Eftersom att det inte blev bio i lördags så tänkte jag och Simon att då far vi på söndag i stället och hade kollat in att Yes man skulle gå kl 18 på Colosseum och det fanns ca 90 platser kvar, det är väl lugnt tyckte jag och sa som inget om det utan att boka biljett eller något. Jag kände som inte att jag ville det eftersom att jag inte vet hur saker och ting fungerar i detta land. Men vi kommer dit och ja jag erkänner kanske aningen sent med bara någon/några minuters marginal. Står i kö och en gubbe han skiter fullständigt i det och tränger sig. Till råge på allt så när det väl är våran tur så finns det inte kvar några platser så man kan sitta brevid varandra. Det fanns så man kunde sitta en bakom den andra men hur kul är det?
Nej, så bio blev det inte utan i stället så åkte vi hem och såg film där i stället. Alla blir fundersamma när de kommer tillbaka från gymmet och hittar oss hemma när vi egentligen skulle vara på bio så Rene blåser vi och låtsas om att vi inte förstår vad han pratar om. Bio? Vad är det, vem har pratat om det? Och Rene efter en liten stund konstaterar att Mange måste ha ljuge, även fast det skulle vara VÄLDIGT troligt så var det inte så i detta fall eftersom att vi skulle på bio men fick andra planer.
Det får bli en annan dag. Det blev inte så sent igår kväll heller eftersom att jag inte ville börja veckan sådär super trött. Jag kom till och med ihåg att köpa mig en ny månadsbiljett så jag kan åka säker på t-banan dock så ville maskinen inte ha mina mynt så jag var tvungen att mata in en hundring för de sista 50 kronorna och vad händer då, jo man får tillbaka växeln i MYNT.
Hur var det där med mynt egentligen? Jag ska återkomma med det senare och ta en bild och visa hur mycket mynt jag har i min börs och vad det sammanlagda värdet är.
Oj vad detta inlägg kommer att bli långt, jag har ju bar hunnit med hälften av det planerade. I alla fall, innan jag gick hemifrån så fick jag ett sms av Nette där hon säger att hon är sjuk, och all heder till henne att hon är hemma och blir frisk för det är fasen inte kul att vara sjuk och vara på dagiset. Men sen så kommer vi till den delen, hur går det nu, måste jag jobba själv? Nä, det kan jag inte tänka mig en vikarie måste ju in och hur kommer det gå. Jag måste ha koll på allt, fast samtidigt så tyckte jag att det skulle bli spännande med en vikarie. Nytt folk, kul att träffa.
Tills jag träffade vikarien, som jag trodde skulle vara en barnehage vikarie och inte vilken vikarie som helst från NAV (norges AF). Han luktade massa rök och brukar egentligen vara på byggen och jobba och får veta samma dag var han ska och jobba. Nu är det ju så att alla har inte lika tur och har ett riktigt jobb och det är liksom ingen fördom eller så, men fanns det ingen annan?
Det var ju egentligen inget fel på människan men jag kände mig egentligen inte helt bekväm med honom och sen så hjälper det inte att vi hade lilla snuttan som nu fyllt 1 år som är väldigt skeptisk mot främlingar och vill helst inte vara någon annanstans än i mina armar under hela dagen. Dessutom så är män inte vad hon föredrar så jippi för mig. Så fort jag PROVADE, gjorde en liten ansats att kanske flytta henne eller bara att jag satte mig ner och ibland prova att sätt henne i mitt knä eller ja faktiskt sätta ner henne på jobbet så fick vi veta att hon levde. Hon skrek något oerhört, stackar liten. Men efter sådär 4 timmar av att burit runt henne hela tiden, medan jag städade bort, diskade lite, gjorde mat eller bara försökte räcka till åt de andra barnen så var det inte en möjlighet att släppa henne i från mig. Så ja då är det lite jobbigt.
Man blir så trött liksom, sen att hon egentligen brukar sova sådär allt mellan 1 till 2,5 timmar trodde jag skulle bli toppen. Efter att alla barnen kommit i säng där vid 12 så begav jag mig av till butiken för att köpa mat så att barnen hade något att äta och detta tog TOPP 15 min, ja då låg hon i vagnen tokskrikandes och inte alls skulle sova. Hon sov topp 20 min idag också. Gissa om hon också var trött och sliten.
