Ja men då var tredje arbetsdagen över på det nya jobbet. Det ser ut som sådant att jag nu jobbar som barnehageassistent på ett dagis, men det är mer som att vara dagmamma. Det är 3 st barn så jag är ensam assistent och dagiset är hemma i huset där ett av barnen bor, så medan föräldrarna är på jobbet är jag där och passar deras barn plus 2 st till. Där jag nu jobbar är en ny uppstart av denna "avdelning" så alla barn är nya och då inklusive jag.
Dom första dagarna nu i veckan blir inte så superlånga eftersom att det är inskolning med barnen MEN, 1 av barnen också där dagiset ska vara egentligen börjar inte förrän efter påsk så i stället är vi tillfälligt hos ett av de andra barnen som också är "reserv hem" vid sjukdom. Där visade det sig nu att när vi skulle börja i måndags så var detta lilla barn sjukt vilket innebär att vi inte kunde vara där eftersom att han är sjuk och ja då är man inte på dagis, så då återstår det bara 1 barn. En liten tjej där föräldrarna redan hade fått ledigt från jobben för att ha inskolning och ja då vill dom ju ha det så dessa dagar har jag varit hemma hos dem.
Det har känts rätt så bra när jag har varit där, men det känns ändå konstigt att vara hemma hos någon annan och så jobbar man. Men nu går det i princip bara ut på att jag ska lära känna deras barn och jag tycker ändå det går rätt bra. Måndag, tisdag var mamman hemma och på något sätt så känner jag mig bekväm med att det är en "mamma" man ska umgås med hela dagen. Men onsdag, torsdag är det pappan som ska vara hemma och jag gruvade mig en del för det. Papporna kan jag ha lite svårt för ibland för dom bryr sig inte på samma sätt och ja, ibland så tycker jag att dom inte fattar att jag har som jobb att passa deras barn.
När jag nu då gick till jobbet i morse så hade jag aldrig träffat pappan så jag visste inte vad som väntade mig men jag trodde det skulle vara en jurist kanske och det känns som att det kunde vara en "snobb" men när jag kom så var han så väldigt trevlig och var inte alls vad jag förväntade mig. Det visade sig att han vara raka motsatsen mot vad jag trodde att han var. Jätte trevlig och förstående och hjälpsam och allt gick helt toppen idag. Sedan när lilltjejen sov så satt vi och pratade en hel del och det visade sig att han gillade och fotografera och sådär och ja, men det gör ju jag också. (Till viss del känns det här jätte konstig men) Det slutade med att han visade lite bilder från deras bröllopsresa (landskapsbilder då) och lite andra som han har redigerat och grejat på med. Ja, vad ska man säga, han är nog en bra pappa.
Sedan självklart kröp det ju fram vad han jobbar med också, så där sitter jag och prata med denna man om allt och ingenting, tittar på bilder och visar på karta var Skellefteå ligger hemma hos en politiman. Inte vad jag hade räknat med men samtidigt så förklarar det en del grejer. Som att när jag hängde upp min jacka i deras "garderob" där dom har ytterkläderna så hänger det där en pilitiskjorta, vilket jag egentligen inte har sett att det är utan jag såg bara ett märke där det stod politi och jag trodde mest bara att det var en så där piliti-barn-tröja- som-vuxna-har hehe men nej sådär nu i efterhand fattar jag ju att det är äkta vara. Sedan så i förbi farten såg jag hans "passerkort" där det då stod politi och sedan har dom en en stor fet bok i bokhyllan där det står politi(nånting) men det ut som en lagbok. Så hehe, ja just nu känns det som det vore dumt att jag trodde något helt annat.
I slutändan så känns det väl ändå bra och han är ju en vanlig människa som precis alla andra. Vad som dock är spännande tycker jag är hur förhåller sig en polis till allt vad det gäller olaglig nedtankning och bränna ut filmer och så vidare. Det ligger en bänd CD med jentan som lekte med ilden på deras högtalare.
Imorgon hoppas jag på att alla är friska och glada så vi kan "vara där vi ska vara" och som köra igång på riktigt, men det återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar