Jag vill bara säga att vissa människor är värd bättre, livet ska inte ta slut så fort. Det är helt otroligt hur tagen man blir när det händer och ändå kände jag inte honom väldigt bra. Jag tänker på hur det är för hans familj, dom måste verkligen sakna denna solstråle som är så sjukt go och glad.
Jag tänker på första gången vi träffades, faktiskt i Bureå sedan sågs vi nog varje sommar som vi åkte till Lycksele. Vilken fröjd det var att komma dit. Vad som gör mig lite ledsen är att jag inte ens kommer ihåg när vi träffades för sista gången, vad sa vi till varandra?
Och fortfarande är det inte värst för mig. Jag skänker en tanke till familjen som har mist honom. Jag önskar att man visste...
Till dig, någonstans där inne dog en del av mig som nu bara får leva kvar i minnet, minnet av dig. Nu kan man inte ens önska dig lycka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar