underbart.

Löv is in the air!

Jag ser nu att jag helt verkar ha missat att berätta om att jag faktiskt har varit på en vigsel och ett bröllop. Vigseln var jag och Simon på lördagen den 13/9 alltså förra helgen. Det var Christoffer och Caisa som gifte sig. Christoffer eller Nordman som vi kallar han tränar Thaiboxning så där igenom känner vi honom. Det var super kul och dom var jättefina.

Nu igår alltså den 20/9 var det Linn - Marie och Simon som gifte sig. Min Simon känner Simon genom att han är från Ostvik och att dom gick skola tillsammans, inte i samma klass men dom hängde väl en del tillsammans. Då var det så passa att vi hjälpte till och serverade maten på bröllopet och tur var väl att vi kunde ställa upp annars hade det väl inte alls gått så bra för dem. Det var väl 4 st som skulle stå för serveringen men sedan hoppade det av massa folk så vi blev ombedda i början av denna vecka om vi kunde hjälpa till. Och självklart ställer man upp, dels är det ju kul att få vara med på ett hörn och att kunna hjälpa till så att deras dag blir perfekt det är ju vad som ska göras typ.

Så som det lät igår var dom nöjda och glada och maten gick äta (men vi gjorde ingen mat, då hade det varit andra bullar vill jag lova) och fikat var väl gott och sådär. Jag smakade Radio kaka och jag kan säga att den gick lätt upp på topp 5 plats alltså. Nu vet jag att det är allt annat än hälsosamt men några bitar blev det. Jag ska ragga upp receptet sen få se om det är något man ska börja satsa på.

Ja men hur som helst så var det kul och alla var glada och när vi var klar med att ha diskat allt som vi hade i uppgift att göra så då gick vi loss på dansgolvet och själv så hade jag jätte skoj! Jag är BARA glad över att jag fick vara med och även hjälpa till.

Det dyker väl upp någon bild så småningom. Nu ska jag se om det finns något att äta på det här stället.

Innehållsrikt?

Just nu fick jag bara världens blä-känsla, usch blä och fy. Nej inte på bra humör just nu, vad anledningen är kan jag inte riktigt sätta fingret på men faktum är helt enkelt bara BLÄ!

Blommor och bin?

Hej svejs, jag har väl skrivit att jag jobbade i helgen? I alla fall så var det lördag och söndag, delad på söndag för att vara exakt. Tanken var då att jag skulle fara hem till mammsen och pappsen och torka fönstren där. Men vädret var så jäkla knasigt så jag kände mig inte alls sugen på det. Istället blev det på måndagen.

Anledningen till att jag skriver var att jag tänkte redogöra om min måndag, egentligen var tanken att jag redan skulle ha gjort det på kvällen men Simon satt och muppade vid datorn så då lät jag honom göra det. Hur som helst så steg jag upp 8 minuter över 7 och sölar på lite men går sedan ut och går. Det var inte förrän Maria uppdagade för mig att det finns 2 broarna att gå, en övre och en undre. Den ena som är mer vanlig i mitt tycke som går mellan Lejonströmsbron och Parkbron, den andra är Mobeckendammen och Lejonströmsbron. Och när jag väl var uppe tidigt och var sådär hurtig så gick jag båda broarna i ett svep så då gick jag väl åtminstone 1 mil.

Efter det blev det frukost men då hade klockan hunnit bli nästan 10 men vad gör det? När jag gjort det begav jag mig (på cykel) till Kvantum för att handla grejer till middagen för att sedan packa in mig i bilen och köra hem till mamma och pappa och då torka fönstren denna dag i stället. Och usch så kallt det var i huset, det kan ju ha och göra med att dom hade varit borta i Turkiet en vecka så ingen hade eldat men huga. Smart som jag är så förutsatte jag detta och tog med mig en mössa, det är inte ofta som jag har torkat fönstren med mössa på. Men skönt var det med den vill jag lova.

Jag hade inte sådär superbråttom, vad skulle det tjäna till? Det egentligen stora anledningen till att jag skriver kommer nu och det är för att jag vill att ni ska förstå hur uschigt rädd jag blev när jag rätt upp och ner klampade rätt in i datarummet för att få tag på några vita papper. Jag nästan bokstavligt talat flög upp i luften, det var ingen vacker syn. Mamma och pappa har på senare tid haft problem med getingar på övervåningen och där var dom. Getingarna är helt knasiga typ som om de var alkoholpåverkade, ingen av dem kan som flyga utan de få som lever de kan knappt krypa efter marken. De flesta är i alla fall döda, men jag kunde inte låta bli att ta bildbevis på detta så här kommer 2 bilder (det röda är förtydligande markeringar av alla getingarna). Den ena är datarummet och den andra är på mitt gamla rum där jag bodde ett tag. Och Gud bevare mig väl så kommer jag verkligen ALDRIG sova i det rummet igen förrän jag med säkerhet är hel övertygad om att getinproblemet har upphört!

Efter vistelsen i Häggnäs så körde jag hem för att käka middag och sedan spela lite dator i väntan på att hinna hämta ut ett paket på vägen till flygplatsen när jag skulle hämta upp mamma och pappa som då kom tillbaka. Så nu är dom hemma igen. I huset fullt med getingar. På en dålig dag kan mamma plocka ca 20 st har hon sagt, det är gräsligt. Och då ska jag tillägga att jag är fan livrädd för allt som har med insekter att göra, det framgick väl när vi hade besök av Fridolf för nån vecka sedan, eller? Alltså nej, huga jag tycker verkligen inte om dem och jag är livrädd så tro mig att jag lika gärna hade kunnat kissa på mig vid åsynen av dem. Men nu när jag lagt upp bilderna på dem så ska jag glömma det där och gå vidare.

Idag har jag faktiskt mest varit hemma och jobbat ikapp mig lite i kursen. Jag har gjort klart min först inlämningsuppgift, bara inte skickat in den än. Men det tänkte jag hinna med i morgon. Men ni kan få en sneak peak på den om ni vill och om det är någon som läser min blogg får ni gärna ge en kommentar på mitt arbete. Jag lägger upp före och efterbilden.

Men nu är det sängen som gäller. Simma lugnt och kör försiktigt.

Före ovan, efter nedan.

Julkänsla.

Alltså, i morse fick jag världens JULkänsla. Jag har nu inte jobbat på ett tag så under den tiden har jag stigit upp vis 8, 9 tiden på morgonen. Så nu i helgen när jag jobbar först dag lördag och delad söndag så blir det en omställning vad det gäller att stiga upp på morgonen och hur pigg man är.

Så jag kör till Bureå sådär halv trött och gäspandes. När jag kommer in på lokalen har Ulla just hunnit före och det är sådär småmörkt och mysigt och vad har hon gjort, jo tänt ljus. Helt underbart mysigt, DÅ längtade jag verkligen till JUL. Och jag inser att jag redan nu ska börja att planera mina julklappsinköp.

Sen så om inte det var nog så slog känslan verkligen igenom när jag var hemma hos en tant och gjort gröt till henne och hon tog en massa kanel till. Helt underbart kändes det med den doften och julkänslan bara spirade inom mig. Jag vet att när jag läste om att Anette hade julkänsla redan för några dagar sedan så kändes det verkligen så avlägset. Nu förstår jag verkligen vad du menar.

Jobb?

Så idag var jag på en typ rekryteringsträff och jag var så peppad och så nervös före för jag var riktigt sugen på jobbet. Nu så här i efterhand så är jag inte alls ledsen om jag inte får det.

Det var som crupier ute vid spelborden på Station 8 osv alltså åt Cherry. Och visst det är ett deltids jobb, ca 20 timmar per månad, men då är det ju fortfarande en liten slant i kassan. Det innebär alltså att man ska sitta och vara dealer vid Black Jack borden. Jag skulle verkligen tycka att det var skitskoj om jag fick göra det.

Fast nu är jag verkligen tveksam till det. Allt lät jätte bra fram till den enskilda intervjun då jag då fick veta att om man då verkligen får erbjudandet om en tjänst så måste man skriva på ett kontrakt som säger att man har en provanställning på 6 månader och då är tanken att man minst ska jobba dessa 6 månader. Om man väljer att sluta innan dess så blir man ersatts skyldig en summa på 3000kr eftersom att dom har lagt ner en viss summa för att utbilda en och så vidare. Dom har det som en försäkring för dem att alla som är lite tveksam inställd till jobbet ska tacka nej och att då alla som verkligen vill ha detta jobb och är motiverad ska få chansen till det.

Problemet är bara för mig att det är ju bra om jag får ett jobb i 6 månader, eller? Egentligen inte eftersom att nu är det september och om vi säger att vi räknar att jag börjar jobbar från Oktober om jag får det. När det då har gått 6 månader då är det April. Och då är jag och Simon i Norge. Vi får lägenhet där den första Mars. Så det går ju inte riktigt ihop. Så om jag tar detta jobb så blir jag alltså måste jag ju sluta tidigare och då måste jag betala 3000 kr för det. Är det värt det?

Jobbet i sig är nog jätte spännande och jätte kul och det vore skitroligt tror jag men samtidigt känner jag nu att efter ha varit på denna information så blir jag inte ledsen om jag inte får det. Det blir nästan jobbigare OM jag får det för så måste ju JAG ta ställning till hur jag ska göra. Så det är nästa så att jag känner att jag vill slippa göra detta val. På måndag eller tisdag får jag i alla fall veta om det är aktuellt för mig att få ett extra tillfälle att komma och se och vara med på hur arbetet fungerar och har jag kommit dit, det är efter det som det är då är dags för kontrakt så det är då man måste ta ställning tills dess man man bara flyta med.

Vilket som spelar mig faktiskt ingen roll känns det som. Så det är vad som har hänt idag. Det tog verkligen sin tid och jag var den som fick komma in sist på den enskilda intervjun, but who cares. När jag kom hem så gjorde jag och Simon den snuskigt goda pasta gratängen som kommer ut viktväktarnas "kokbok". Mums. Sedan blev det lite serier och efter det har jag varit iväg på ett Friskis pass och nu sitter jag här ny duschad.

Jag hade också tänkt komma till det här med serier. Jag och Simon har börjat se en serie som folk har sagt ska vara bra, en SVENSK serie. Den heter Tusenbröder och faktiskt så måste jag säga att den verkligen är GRIPANDE.

Jag rekommenderar verkligen att man se den och nu ska jag som inte avslöja allt som händer men alltså, det känns helt absurt när det är killar på svenska som sitter och snackar på precis samma sätt som folk gör i serier från USA. Allt blir så påtagligt på svenska. Det känns som att det lika gärna är grannen som man ser på tv. Och för den som tar sig tid och ser serien kommer då förstå att det kanske inte är det bästa om det skulle vara grannen som faktiskt är med. Men det är ett litet tips. Man kan alltid börja se och sedan skita i det om man inte tycker om den eller om den helt enkelt blir för som i Simons fall att han får SÅ mycket ÅNGEST när han ser den att han faktiskt inte ser längre. Han kan se någon snutt här och där om jag ser men annars så föredrar han att låta den var. Den är lite komplex måste jag säga.

Och nu till det sista jag hade tänkt att hinna med. Simon var så söt att nu efter att han kom hem från en Thaiboxningsträning så skulle han koka 3 ägg för att käka äggmacka. Jag vet inte vad han skyller på riktigt men av någon anledning så la han ett ägg på golvet och självklat gick det ju sönder också. Jag dokumenterade även detta med en bild men för tillfället så ville inte datorns USB fungera som den ska så jag kunde faktiskt inte flytta över bilden. Det får bli en annan dag.

Du ska jag äta en muffin och sen typ spela lite mahjong och sedan hoppa i säng.

Ändrade planer.

Hejsan svejsan i lingonskogen! Idag kan jag väl inte säga att jag har hunnit göra något vettigt än. Min plan var som sådan att efter lunch så skulle jag gå min promis runt broarna så då har jag suttit och pillat i Photoshop i stort sett hela förmiddagen. Men nu blev det inte riktigt som planerat, för Ewa ringde och frågade om jag kunde jobba ikväll 16- 21 och visst kan jag väl det, jag har dessutom bil denna vecka (eftersom att mamma och pappa är i Turkiet). Så då blev upplägget genast annars.

Helt plötsligt hade jag inte hela dagen på mig att hinna göra klart mitt tidningsomslag i Photoshop (en övning vi skulle göra), gå broarna, gå och handla och hinna med att fara på Friskis ikväll. Så hör löser jag detta jo, det blir ingen broarna före jobbet, kanske efter om Simon är sugen vilket jag hoppas. Friskis går ju inte tyvärr och handla tänkte jag gå och göra nu. Och tidningsomslaget kämpade jag med till alldeles nyss då det får duga. Man kan ju sitta i evigheter med sådant.

