När liten blir stor

För mig själv och alla andra som är delaktiga eller bara nyfikna.

tisdag, september 20, 2011

Mina fötter är faktiskt viktiga!

Något som stör mig lite halverst här borta, lite smått besviken. JA, mina flipp flopp som jag köpte här sist gick sönder. Det var på Casinot innan Lena skulle fightas som en kille trampade fast min ena "sko" i marken så självklart gick sulan sönder! Det kändes ju en aning konstigt att bara gå runt med en sko men jag var RIKTIGT besviken. Detta är nog den bästa investering jag gjort, hela 2 $ betalade jag för skorna och de har givit mig så mycket kärlek.

I alla fall så blev det lite besvärligt för mig när jag bara hade 3 par skor med mig, mina flipp flopp som jag faktiskt reste i, mina five fingers som jag gör all träning i där jag behöver skor och 1 par skor från Ica Maxi för 50 kronor som skulle agera finskor som jag sedan kan slänga om dom inte får plats på väg hem (dessa är låga om det är någon som undrar). Så hur gör jag då, jag kunde ju inte direkt gå runt i mina five fingers överallt för SÅ snygga är dom inte. Det fick blir mina "finskor" vilket inte heller kändes helt rätt och inte alltid var sådär super bekväma att gå i. Så min tanke var att hitta mig ett par nya flipp flopp, men hallå jag har sjukt höga krav eftersom att dom vi köpte sist på Target var BILLIGA och typ dom mjukaste ever och så sjukt sköna att gå i. Det har inte varit lätt vill jag lova.

Vad som sedan förstörde för mig var att när vi tränade med Jhanex och vi fick öva högersparkar så sparkade vi så mycket så jag för det första var alldeles blå på benet men också så att jag fick ett sår på foten. SJÄLVKLART så att det riktigt skaver in till benen nästan på foten från mina finskor, så nu kunde jag inte ens ha dem. Det var alltså mina five fingers som gällde, haha inte det snyggaste.

Jag hittade mig inga flipp flopp jag var nöjd med så jag fick i farten slita åt mig ett par lite sötare ballerina skor, ja det får väl duga. Dom var faktiskt riktigt söta så jag är inte direkt sådär jätte ledsen ändå, men eftersom dom var nya så gav dom mig självklart skavsår. Men så bara efter 2 dagar så var vi som vi säger i Sverige "på stan" och vi skulle hjälpa Jon att hitta snygga kläder. Då hittade jag mig ett par flipp flopp och vilken lycka! Nu var dom inte alls lika billiga som mina förra, inte alls lika mjuka som mina förra men jämfört med alla andra jag provat, helt underbara och som gjorda för mina fötter! Nu äntligen kunde jag ha på mig ett par skor som inte skaver på några av mina sår/skavsår. Det är som att vara i himlen.

Jag kan ju tillägga att sår på foten inte är det roligaste med tanke på min sport så det kommer ta rätt lång tid innan de läker. Men vad göra liksom? Nu behöver jag inte gå runt i skor som gör det värre i alla fall. Sen så har min shoppingådra förstört lite för mig. Jag hittade ett par skor på rea, ett par höga med kilklack, så dom hade jag ju självklart på mig i helgen när vi var ute och roade oss. Det var kanske inte heller mitt smartaste val men det märkte jag inte förrän dagen efter. Jag hade nämligen fått blåsor på mina stortår av dem, men ROLIGT!

Så just nu är mina fötter så sjukt heliga för mig, var man än tar eller vad de än rör så känns det som att det gör ont! Men jag får ju helt enkelt skylla mig själv. Och när jag väl är inne på ämnet fot/fötter så är inte det så långt i från min ankel. Jag stukade ju som min vänsterfot 2ggr inom sådär 1 månad innan jag åkte och jag tyckte som ändå att det gick rätt bra. Den har inte besvärat mig så mycket när jag ändå har kunnat träna och bara varit försiktigt och försökt träna upp stabilitet.

Jag trodde inte att det skulle spela så stor roll här borta men redan andra dagen här och vi tränade med Tony så sparkade han vänster insida och självklart så hade jag allt för mycket vikt på mitt fram ben och foten vek sig. Det kunde ju inte han veta och han tyckte att jag skulle sagt något innan men jag trodde verkligen det skulle gå bra. Den har besvärat mig lite sådär till och från och det hade ändå blivit rätt bra, men så klantar jag till mig lite ibland och snavar lite så då blir det sämre igen. Så nu efter helgen så har jag känt av den extra mycket och idag när vi tränade så gick det inte alls så där super bra till en början.

Bara för mig att sparka vänster insida gick inte så speciellt bra, så Tony tejpade min fot. Det hjälpte faktiskt en hel del eller jag tror det hjälpte mer än vad jag var medveten om. Omedvetet har jag nog hållit igen eller tänkt ganska mycket på foten, för när vi väl sparrades 2 ronder i slutet så har jag aldrig varit så avslappnad tidigare. Ej heller har jag kört på "så hårt" som jag gjorde idag och med det menar jag inte köra hårt som i mörda min motståndare (Tony) utan att jag bara tog ett steg upp och fortsatte att följa upp kombinationer mer och längre. Visserligen körde Tony också då hårdare med mig men det kändes så sjukt bra! Jag är ändå så stolt över mig, så när Lena idag åkte för att köpa ett skydd till sitt knä så köpte jag mig ett stöd till min ankel. Även fast jag vill tror att jag inte behöver det så är det kanske det jag behöver för att kunna köra hårdare på träningen.

Det enda jag är rädd för är att jag ska förlita mig på mitt stöd och i stället tappa mer stabilitet och bli beroende i stället för att förebygga. Men nu ska jag testa och köra lite i det eller höra vad Tony har att säga så ser vi hur det går. Hur som haver så var det SJUKT värt att köpa skyddet i detta land. Det är så sjukt mycket billigare än i Sverige. Man betalar väl aldrig under 500 kr för ett BRA skydd, här hittade jag ett för under 300 kr, nästan gratis i mina ögon.

Men vilket roligt inlägg för er att läsa, alla vill väl verkligen veta hur mina fötter mår här borta. Kanske inte intressant för er men något som jag tänker på i stort sett hela tiden när det är lite svårt att leva utan att använda fötterna. Men det är skönt när man parkerar hemma på soffan ett tag och får vila dom små liven. Nu är det snart dags för träning igen och då ska dom få sig en omgång.

Inga kommentarer: