Skenande fantasi, eller...?

Som jag gjort nu den senaste tiden då jag inte har jobbat stiger jag upp vid 7 tiden och går dubbla broarna runt alltså den långa vägen. Jag knallar på och försöker att hålla ett hyfsat högt tempo (mest för att komma hem någon gång, annars tar det så lång tid att gå) med lurar i öronen där jag kan höra boken Linda som i Lindamordet av Leif GW Persson.

Anledningen till denna bok var mest för namnet skull och som titeln avslöjar så handlar det om ett mord och sedan hela polisutredningen för att komma till botten med vem som är mördaren. Huvudpersonen är då en kriminal inspektör (typ, eller liknande) om man då bortser från offret Linda. Det uppstår även lite andra omständigheter och just nu när jag var ute och gick hade det begåtts en våldtäkt på en 14-årig flicka (alltså i boken) och hur förbannad blir man inte, tur hade hon också eftersom att hon inte skulle ha överlevt om det inte var så att flickans syster hade sökt efter henne och kom på mannen med vad han höll på med.

Helt inne i boken så har jag nu kommit så långt att jag passerar Nordanå och går över parkeringen mot vägen som sedan går vidare genom Bonstan. Där ser jag en polisbil rulla fram och snabbt skyndar jag mig att gå åt sidan upp på den nygjorda trottoaren När jag väl passerat polisbilen tycker jag mig höra någon som säger något och jag vänder mig om för att se om det var någon som ville mig något. Polisbilen har stannat och den kvinnliga polisen ropar på mig.

Så jag vänder om och går dit, drar snabbt ur pluggarna i öronen för att kunna höra vad hon säger. Hon undrar nu om jag har sett någon gå omkring här i området med gröna byxor och en röd jacka nu när dom antog att jag varit ute och gått, vilket jag också gjorde och det var ganska uppenbart. Själv så är jag inte så direkt uppmärksam när jag går eftersom att jag mer koncentrerar mig på talboken och att gå ett någorlunda tempo för att ta mig hem och inte lägger så stor vikt på vilka jag möter efter vägen.

Jag säger att jag inte direkt kan komma på att jag sett någon med denna beskrivning och tillägger att jag mest bara mött kvinnor med hundar. Och polisen tillägger att det var en man dom sökte efter sådär i 20 - 25 års ålder men en ganska knallig mer åt det vinröda hållet på jackan, och i bilens baksätet satt någon som bekräftade att detta var rätt uppgifter. Jag försöker verkligen komma på om jag sett någon men de enda manliga människorna jag mött eller sett som jag kan komma på har varit äldre och antingen gått i sällskap men fru eller liknande eller så har det varit ute och motionerat.

Ingen yngre människa och röd jacka, ja det tycker jag verkligen att jag borde ha kommit ihåg i så fall, men samtidigt så anser jag själv att det inte är så stor chans att jag sett något med tanke på att jag just har passerat parkbron och bara hunnit gå den korta biten därifrån vilket tar på sin höjd 1 min eller 2. Och på parkbron såg jag ingen som passade in på beskrivningen och inte efter det heller. Så tyvärr var jag inte till stor hjälp.

Här börjar min fantasi bara skena iväg, Vem söker de efter? Vad har han gjort? Finns han i närheten? Är han farlig? Och massa mer. Med tanke på vad jag just har lyssnat på i talboken om våldtäkt så är det det första som poppar upp i min skalle, shit vem har han nu våldtagit. Men vid närmare eftertanke, mitt på ljusa dagen/morgonen? Och skulle offret då vara personen som satt i baksätet av polisbilen? Jag tror inte det. Stöld är väl då mer troligt, men brukar verkligen polisen ta med sig den möjliga ägaren och köra runt i polisbilen för att söka efter tjuven. Nja det kändes inte heller föga troligt men som sagt så är inte jag så insatt i hur polisen arbetar så jag har ingen aning. Det är som sagt bara min fantasi som sätter gränserna.

