Frivilligt självmord?

Jag ser så mycket fram emot i morgon då jag är ledig, men för det så betyder det inte att jag ska vila. Jag jobbade på förmiddagen idag och var så fruktansvärt trött. Jag hade tänkte gå runt på stan en liten stund när jag kom från Bureå men jag orkade inte, jag var helt slut så jag gick hem. Åt något och sedan parkerade jag på soffan, såg nåt avsnitt av Vänner och sedan sov jag. Bara att jag sova på soffan är olikt mig, det händer kanske 5 gånger på ett år men det som verkligen tog priset var att jag vaknade och tänkte nu har jag sovit nu ska jag vara vaken men jag var fortfarande snuskigt trött. Så vad gör jag jo, jag somnar om. Det mina damer och herrar har inte hänt sedan jag var liten, jag kan aldrig komma ihåg att jag har somnat på soffan, vaknat och somnat om.

Jag antar att jag var sliten idag och sedan vakande jag igen när Simon kom hem vid 16.00. Då också kändes det som att jag skulle kunna fortsätta sova och det hade jag nog kunnat göra om jag väl bara låg kvar på soffan men då skulle jag ju aldrig kunna somna ikväll. Hur som helst kämpade jag mig upp och såg ut som en zombie i en hav timme och började sedan piggna till.

Efter maten så bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen och faktiskt fara ut och åka inlines även om jag skulle dö på kuppen, för sist var ju inte gångvägen sopad, den som är minst brant här ner från sjungande. Det fick bära eller brist men ner kommer man ju alltid, på något sätt. Fast jag hade tur denna gång var den sopad så idag blev det mitt första äventyr. Jag tänkte utforska Gamla Kågevägen och det var en helt ok väg. Det var lite omväxling hela tiden mellan uppför och nedför men det var aldrig så speciellt brant FÖRUTOM backen upp i början. Den mördade. Sen måste jag också tillägga att det var lite sämre asfalt så det guppade utav fasiken när man åkte utför, jag kan gissa att det måste var någonting sådant det borde kännas om man har reumatism.

Jag ville inte slita ut mig helt första gången jag åker så det blev ingen längre bit, dock hade jag 1 problem. Hur fasiken skulle jag ta mig ner för den otroligt långa och delvis väldigt branta backen? Jag är helt klart för ovan att åka för att ge mig ut på en sådan bravad så jag ringer Simon och han får rädda mig. Han fick helt enkelt pallra sig till toppen av backen med ett par skor till mig och så knallade vi hem. Jag hade aldrig tagit mig ner levande annars.

Då är jag en erfarenhet rikare till nästa gång. Nu känner jag hur tröttheten smyger sig tillbaka men ingen sovmorgon blir det i morgon för det. Jag ska stiga upp kl 07.00 och gå broarna, vi kanske ses?