Så vad att göra jo. Skriva klart detta, ta mig iväg till Kvantum och tillbaka sen så är det bara att göra sig klarr för att fara och jobba. Tänkte ta mig dit lite tidigare för att äta min middag där (en matlåda) för att hinna läsa ikapp mig på allting som har hänt nu när jag inte har jobbat på nästan en månad.

Och jag vill bara återkomma lite till mitt tidningsomslag som då var en övning från kursen som vi skulle göra. Där man skulle ta en bild på sig själv och sedan göra om det till ett tidningsomslag. Den bilden som jag valde ville jag verkligen ha för jag ville göra något roligt av det, det skulle liksom inte vara så seriöst. Eller omslaget skulle göras seriöst men själva vad som skulle vara med på den skulle inte vara så allvarligt, det skulle ge ett glatt intryck och att man liksom ska fokusera på allt roligt här i livet. Jag vet inte riktigt om jag dock lyckades med det? Efter att ha suttit i några timma och börjat och gjort om och börjat och gjort om så blev det såhär.

Jag ska dock göra ett eller två till. Jag tror ett till med en annan bild på mig med ett annat upp lägg och sedan ett med en bild på någon kändis för att se om jag faktiskt lyckas knåpa ihop något som verkligen ser ut som en riktig tidning.

Nej nu har jag inte tid att sitta här längre, jag har ju saker att göra. Jag ska ju jobba för en gång skull.

Överrörlig.

Idag var jag alltså till RE-KO, sjukgymnast för den som inte vet det. Jag gick dit för att jag ville ha en åsikt om mina knän. När jag går längre sträckor alltså typ broarna så får jag ont i baksidan av mina knän. Det började för några veckor sedan och började bara göra ondare och ondare, men då hör det till saken lite också att det är när jag typ Power walkar. Inte om jag bara går och strosar. Jag började bli orolig att det är något "hemskt" eller vad man ska säga och vill kolla upp det så fort som möjligt så att jag kan göra något åt det om det finns något att göra åt det.

Domen blev följande, jag har överrörliga knän. Som jag gissade så har det med hur jag står ibland. I stället för att stå normalt med raka ben eller lite lätt böjning framåt så spänner jag bak mina ben. Som sjukgymasten uttryckte det så står jag och hänger på mina knän. Om man ska förklara det enligt en skala där man ska stå på 0 till 5 eller 10 i böjning av knäna framåt som normalt alltså, då ligger jag på minus. Det gör att jag sträcker ut musklerna bak och ger en onaturlig belastning på vissa muskler som sedan då börjar bli irriterade när jag är ute och går.

Så vad gör man åt detta, inte ett skit ungefär eller rättare sagt det finns inget konkret "botemedel". Det jag måste göra är helt enkelt att sluta stå som jag oftast gör och det lär inte vara så lätt att vänja av sig men ett måste. Sen så var det även bra att träna knäna en del men jag kommer fortfarande alltid vara överrörlig, det är inget som man kan "bli av med". Så på den vägen är det, men det är som skönt att veta var man ska börja någonstans.

Så efter jag varit till sjukgymnasten så gick jag på stan ett tag. Sedan cyklade jag hem och har mesta dels av tiden spenderat här vi datorn. Sett klart lektion 2 och jobbat i photoshop och seriöst det börjar bli lite svårt faktiskt. Eller allt blir ju vad man gör det till och jag kan ju liksom skita i att vara seriös men det vill jag såklart inte, jag blir nästan über seriös i stället.

Här ska ni få några smakprov på vad jag gjort och det vi håller på med nu är att lära oss att ta bort oönskade saker så som till exempel finnar eller säg att man har ett väldigt gammalt kort som är slitet och trasig så försöker man restaurera det och ta bort alla fläckar och prickar osv. Eller rynkor :P

De uppgifter i början är väl inte direkt så supersvåra men jag hoppas ni kommer förstå när jag nu tänkte att ni skulle få se vilken bild som vi ska restaurera. Det är inte så jäkla enkelt.

Före

Efter

Här är det alltså massa fläckar som jag tagit bort, det var faktiskt ganska plättlätt.

Före

Jag har bara givit farbrorn tillbaka några av sina år.

Efter

Detta är den bild som vi ska restaurera, så jäkla lätt är det inte.
Men jag kämpar på, tar dock en MASSA tid.

Störande.

Jag har varit så duktigt idag, än. Jag steg upp före kl 7 för att käka frukost och sedan gå broarna. Och det gick väl ganska bra, fast jag hade lyssnat klart på min talbok så jag fick gå utan, det är lite tråkigt. Så nu när jag kom hem så satte jag igång och ladda över en talbok, jag har ett Camilla Läckberg il. Men jag tycker böckerna är bra. Hur som helst så har jag suttit här och muppat nu en stund och ja bland annat på apberget.

Jag har kommit fram till att det finns en grej som jag stör mig nå fruktansvärt på. Hur kan folk vara så själv blinda? Det finns ju jätte många exempel men det jag i första hand tänker på nu är för att jag satt och klickade runt på apberget och kom in på en användare. Nu ska jag inte säga vem, jag vill inte hänga ut någon men det är ingen jag känner. Jag älskar att kika runt i andras fotoalbum och så kommer jag till det album med "jag" bilder. Alltså det är inte snyggt med för mycket mascara! Hur kan man inte se att det är 7 lager för mycket mascara. Det ser ju för hemskt ut!

Samma sak gäller folk som till exempel är med i Idol och som inte sjunger så speciellt vakert. Hur kan man inte höra att det låter för täskigt? Jag vet att jag kanske inte är vakrast i världen och jag sjunger inte så speciellt bra heller men JAG VET OM DET.

Jag förstår bara inte. Ibland får jag så god lust att bara säga till att det inte är snyggt med för mycket mascara och så vidare men jag vet att det kanske inte skulle uppskattas att man är så ärlig, eller så har det helt enkelt med saken att göra att smaken är som baken, alltså delad.

Någon annans semester.

Idag körde jag mina föräldrar till flygplatsen, dom är på väg till Turkiet nu. När dom sa att dom bokat en resa så brydde jag mig inte så mycket, det är ju upp till dom om dom ska fara någonstans. Men idag nu när jag stod där på flygplatsen med dem så ljuger jag om jag säger att jag inte ville fara och om jag sa att jag inte var lite avis. För det var jag, vem vill inte fara på semester?

Men min dag kommer den med... nångång. Jag var dock övertydlig med att påpeka för pappa att det dock bara var en ynka vecka kvar innan de var hemma igen. Men jag hoppas ju självklart att dom har det bra.

Nu ska jag hoppa i säng för att hinna gå broarna innan jag ska på RE-KO i morgon. Ta hand om er och kör försiktigt.

Maskerad, Oja!

Jag hade jättekul igår och alla var grymma på att klä ut sig, men ska jag välja en favorit så blir det nog Jokern, fast det är klart Skalman var inte så dålig heller. Helt klart en rolig kväll med massa skoj och skratt. Jag säger det än en gång att det är SUPER kul att vara på fest hos Micke och Camilla eftersom att det alltid är roliga lekar planerade och massa andra spännande inslag av överraskningar under kvällen. Tack och bock!

Här följer bilder från kvällen.

Mr. Pimp och värd.

Amanda och Linnea.

Dennis as Skalman.

Jennie

Min Ceasar, han tar hem uteliggare.

En glad Amanda!

Camilla, värd och lekledare.

Jockern

Amanda.

Jocke.

Jennie är glad över att det finns någon som är kortare än henne.

Pirat med attityd.

Den BÄSTA bilden, här är det byte av kostymer, Jocke i Amandas "kostym"

Jocke in action.

Simon som skalman och Dennis som Ceasar.

Amanda sjunger.

Happy face!

Jokern och Skalman :D

Poserar?

Här händer det grejer.

Amanda och Jennie...

vad säger man?

Mitt favoritobjekt för kvällen.

Malin som sjunger.

Jennie uttrycker sig.

Jennie och Amanda i sina bästa dagar ;)

Jocke softar lite.

Malin igen, sjunger nästan denna gång.

En mycket glad Jennie.

Frida och Malin sjunger för fulla halsar.