När liten blir stor

För mig själv och alla andra som är delaktiga eller bara nyfikna.

torsdag, december 04, 2008

Ska man våga göra vågen?

Det hjälper tydligen när man skriker att man vill ha jobb?! Först så ringer Ewa (Bureå Hemtjänst) och frågar om hur det ser ut för mig vid jul, om jag kan jobba och sådär. Så då kom vi överens om att jag vill vara ledig på julafton men då kan jag jobba typ alla andra dagar, alltså juldagen och Annandagen, även den 22 och 23. Sedan frågade hon lite om veckan innan jul och ja, jag ska väl inte gör något speciellt, eller?

Efter att jag pratat med Ewa ringar jag Simon för att då berätta att jag sagt att jag kan jobba så det blir troligtvis så då och medan jag pratar med Simon så ringer min i min lur så jag tittar efter vad det är för nummer, om det var mamma hade jag inte svarat utan ringt upp när jag pratat klart med Simon. Men det enda jag ser är att det är +47 nummer, alltså NORGE! HEEEELT panikslagen säger jag bara till Simon att det ringer och att det är från Norge så jag måste ta det och, ja svarar.

Det var en kvinna och jag hörde som inte alls vad hon sa i början rikigt när hon presenterade sig och var hon ringde ifrån och så började hon prata om att jag sökt jobb och självklart har jag det OAVSETT vem som frågar liksom. Då fortsätter hon och frågar om jag hunnit flytta till Oslo än och jag sa att det var på gång så fort jag var som säker på att jag fått ett jobb och då kan jag flytta iprincip direkt. Det tyckte hon lät bra och hon frågade om jag hade möjlighet att komma på en intervju, vilket jag absolut kan, självklart. Når då? Blev då frågan och hon börjar säga att gärna så fort som möjligt och att det är personal som är sjuk så det vore riktigt bra om det gick fort. Jag börjar som lite försynt förklara att ja, det är ju 120 mil för mig att komma så jag vill ju vara ganska säker på att jag får jobbet om jag kommer ner. Då kläcker hon ur sig, men kom ner du och så får du provjobba när du är här och så kommer jag och träffar dig på dagiset och så har vi intervjun då. Linda tappar nästan hakan helt och hållet, hon säger alltså att jag SKA komma och jobba, typ. OJ, hur ska jag fixa detta då? jag börjar febrilt bläddra i kalendern för att se när jag kan fara men faktum är att det inte står ett jävla skit i min kalender så jag skulle kunna fara imorgon om det behövs, men säger lugnt och sansat jag skulle absolut kunna komma i början på nästa vecka. Då har jag lite typ på mig att fixa grejer och resan och boende. Vilket jag förklarade antagligen inte skulle vara det största problemet eftersom att min pojkväns bror bor i Oslo och jag antagligen får sova där ett tag.

Och vi pratar lite hit och dit, och jag försöker som säga på att bra sätt att jag egentligen inte vill börja jobba förrän efter nyår men då säger hon snabbt, jaha men du då har vi en annan stillinge (som det heter på norska, tjänst alltså) som börjar i januari, det ligger utan för oslo men med mycket bra tågförbindelse dit du vill inte söka det i stället då? Nej säger jag snabbt som attan, jag vill jobba i Oslo så jag förklarade att det inte alls var nödvändigt. Allt medan detta samtal pågår försöker jag lokalisera vilket av dessa typ 25 jobb jag sökt som dom ringer från. Hur som helst så var hon jätteglad och vill att jag ska komma och jag förklarar att jag gärna vill det men att det krävs ju lite planering och jag måste prata med Oskar i Oslo och så vidare så jag frågar om det är ok att jag ringer upp henne i morgon när jag har fått ordning på allting och hunne prata med alla inblandade.

Hon säger att det går jättebra och tycker att jag ska gå in på deras hemsida och kolla om det är några frågor eller sådär och så säger hon det jättefort och jag hinner inte alls med, så jag frågar snällt igen och när hon väl säger det så kommer jag ihåg att det var bekant. Så i alla fall, jag har hennes nummer och tills i morgon ska jag komma på ALLA möjliga olika frågot jag kan ha att ställa till henne och göra det och förhoppningsvis få jobb i Norge.

Efter att jag lagt på börjar jag ungefär hyperventilera, JAG KAN HA FÅTT JOBB I NORGE!!! Linda börjar bläddra bland alla papper hon har om vilka jobb hon sökt och ska tillta bland bokmärkena på internet som hon gjort över jobben som är sökta. Detta som jag samtidigt ringer till Simon och berättar vad som hänt. Just innan jag ska lägga på så hittar jag rätt bland alla papperen och ser vilket jobb det var och till RÅGA på allt så var det mitt VILL HA jobb. Alltså så här stod det ungefär, Fast stillinge, heltid, dagtid. Från 08-12-08 alltså faktiskt på måndag, det är ett dagis med 8 - 10 barn från 1-3 år. Man har massa ledigt så som över jul, påsk, 2 dagar i oktober hela juli månad + nå mer! (SWEEEEEET) Och så har dom även träningsavtal med S.A.T.S. Jag kan säga att det inte alls har sett lika bra ut på det kommunala jobben jag sökt! Så seriöst nu ska jag bara fundera lite och fatta vad som hänt, förmodligen så måste jag gå ner på stan och köpa mig nya täckbyxor eftersom att dom jag har typ är försmå. Och fixa en resväska att packa i, resa har jag redan kollat och jag kan åka söndag natt alltså 00.02 från Bastuträsk och anlända i Oslo kl 21.05 typ söndag kväll och faktiskt komma på jobbet på måndagen om det är det som behövs.

Men som sagt, det är saker jag kommer att fråga om i morgon när jag ringer och då Oskar ha gett klartecken att det är ok för både han och hans polare som han bor med att jag kan stanna där ett tag. Så då är det typ bara att boka tåget och fara. Så jag kanske är Oslo bo redan på Söndag/Måndag.

Då återstår det bara att jag ska få tag i Ewa igen och säga som det är att jag faktiskt inte kan jobba alls OCH är jag ledsen för det? SVAR NEJ!! Det kommer bli så skönt att slippa det där stället alltså. Men hur som haver, om jag far så är fortfarande planen att jag ska komma hem till jul och troligtvis blir det på julafton som jag anländer till Skellefteå om jag måste åka tåg så som jag kollat det, om det finns kvar att boka nu vill säga.

OJ oj oj, jag är inte ledsen tro mig! Men som sagt imorgon då vet jag, så verkar det i alla fall tydligen. Så jag uppdaterar med om detta då!

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag håller tummarna sockertopp!