Ta tre djupa andetag!

Det känns som jag ljust har gjort något av det värsta i mitt liv, inte som har med livsavgörande utgång att göra utan bara att det verkligen var SUPERJOBBIGT!

Nu tar jag verkligen tag i det här med att söka jobb i Norge, närmare bestämt Oslo och då har jag tittat efter lediga jobb och fastnat lite för att jag vill jobba på dagis, eftersom att det känns som en bra början. Då får jag själv lära min Norska, bokstav för bokstav liksom. Det är väl inte så dåligt val? Hur som helst så har det varit annonser ute nu på den norska motsvarigheten till ams där det då var sista ansökningsdag på några så nu hade jag som inget val.

Det är nu eller aldrig men för mig känns det som mycket bättre om jag får ta kontakt med dem och höra mig för vad dom vill ha, vad dom är ute efter, vilka papper som är intressanta och främst om det går skicka via mail eftersom att det inte var utskrivet. Och enligt Simon så hade han tagit kontakt med någon i Norge tidigare och skulle få en mailadress men han kunde verkligen inte höra vad människan sa, heeeeelt sjukt svårt sa Simon att det var och den mail som Simon trodde att människan i andra luren hade sagt var inte rätt.

Ni tror inte att jag bara blev ännu mer nervös då över att ringa till Norge kanske och försöka tyda vad dom säger över telefon? Och jag får den värsta starten.

Det första numret jag ringar är till en mobiltelefon och det var verkligen ingen höjdare för mottagningen var skit, antingen min eller den i andra ändan eller BÅDA för jag kunde nästan inte höra något som denna person sa. Till råga på allt så låter personen i andra ändan som att hon inte har någon röst bara såna där små hesa viskningar PÅ NORSKA. Kom igen, vilken ångest tror ni inte att jag fick?

Jag tänkte att det här går ju inte hur ska jag kunna höra vad denna människar har för MAIL! ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST, men jag tror att jag uppfattar rätt i alla fall när kvinnan säger att hon kan skicka sin mail till min telefon alltså via sma och Linda gör vågen i sitt inte lika stilla sinne nu vill jag lova. Jag ställer då klart alla frågor jag hade och avsluter med att säga "och så skicka du mailen till min telefon, visst var det så?"

Jajemen, någon minut efter får jag ett sms med en fullt läslig och förstålig mail, tack och bock. Men fortfarande så slog mitt hjärta dubbla slag och jag kunde knappt tänka rakt eller andas lugnt så uppspelt blev jag av detta och det tog mig några minuter innan jag hunnit samla mig igen och inser att jag har 2 till jag ska ringa. Tänk om det är samma sak där, att jag inte hör ett skit av vad de säger? Hur jävla lätt blir det då?

Men som tur var det fasta telefoner jag ringde till och jag kunde höra dem utmärkt men att förstå allt dom sa var dock inte lika lätt men inte var det nå direkta problem inte. Dock så var en kvinna i ett möte så henne får jag pröva ringa till senare. Bättre det än kvinnan som svarade i hennes ställe frågade om hon kunde ta något meddelande, men det skulle bara göra saken krångligare kände jag. Men nu har jag i alla fall 2 ställen att skicka in mina papper till som jag ska ta och göra nu så det blir gjort. Och hålla tummarna. Det vore toppen och få något av dem!

Då har ju jag det liksom kirrat, svårigheterna blir dock om dom vill att jag ska komma på arbetsintervju, men det får vi försöka lösa då. Nu ska jag dikta ihop lite mail.