Så ärligt talat jag höll aldrig på att hinna få i mig någon mat själv denna dag, men det gick. Tillslut, men lillan liggande i knäet när jag satt där och kastade i mig lite.
Och sen då, jo då kommer jag hem och inser att jag är på vresigt humör pga antagligen lite energi och förlite mat och en utmattande dag så kollar jag mailen och ser att jag fått svar från en karl som har ute en lägenhet här i Oslo. Jag frågade om det fanns möjlighet att jag och Simon kunde komma och titta på den. Det är en 3:a på Majorstuen, alltså ganska så sentralt (beror på vad man menar med sentralt också). Hela på andra sidan vägen från T-bane stationen där jag i vanliga fall gör mitt byte av t-bana. Jag blev peppad och ja, bilderna såg skitfina ut och vi lyckades hitta dit vi skulle. SÅ svårt var det inte men när gubben ringde så hörde jag inte riktigt vad han sa om vilken ringklocka jag skulle trycka på så i slutändan fick han komma till dörren. Men det var inte hela världen. Det var helt klockrent beläget, inne på en bakgård så man märker inte av ljuden från trafik eller så, dock så kunde jag konstatera att det inte var rätt bilder som fanns i annonsen. Antagligen, bilder på en annan likadan lägenhet, men ändå inte. För det stämde som inte helt och hållet. Ja i alla fall så trodde jag och bilderna gav intrycket av att det skulle vara större och så här känner jag. Hyran är på 11 200 exklusive ström så plus lite till och ja det var ju 2 sovrum så tekniskt sett kan vi "hyra" ut det men hej, det var litet och trångt. Det vore helt klockrent att bo där men det som for genom min gärna då vi kunde få lägenheten där och då om vi ville så var det. Shit, det funkar verkligen inte om Simon inte får ett jobb.
Så hur som haver, i slutändan så sa vi att vi verkligen var intresserad och om Simon har fått ett jobb inom denna vecka så om han då inte hyrt ut den så tar vi den men innan går inte. Tyvärr, min lön räcker inte för att betala hela hyran och mat. Och jag skulle bli glad om vi fick den MEN jag blir inte ledsen om vi inte får den, så när det känns så känns det nästan bättre och vänta lite.
Jag håller fortfarande tummarna stenhårt för lägenheten här brevid i stället OCH som vi inte skulle flytta in i förrän i MARS. Det är ju långt kvar dit, pengar kommer att trilla in. Visningen på den är på söndag, så då får vi se och helt ärligt, jag kommer säga att vi ska ha den NÄSTAN oavsett om Simon fått jobb. Jag skulle kunna offra mig och betala hyran tills Simon fixat ett jobb om det innebär att vi bor i en lägenhet som vi trivs med på ett bra ställe, nära till det viktiga som för mig är t-bana, sats och någonstans att handla mat. Det finns här mellan Nydalen och Storo där vi nu bor och det känns skitbra + att Simon vill bo här för att han ska kunna träna med grabbarna grus och det förstår jag.
Så vi håller tummarna SUPER.
Nu måste jag verkligen hoppa i säng, Simon har redan lagt sig hur går det ihop? Jag ska jobba och han som inte göra det sover? Fast klockan är ju inte alls allt för mycket. Jo en sak till, jag har just upptäck en av dom BÄSTA sakerna med Norge och det är chockladsåsen man kan köpa på ICA. Det är sammasak som topping hemma i Sverige, men det finns att köpa så man har det i sitt egna lilla hem. Jag blev just väldigt sugen på att använda ett väldigt vulgärt ord för att beskriva hur jäkla gott det var.
Så jag avslutar detta inlägg med att se positivt (!?) på dagen som kommer, den kommer bli likadan som idag eftersom att Nette inte kommer och det innebär att det är samma vikarie i morgon, får jag säga (sug?), jag vet inte om jag vågar. Men så är det bara.
Har ni lästa allt, grattis till en massa fullkomligt onödig information.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar