Igår kväll hade vi årsmöte i klubben och sedan fortsatte vi kvällen med klubbfest. Först var det massa snack om vad klubben gör och tjosan hejsan, där vi också får föra våran talan om kanske tex en utbildning som vi vill ha möjlighet att gå osv. Sedan var det som sagt maten som var god och medan alla fortfarande satt ner så delades det ut blommor och "priser" för att uppmärksamma människor i klubben.
Som tex, David som överger sin plats i styrelsen nu när han kommer bo i Luleå, iaf för en termin vad jag vet. Sedan så var det riktigt skojigt att det delades ut "diplom" till vissa människor. Där ibland, Ahmed (hoppas han stavar så annars ber jag om ursäkt!) som nu är väldigt ung och tagit GULD (!) i sin viktklass och tydligen den "största" grappling (tror jag det var eller BJJ) tävling i Sverige! Lena fick årets prestation med sitt SM brons i shootfighting, hon är ju bara för fantastisk! Chrille "nordman" Engström fick för de blekaste magrutorna i klubben vilket var en kul grej. Sedan också Stina som jag brukar köra med på träningarna, hon lyckades nämligen på något vänster falla i dips-ställningen och slå knäet samtidigt som den håller på att välta dessutom. Och inte var det kul i sig men så här i efterhand var det fruktansvärt kul att det uppmärksammades och jag kunde inte sluta skratta.
Sist men inte minst kan jag väl absolut säga så fick JAG något! Nu när jag har kämpat på på denna brutalbänk så kan jag säga att jag är upp i 22 st och är då näst bästa tjejen i klubben (Lena är självklar etta) och på något sätt så ser jag det som väldigt otippat och ja, alla andra gör nog också det. Så därför blev jag jätte stolt när detta faktiskt uppmärksammas OCH att man inte måste vara den bästa på allt för att man ska uppmärksammas i denna klubb och det får mig att bli ännu gladare. Så jag blev "Årets brutal" med motiveringen: För att du rockar på Brutalbänken.
Det känns faktiskt helt fantastiskt och det känns som en vinst!
Jag har på allvar trott att jag inte skulle kunna ha en framtid inom något aktivt, att jag inte på något sätt skulle kunna bli duktig, PÅ MIN HÖJD så kanske jag skulle klara mig igenom ett av de tuffare passen på friskis och svettis utan att var helt död, det var vad jag hade för förväntningar på mig själv. Och i Norge så började jag träna på gym, först bara grupp pass men sedan övergav jag det helt till gymmet med maskiner och hantlar i stället. Det var kul och även om jag kände att jag inte alls var duktig så var det kul när jag faktiskt tex kunde öka en vikt så det blev ju som en utmaning.
Sedan kommer vi hem och jag ger mig tusan på att jag ska träna någonstans här för gymmet det ska jag fasen i mig fortsätta med, det ger jag inte upp. Och så slår tanken mig (snål som jag är) att nu är vi hemma igen och jag har utrustning för att köra thai, eftersom jag gjort det tidigare. Jag kan ju inte bara låta de pengarna gå till spillo utan nej fasen dom ska vi använda. Så när jag kommer underfund med att jag kan träna på gymmet på campus för en liten peng har jag även råd att träna thaiboxning.
Jag vet inte var när eller hur men jag går framåt med stormsteg och min plan var redan från början att träna 6 dagar i veckan, något annat accepterades inte och sedan har det fortsatt. Jag har blivit inspirerad av alla i klubben och Lena är fantastisk att få följ i hennes utveckling och när hon frågade om jag skulle med till USA så trodde jag att det inte skulle vara möjligt. Men skam den som ger sig för jag åker! Med ett stort MÅL i sikte så har jag bara kört på och tränat och tränat och tränat och det är verkligen så SJUKT KUL! Och det roliga är att jag utvecklas och blir bara bättre och bättre hela tiden och så här har jag aldrig någonsin utvecklats tidigare. Jag har hittat ett driv i att utmana mig själv, så butalbänken och jag vi utvecklade ett förhållande bara någon vecka efter att den kommit till klubben och sedan har jag bara fortsatt att öka och öka och öka!
Och det är här jag är nu, tränar för att det är helt underbart kul och jag känner hur hela jag bara förändras och trivs bättre och tror mer på mig själv. Jag känner att jag ha varit väldigt duktig och det är kul att höra folk säga positiva saker på träningen eller att de hjälper mig bli bättre för jag uppskattar det så fruktansvärt mycket. Så just nu känns det som att jag har överbevisat mig själv, jag kan ta mej tusan göra vad jag vill! JAG KAN VISST TRÄNA OCH VARA EN AKTIV MÄNNISKA! och det kan alla för kan jag kan du!
Jag säger inte att det är lätt för det är det inte alltid men det handlar ju bara om att fortsätta. Men börjar göra något och så fortsätter man så ska du se att man blir bättre, kanske inte mycket och snabbt men man blir BÄTTRE! och sen så fortsätter du ännu mer och blir ännu bättre.
Så att jag faktiskt fick något som uppmuntrar det jag gjort som faktiskt säger att jag är bra på det jag har gjort det gör mig så stolt att jag nästan börjar gråta! Men visst fasen är jag värd det! Och som Lena sa, det skulle inte ha gått så bra utan dessa människor som stöttar en i klubben för denna klubb vi har, är som en familj! Utan dem så skulle det inte alls gå lika bra.
oj oj, det här blev både längre än planerat och nästan för mycket känslosamt också. Men jag är stolt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar