Resan.

Sjukt påfrestande resa och jag kan säga att jag inte riktigt hade insett vad denna resa (nu menar jag bara resan inte vad vi kommer göra här) skulle kräva av oss. Jag har sjukt svårt att sova om det inte är i en säng och helst min egen så att sova på Arlanda var väl ingen hit. Jag var optimistisk och tänkte att någon gång måste jag ju lära mig sova men inte. Jag sov på min höjd någon enstaka timme och där efter 3 så var både jag och Lena uppe och spelade kort för att fördriva tiden. Visst gick det lite segt men när klockan väl närmade sig halv 5 så började vi göra oss i ordning och käka frukost och sedan växla pengar. Vidare så gick vi genom alla säkerhetskontroller och så var vi till slut på väg.

Obs! Bilderna bestämde själv att detta skulle vara deras plats och går inte att flytta, så med en seg uppkoppling orkar jag inte bråka! Ni får leva med det.

 Lena sover, dock inte jag. Trevligt ställe det där Arlanda?

 I kön till in-checkningen på Arlanda, en glad Lena!

 

Min mat på flygplatsen i New York.

Räddningen på detta plan var att vi fick se massa film, serier eller spela spel eller lyssna på musik. Dock så var det inte så bra kvalité varken på film eller ljud så jag hörde knappt vad som sades. Jag beslöt mig för att sova så mycket som möjligt i stället och förvånad mig själv med hur mycket jag faktiskt lyckades med. Men ändå så kan jag säga att man var så fruktansvärt trött av det lätta mullret från planet och sen att vi hade familjer både på raden framför och bakom som tydligen kände varandra och pratade högt mellan sätena var ju en helt underbar upplevelse?! Jaja, så kan det gå. Vi tog oss in i landet också utan problem och vad skönt det kändes när alla var så trevliga. Här hänvisar jag till videon som kommer lite senare. Vi fixade något att käka vilket var livsavgörande vid denna punkt och så gott men aj vad ont i magen jag fick av att äta på tok för snabbt. Nu hade vi bara 5 timmar att döda på denna flygplats, jag trodde det skulle vara pice of cake men ack så fel jag hade.

Vid denna tid så började det var kväll svensk tid och jag kände hur trött jag blev men jag ville verkligen inte sov nu i tron om att jag då inte skulle kunna sova när vi kom fram. Vi fick veta efter några timmar att planet var försenat 30 min och då sjönk humöret en aning. Men vi höll ut och när klockan började närma sig avfärd får vi höra i högtalaren att "vi hade någon typ av viktkontroll" och att alla som kunde tänka sig att vänta till imorgon och åka på morgonen skulle belönas med 300 dollars värdecheck. ALDRIG I MITT LIV säger jag, för så slut som jag var vid detta laget så skulle ja på detta plan om än det var försenat ytterligare 1 timme i slutändan.

Denna resa tog 6 timmar men i min värld typ 2 när jag inte kunde hålla ögonen öppna och bara sov! Så landade vi i San Diego, allt gick rätt bra förutom att jag trodde att min träningsresa skull vara över för ett ögonblick. Just när jag lyft av min resväska från bandet så var det en kvinna som SVINGAR (och nu menar jag svingar med all sin kraft!) av sin resväska rakt på mig och mitt ben och min fot som jag stukade i norge viker sig. Jag kan säga att det gjorde rätt ont och mer chockad och trött så står jag bara där och ojar mig. Hon ber så mycket om ursäkt och hoppas att allt är bra, men vad ska man säga. Jag var så sjuk trött och slut att jag typ inte kunde tänka rakt och blev bara mållös. (Simon tyckte att jag skulle ha stämt henne och nu i efterhand varför inte?) Nej men idag så känner jag inte av det. Det gjorde ont som tusan då men efter att jag sovit på saken så känns det inte idag.

Sedan så fixade vi bilen, om ni missat så är det en Toyota Corolla 2011, fin fin måste jag säga och så lyckades vi hitta vägen till hotellet utan direkta problem, det är bra gjort! Vi höll på att inte ha någonstans att bo när det visade sig att lobbyn stänger kl 23 och vi var en kvart sen (tack vare planet) men en vänlig själ var kvar och hjälpte oss med allt och vi fick vårat rum ändå!

Sedan tog det inte många minuter innan vi parkerad i sängen för att än en gång sova.

videon bestämde också själv var den skulle vara men så är det, det får ni leva med!