Så hela vägen hem har jag inte kunnat tänka på något annat och det första som jag tänkte gör var att kolla in på Norran.se om det fanns någonting att läsa där om någon händelse men tyvärr verkade det inte så. Väl när jag stod där i polisens sällskap tyckte jag att det skulle kännas fel att fråga vad som stod på eftersom att det inte alls har med mig att göra och jag tänkte att dom kanske skulle reagera som att jag var nyfiken och inte skulle lägga mig i och att dom skulle bli arga, så jag vågade helt enkelt inte höra efter. Men nu så här i efterhand så kom jag fram till att jag borde bara lite försynt ha frågat efter som det var så att man borde skynda sig hem och inte vara ute så mycket och om människan vara mer en fara för allmänheten. Då borde man väl ha fått svar nog. Om dom svarade att det inte alls var någon fara att vara ute och gå ja då var det väl inget att oroa sig. Men hade dom sagt något annats så hade jag starkt börjat överväga våldtäktstanken igen.

Men som sagt nu kommer jag sitta klistrad vid Norran.se för att se om det dyker upp något där som kan förklara detta annars så ska jag cykla till Campus och träna 11.30 och då kommer jag åter igen färdas över detta område bla parkbron. Tänk om dom fortfarande är ute då? Det återstår att se.

Som vanligt.

Igår jobbade jag, mellan 13-17 lite udda sådär men det var för att hela arbetslaget hade obligatorisk träff så om någon skulle ta hand om gamlingarna så var ju någon tvungen att jobba så då blev jag en av dem. Sedan åkte jag till stan direkt och tränade på friskis och sedan hem.

Och innan jag for till Bureå igår så var jag in på Team Sportia och köpte mig ett par nya träningsbrallor eller rättare sagt 2 st likadana, dom var på rea och kostade 149 kr/st. Dom är kakigröna typ och går till knäna typ så dom är inte hellånga så att säga. Jag skulle ju bara kunna göra det enkelt för mig och ta en bild men det är lite jobbigt för då måste man ju flytta över bilden från kameran också. Det är nästan jobbigast.

Nu sitter jag i alla fall här vid datorn och har varit ovanligt aktiv idag tycker jag. Jag steg upp exakt kl 07.17 och gick då båda broarna runt alltså jag gick ner till älven sedan upp till Mobackendammen och sedan ända bort till parkbron och sedan tillbaka till sjungande, det blir väl typ över 1 mil i alla fall. Sedan kom jag hem och käkade frukost. Dushade och snyggade till mig lite och sedan for jag ner på stan. och kikade runt lite.

På stan träffade jag vårat adoptivbarn som vi fick veta om igår att hon ska fara till USA som aupair, den 3 november. Jätte kul men synd samtidigt för jag kommer sakna lilla Elin så jätte mycket! Om jag har riktigt tur så kanske jag till och med någon gång under året som hon är borta har chans att fara till USA och hälsa på henne. Det vore helt grymt! Jag håller tummarna för dig ;)

Efter jag pratat med henne en stund om allt möjligt så handlade jag hem lite att äta, dels så fick jag idén att jag skulle göra muffins men vi får se hur det blir med den saken. Grejer har vi nu i alla fall, hoppas jag...?

Så nu återstår det bara att hitta på någonting att göra, kanske muffins eller så blir det i morgon i stället, det tror jag blir bättre.

Simma lugnt och kör försiktigt.

It made my day!

Det var med ett sant nöje idag som jag och Malin gick runt stan och tog en massa härliga bilder och jag vet inte hur länge sedan det var som jag skrattade så mycket som jag har gjort idag, både när vi tog bilderna och när vi tittade på dem.

Vi utgick från Nordanå och sedan följde vi strandpromenaden ända bort till kyrkholmen där vi sedan vände och gick tillbaka genom Bonstan. Efter det bar det av till Kvantum för att handla mat, men här efter följer några smakprov på hur dagen flöt på. Och ärligt jag dör av skratt när jag ser bilderna. Jag hoppas ni har samma humor som jag annars tycker jag synd om er när ni går miste om detta utomordentliga tillfälle till ett gott skratt.

Här följer några av de härliga stunderna:

Vi började på en parkbänk.

Avancerade till en kvist efter vägen.

Sedan fick Malin syn på några hallon.

Lite naturporr.

För att sedan övergå till lite mer atletiska inslag.

Jag fastnade också på bild.

Lika vacker som alltid.

En av de finare bilderna.

Venedig nästa?

Idol bilden som Malin uttryckte det.

Actually, I like it.

En av Malins finare sidor

... och en till.

Här blev det lite dans vid stången.

Det är är nog den bästa bilden av alla!

Bonstan nästa, självklart med nya poser.

Och avslutande med lite tillbehör i näsan.

Frustrerad AB

Jag blir verkligen stressad och nervös i situationer som denna. Det var ju så att jag och Simon var och serverade på Simon och Linn-Maries bröllop som då var i Burträsk. Så för att vi skulle kunna ta oss dit så fick vi ta och låna en av deras bilar (eller möjligtvis Simons bil).

I alla fall så blev det som så perfekt att jag fick jobba kväll idag, Ewa ringde så då blev det jobb mellan 16-21. Så då hörde vi oss för om det var ok att jag körde bilen till Bureå och så fick de komma och hämta den där. Så var det bara att slå en pling när de var där så jag kunde komma med nyckeln.

Men där vi 20.40 så hade fortfarande ingen hört av sig så då börjar jag bli lite stressad och nervös, så för säkerhets skulle tänker jag att jag ringer min Simon för att se till att han får ringa till Simon (ägaren av bilen) och se var han håller hus eller ja om det var på väg. Men vad hör jag, jo det tutar upptaget. Jag ber till Gud att det inte är något långt samtal han pratar för att om Simon (ägaren av bilen) inte hade farit från Burvik vid denna tidpunkt så skulle det var jävligt bråttom.

Jag provar ringa (min) Simon igen och det är fortfarande upptaget. Jag provar ringa ungefär varje minut och jag känner att jag blir bara med och mer irriterad och MER och MER stressad. Vad göra jag om de inte hör av sig, om de inte kommer? Jag hade inte numret till Simon (ägaren av bilen) jag kunde inte ringa honom. Hur lockande känns det att missa bussen för att vänta på att någon av dom skulle komma och hämta nyckel till bilen för att sen inse att jag typ inte tar mig hem. Nä, så jag fortsätter att ringa till Simon (min) utan att det går bättre

Det är nu jag ska tillägga att jag jobbar till 21.00 och bussen till stan går 21.05 så jag har ingen direkt marginal för någonting. Och vid det här laget var det väl klockan ca 5 min i 21 då jag sätter mig vid datorn för att på något sätt försöka få tag i ett nummer. Nu ska det tilläggas att det är Simon som känner Simon och Linn-Marie. Simon känner Simon genom att de gick grundskolan tillsammans men inte samma klass dock. Så jag har bara träffat dem vid några enstaka tillfällen men goa är dom.

Och det enda jag vet är att dom heter Simon och Linn-Marie och bor i Burvik så ja jag chansar och söker på Linn-Marie och Burvik. Min tanke var då att det hennes namn är lite ovanligare än Simon så det är ju antagligen enklare att få en träff. När man väl har adressen sen är det ju inga problem. Och ja det löste sig, jag fick tag i numret, hoppades jag i alla fall. Jag var ju inte 100% säker.

Hur som helst så packade jag nu ihop alla mina grejer och gick ut för att sedan prova ringa (min) Simon en gång till men fortfarande upptaget så nu hade jag inget val. Jag var tvungen att ringa detta "okända" nummer och se om det var rätt människa som svarade i den andra änden. Och jag måste säga att jag var lite lättad då det faktiskt var fallet.

Jag förklarar vem jag är och hur läget ligger till och att det nu var ca 5 min innan min buss tillbaka till stan skulle gå och om jag drar en gissning så vad han väl inte direkt riktigt på väg än. Så ett problem hade vi väl. Han frågar om jag hinner springa till Statoil och lämna nyckeln där innan bussen gick men jag vågade inte eftersom att det är en Umebuss och dom kan man aldrig lite på. Men Då säger han att jag ändå ska fara hem med nyckeln och att bilen får stå kvar. Men då kläcker jag ju ur mig att jag också ska jobba i morgon mellan 8 och 13 så det går ju kanske lösa då. Och det lät ganska troligt så vi sa att vi fixar detta i morgon i stället.

Men är det någon här som kan förstå hur FRUKTANSVÄRT stressad jag blev. Min Simon pratar i telefonen HELA tiden och går inte och få tag på och här står jag med en nyckel till en bil som jag inte äger och än mindre faktiskt inte är sådär SUPER bekant med ägaren. Och inte har jag något telefonnummer till honom heller nä. Fy fasen alltså, vill ni se en stressad och nipprig Linda så kommer hon fram i en situation som denna.

Jag tänkte avsluta detta inlägg med att säga att självklart så när jag verkligen MÅSTE få tag på min älskling så pratar han i telefon i över 1 timme. Underbart.

Löv is in the air!

Jag ser nu att jag helt verkar ha missat att berätta om att jag faktiskt har varit på en vigsel och ett bröllop. Vigseln var jag och Simon på lördagen den 13/9 alltså förra helgen. Det var Christoffer och Caisa som gifte sig. Christoffer eller Nordman som vi kallar han tränar Thaiboxning så där igenom känner vi honom. Det var super kul och dom var jättefina.

Nu igår alltså den 20/9 var det Linn - Marie och Simon som gifte sig. Min Simon känner Simon genom att han är från Ostvik och att dom gick skola tillsammans, inte i samma klass men dom hängde väl en del tillsammans. Då var det så passa att vi hjälpte till och serverade maten på bröllopet och tur var väl att vi kunde ställa upp annars hade det väl inte alls gått så bra för dem. Det var väl 4 st som skulle stå för serveringen men sedan hoppade det av massa folk så vi blev ombedda i början av denna vecka om vi kunde hjälpa till. Och självklart ställer man upp, dels är det ju kul att få vara med på ett hörn och att kunna hjälpa till så att deras dag blir perfekt det är ju vad som ska göras typ.

Så som det lät igår var dom nöjda och glada och maten gick äta (men vi gjorde ingen mat, då hade det varit andra bullar vill jag lova) och fikat var väl gott och sådär. Jag smakade Radio kaka och jag kan säga att den gick lätt upp på topp 5 plats alltså. Nu vet jag att det är allt annat än hälsosamt men några bitar blev det. Jag ska ragga upp receptet sen få se om det är något man ska börja satsa på.

Ja men hur som helst så var det kul och alla var glada och när vi var klar med att ha diskat allt som vi hade i uppgift att göra så då gick vi loss på dansgolvet och själv så hade jag jätte skoj! Jag är BARA glad över att jag fick vara med och även hjälpa till.

Det dyker väl upp någon bild så småningom. Nu ska jag se om det finns något att äta på det här stället.

Innehållsrikt?

Just nu fick jag bara världens blä-känsla, usch blä och fy. Nej inte på bra humör just nu, vad anledningen är kan jag inte riktigt sätta fingret på men faktum är helt enkelt bara BLÄ!

Blommor och bin?

Hej svejs, jag har väl skrivit att jag jobbade i helgen? I alla fall så var det lördag och söndag, delad på söndag för att vara exakt. Tanken var då att jag skulle fara hem till mammsen och pappsen och torka fönstren där. Men vädret var så jäkla knasigt så jag kände mig inte alls sugen på det. Istället blev det på måndagen.

Anledningen till att jag skriver var att jag tänkte redogöra om min måndag, egentligen var tanken att jag redan skulle ha gjort det på kvällen men Simon satt och muppade vid datorn så då lät jag honom göra det. Hur som helst så steg jag upp 8 minuter över 7 och sölar på lite men går sedan ut och går. Det var inte förrän Maria uppdagade för mig att det finns 2 broarna att gå, en övre och en undre. Den ena som är mer vanlig i mitt tycke som går mellan Lejonströmsbron och Parkbron, den andra är Mobeckendammen och Lejonströmsbron. Och när jag väl var uppe tidigt och var sådär hurtig så gick jag båda broarna i ett svep så då gick jag väl åtminstone 1 mil.

Efter det blev det frukost men då hade klockan hunnit bli nästan 10 men vad gör det? När jag gjort det begav jag mig (på cykel) till Kvantum för att handla grejer till middagen för att sedan packa in mig i bilen och köra hem till mamma och pappa och då torka fönstren denna dag i stället. Och usch så kallt det var i huset, det kan ju ha och göra med att dom hade varit borta i Turkiet en vecka så ingen hade eldat men huga. Smart som jag är så förutsatte jag detta och tog med mig en mössa, det är inte ofta som jag har torkat fönstren med mössa på. Men skönt var det med den vill jag lova.

Jag hade inte sådär superbråttom, vad skulle det tjäna till? Det egentligen stora anledningen till att jag skriver kommer nu och det är för att jag vill att ni ska förstå hur uschigt rädd jag blev när jag rätt upp och ner klampade rätt in i datarummet för att få tag på några vita papper. Jag nästan bokstavligt talat flög upp i luften, det var ingen vacker syn. Mamma och pappa har på senare tid haft problem med getingar på övervåningen och där var dom. Getingarna är helt knasiga typ som om de var alkoholpåverkade, ingen av dem kan som flyga utan de få som lever de kan knappt krypa efter marken. De flesta är i alla fall döda, men jag kunde inte låta bli att ta bildbevis på detta så här kommer 2 bilder (det röda är förtydligande markeringar av alla getingarna). Den ena är datarummet och den andra är på mitt gamla rum där jag bodde ett tag. Och Gud bevare mig väl så kommer jag verkligen ALDRIG sova i det rummet igen förrän jag med säkerhet är hel övertygad om att getinproblemet har upphört!

Efter vistelsen i Häggnäs så körde jag hem för att käka middag och sedan spela lite dator i väntan på att hinna hämta ut ett paket på vägen till flygplatsen när jag skulle hämta upp mamma och pappa som då kom tillbaka. Så nu är dom hemma igen. I huset fullt med getingar. På en dålig dag kan mamma plocka ca 20 st har hon sagt, det är gräsligt. Och då ska jag tillägga att jag är fan livrädd för allt som har med insekter att göra, det framgick väl när vi hade besök av Fridolf för nån vecka sedan, eller? Alltså nej, huga jag tycker verkligen inte om dem och jag är livrädd så tro mig att jag lika gärna hade kunnat kissa på mig vid åsynen av dem. Men nu när jag lagt upp bilderna på dem så ska jag glömma det där och gå vidare.

Idag har jag faktiskt mest varit hemma och jobbat ikapp mig lite i kursen. Jag har gjort klart min först inlämningsuppgift, bara inte skickat in den än. Men det tänkte jag hinna med i morgon. Men ni kan få en sneak peak på den om ni vill och om det är någon som läser min blogg får ni gärna ge en kommentar på mitt arbete. Jag lägger upp före och efterbilden.

Men nu är det sängen som gäller. Simma lugnt och kör försiktigt.

Före ovan, efter nedan.