Än så länge kan jag lova att detta inte var någon direkt spännande dag. Jag sitter på jobbet nu och ja, jag vet det är väl inte direkt det här som jag får betalt för och jag brukar inte sätta mig vida datorn på arbetstid. Men detta tar priset, på hela kvällen, mellan 16 - 21 ska jag besöka så många som exakt 7 gamlingar. Slår man ut tiden på dessa personer och lite lätt avrundat då innebär det att varje vårdtagare skulle få drygt 40 min och jag lovar, det tar inte 40 min hos varje vårdtagare som jag ska till. Men det är chill att för en gång skull slippa stressa som en tok. Jag har redan hunnit med att se reprisen av Så ska det låta. Fast i ärlighetens namn kan jag säga att det är tråkigt i längden, så kul är det inte att bara sitta här när jag vet att jag skulle kunna vara i stan och ha kul i ställe. Men jag ska inte klaga, jag bara förklarar min rastlöshet.
Det sägs att kärleken gör oss blind och att vi kan göra lite mindre kloka saker och fatta lite mindre kloka beslut. Inte för att detta gäller mig nu, men jag blir rädd. Ni gör mig rädd och att ni inte ser det själva det är ett under för mig. Jag har haft mycket tid nu till att försöka förstå men jag tror aldrig att det kommer att hända. Jag tackar gudarna för att det inte är jag.
Jag längtar tills jag slutar så jag får bege mig hemåt. Det ska bli så skönt och jag saknar min Prins. Du gör mig lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar