High five till mig!

Ja, jag känner verkligen att jag har hittat hem i Linköping. Allting börjar falla på plats, jag ser fram emot det nya jobbet vilket gör att jag kanske inte är allt för motiverad på mitt "gamla" där jag ännu är kvar.

Men det som känns bäst just nu är verkligen där jag bor. Lägenheten har världens bästa läge, jag har ett eget rum och ett kök som fungerar fint, bara vi själva som saknar en del "utrustning" som tallrikar osv. Men det löser sig, fast pricken över i:et är självklart min roommate, människan som faktiskt gjort det möjlig för mig att bo här. Han är världens trevligaste kille och väldigt öppen vilket gör att det är otroligt lätt att vara i hans sällskap och gör att jag också öppnar mig. Vi har väldigt mycket gemensamt så det finns mycket att prata om. Vi ger och tar som att jag bjuder honom på middag och visar mina kunskaper och han gör det samma som idag. Bjöd på hemmagjort potatismos vilket jag verkligen inte är van vis att äta. Helt toppen.

Han gillar också att träna så innan maten tog vi oss en springtur. Visst haha, jag är så jäkla otränad just nu men det kändes ändå bra att genomföra det. Detta var första gången jag sprungit med någon borträknat när vi sprang tillsammans i USA jag, Lena och Elin. Eftersom jag insett att jag inte kan tävla i löpningen så har jag alltid tagit det lugnt hemma så jag känner att jag klara av det men nu när jag sprang med någon så vet jag att jag faktiskt skulle kunna göra bättre ifrån mig när jag har någon som "drar". Jag visste att jag inte skulle vara i samma klass som han men ändå så vill jag ju försöka hålla ett tempo som funkar för båda. Och visst tog vi oss runt, det gick fint även om jag själv kände att jag ville dö där ett tag. Tänkte att jag lika gärna kan försöka börja lära mig att på riktigt trötta ut mig själv och ge allt i löpningen men jag är inte riktig där än. Men det kommer underlätta att springa med någon som är snäppet bättre än en själv. Så jag ser fram emot fler turer MEN jag ska också springa själv och se till att bli bättre så jag kan ge lite utmaning också.

Så idag känns allt bara helt fantastiskt. Jag har rört på döfläsket för tusan och det kommer vara ett kärt återseende av träningsvärken! Jag planerar nu att dessutom dra igång med Thaien på måndag men den som lever får se...