En summering.

Jag kände mig definitivt piggare i morse då jag vaknade, men nu har jag tidsfördrivit här en liten stund och känner att magen faktiskt är ganska orolig idag också, jag hoppas att det är nån liten dödsryckning och sen går det över. Jag känner mig dock inte spyfärdig eller något sådant.

Nu har jag ju inte skrivit seriöst på över en vecka av både den ena och den andra anledningen. Och i Onsdags förra veckan hade jag ett svinbra inlägg på G men det blev inte av den kvällen eftersom att jag hjälpte Simon att jorda uttag i lägenheten och då säger det sig ju självt att vi inte har någon ström igång i lägenheten så det var ju i själva verket ganska svårt. Så min tanke då var, jag kan skrvia i morgon i stället, då har jag all tid i välden

Men om jag inte minns fel så var det där i kring på onsdagen som datorn börjar krångla med att stänga av sig och i slutändan så var den inte igång mer än att den han starta Windows, suck. Utan dator känner man sig riktigt handikappad, så när den inte funkade då kunde jag ju inte skriva.

Då var det ju bara att försöka fixa detta och eftersom att vi då skulle bort på fredag över helgen så hade vi ju ingen chans att fixa det då, så torsdag efter jobbet skulle Simon inhandla något som då skulle fixa detta och byta, och snuskigt tur hade han också. Han var i stan sådär när kl var 4 och då stängde alla affärerna för att dom hade öppet som en lördag (vilket ingen av oss visste) eftersom att fredag var nationaldagen och nu mer en röd dag.

Hade det inte varit för att han är lite bundis med folket på Säterhill hade det inte gått så bra för i själva verket hade de hunnit stänga men han fick tvärkomma in ändå. Tur.

Då kommer vi hem och Simon fixar det där och får igång datorn, och vi hade "ärenden" att göra som att flytta över pengar osv, och det gick kanonbra. Tills jag hade tänkt att nu fan ska jag spara alla mina bilder på skivor och vad händer jo, datorn lägger av igen. Det är ju nästan så att jag vill börja gråta, då gav jag upp den där skiten.

Då är vi på fredag, då bär det av till Båtfors med mamma och pappa. Svin kul var det där, vi leker, sjunger och tjoar som vanligt. Ett stort tack till Sandra, Sara och Annika som var lekledare. Tyvärr så var jag fortfarande förkyld så jag varken badade eller bastade eftersom att jag inte ville att det skulle bli värre nu när jag håller på med inskolningen och det faktiskt är kritiskt att jag är där och hinner lära mig allt nu när jag börjar jobba på tisdag nästa vecka. Men kul var det i Båtfors i alla fall och det var det viktigaste.

På söndagen kommer vi hem och jag måste säga att det faktiskt var skönt att komma hem, men jag fick en riktigt konstig känsla när jag klev in i lägenheten och det kändes som att vi faktiskt inte bodde där, hum. Vad det var vet jag inte men vi slog oss snabbt till ro igen :P

Nu börjar det dra ihop sig också, jag visste inte alls hur jag skulle få ihop måndag och tisdag. För det första måste jag var på inskolning och för det andra så skulle Malin ta studenten i Lycksele på tisdagen. Jag vet att jag hade ett alternativ att åka med Malins föräldrar dit men det skulle bli vid 16 tiden på måndag en, annars var det buss som var andra alternativet

Så i slutändan blev det så att måndag morgon stiger jag upp där vid 5 tiden och käkar frukost för att åka buss till Hamn och vara med och öppna macken en gång. Jag far till stan där vid 11 tiden och går omkring där lite sedan går jag hem för att packa och gör mig klar inför avfärden med Malins föräldrar. Och nog gick det bra, vi hade kul när vi väl kom dit, lite lekar och mat blev det.

Tisdagen, den stora dagen för Malin öste regnet ner och det var väl inte alls kul men tar man studenten så bryr man sig inte så mycket kan jag tänka mig, och så var fallet. Det var i alla fall kul att vara där. Sedan skulle vi ju tömma ur allting ut Malins elevhemmsrum, och även Marielles (lillasystern som också bor där och går skola). Så då blev det att packa och sedan bar det av till stan igen.

Väl hemma var jag ganska trött och slut, jag hade ingen direkt ork men jag kommer hem och får se Simons lösning på att vi har varit utan dator. Han som jag känner sig lika handikappad och sanningen är ju faktiskt att vi har 2 datorer, den ena som är kopplad till tv:n och projjen som bara är en burk. Ingen skärm eller mus eller tangentbord är kopplad till den eftersom att vi kan "ansluta" till denna dator via den vanliga datorn som vi använder och det är då den som har pajat. När då den har pajat så kan vi alltså inte använda den andra datorn heller om man nu inte gör som Simon just gjort. Han har tagit skärmen från vanliga datorn + mus och tangentbord och kopplat in det till HTPC:n ( den andra datorn) så att vi faktiskt kan använda den. Men tro mig det är väldigt provisoriskt.

Det är nästan så jag måste ta en bild och lägga upp så att ni får se, men det blir senare. Jag har fortfarande inte lagt upp bilderna från balen sedan den 3/6 eftersom att datorn inte ville var med. Så en bild på detta får vänta.

Ja, hur som helst, så såg jag fram emot att gå och lägga mig på tisdagen för jag behövde inte stiga upp tidigt på onsdagen, jag hade sovmorgon men hur gick det där nu riktigt?

Jo jag vaknar där efter 7 var väl kl och känner mig obekväm men jag var så trött först att jag inte insåg vad det var och jag ville ju bara somna om men det gick inte. Och då slår det mig, min mage är i fullt uppror och jag mår piss. Så jag stiger upp och går på toan. Vilket jag inser efter det att det inte finns en chans i världen att jag skulle kunna somna om när jag känner mig så. Jag sätter mig på soffan och lindar in mig i några filtar och där sitter jag hela dagen tills att Simon kommer hem och det att han far igen för att kära iväg motorcykeln till snubben som ska byta motor på den. Efter det då börjar jag känna mig piggare. Då kan jag faktiskt vara upp och röra på mig. Annars bestod mina förflyttningar enbart mellan toaletten och datorn för att klicka igång nästa avsnitt av en serie. Detta var som bakis gånger 4. Men jag spydde dock bara 1 gång och det tackar jag gudarna för. Jag tycker det är så snuskigt jobbigt att spy, det är så grymt obekvämt.

Nu har vi kommit så långt som till idag, till detta nu då det faktiskt känns dom att jag kommer överleva detta. Men jag är fortfarande mycket avvaktande för jag mår inte prima det kan jag inte säga, så jag vet inte än om jag kan fara på inskolning i kväll men jag måste i princip.

Det återstår att se under dagen.