När liten blir stor

För mig själv och alla andra som är delaktiga eller bara nyfikna.

måndag, september 22, 2008

Frustrerad AB

Jag blir verkligen stressad och nervös i situationer som denna. Det var ju så att jag och Simon var och serverade på Simon och Linn-Maries bröllop som då var i Burträsk. Så för att vi skulle kunna ta oss dit så fick vi ta och låna en av deras bilar (eller möjligtvis Simons bil).

I alla fall så blev det som så perfekt att jag fick jobba kväll idag, Ewa ringde så då blev det jobb mellan 16-21. Så då hörde vi oss för om det var ok att jag körde bilen till Bureå och så fick de komma och hämta den där. Så var det bara att slå en pling när de var där så jag kunde komma med nyckeln.

Men där vi 20.40 så hade fortfarande ingen hört av sig så då börjar jag bli lite stressad och nervös, så för säkerhets skulle tänker jag att jag ringer min Simon för att se till att han får ringa till Simon (ägaren av bilen) och se var han håller hus eller ja om det var på väg. Men vad hör jag, jo det tutar upptaget. Jag ber till Gud att det inte är något långt samtal han pratar för att om Simon (ägaren av bilen) inte hade farit från Burvik vid denna tidpunkt så skulle det var jävligt bråttom.

Jag provar ringa (min) Simon igen och det är fortfarande upptaget. Jag provar ringa ungefär varje minut och jag känner att jag blir bara med och mer irriterad och MER och MER stressad. Vad göra jag om de inte hör av sig, om de inte kommer? Jag hade inte numret till Simon (ägaren av bilen) jag kunde inte ringa honom. Hur lockande känns det att missa bussen för att vänta på att någon av dom skulle komma och hämta nyckel till bilen för att sen inse att jag typ inte tar mig hem. Nä, så jag fortsätter att ringa till Simon (min) utan att det går bättre

Det är nu jag ska tillägga att jag jobbar till 21.00 och bussen till stan går 21.05 så jag har ingen direkt marginal för någonting. Och vid det här laget var det väl klockan ca 5 min i 21 då jag sätter mig vid datorn för att på något sätt försöka få tag i ett nummer. Nu ska det tilläggas att det är Simon som känner Simon och Linn-Marie. Simon känner Simon genom att de gick grundskolan tillsammans men inte samma klass dock. Så jag har bara träffat dem vid några enstaka tillfällen men goa är dom.

Och det enda jag vet är att dom heter Simon och Linn-Marie och bor i Burvik så ja jag chansar och söker på Linn-Marie och Burvik. Min tanke var då att det hennes namn är lite ovanligare än Simon så det är ju antagligen enklare att få en träff. När man väl har adressen sen är det ju inga problem. Och ja det löste sig, jag fick tag i numret, hoppades jag i alla fall. Jag var ju inte 100% säker.

Hur som helst så packade jag nu ihop alla mina grejer och gick ut för att sedan prova ringa (min) Simon en gång till men fortfarande upptaget så nu hade jag inget val. Jag var tvungen att ringa detta "okända" nummer och se om det var rätt människa som svarade i den andra änden. Och jag måste säga att jag var lite lättad då det faktiskt var fallet.

Jag förklarar vem jag är och hur läget ligger till och att det nu var ca 5 min innan min buss tillbaka till stan skulle gå och om jag drar en gissning så vad han väl inte direkt riktigt på väg än. Så ett problem hade vi väl. Han frågar om jag hinner springa till Statoil och lämna nyckeln där innan bussen gick men jag vågade inte eftersom att det är en Umebuss och dom kan man aldrig lite på. Men Då säger han att jag ändå ska fara hem med nyckeln och att bilen får stå kvar. Men då kläcker jag ju ur mig att jag också ska jobba i morgon mellan 8 och 13 så det går ju kanske lösa då. Och det lät ganska troligt så vi sa att vi fixar detta i morgon i stället.

Men är det någon här som kan förstå hur FRUKTANSVÄRT stressad jag blev. Min Simon pratar i telefonen HELA tiden och går inte och få tag på och här står jag med en nyckel till en bil som jag inte äger och än mindre faktiskt inte är sådär SUPER bekant med ägaren. Och inte har jag något telefonnummer till honom heller nä. Fy fasen alltså, vill ni se en stressad och nipprig Linda så kommer hon fram i en situation som denna.

Jag tänkte avsluta detta inlägg med att säga att självklart så när jag verkligen MÅSTE få tag på min älskling så pratar han i telefon i över 1 timme. Underbart.

Inga kommentarer: