Något viktigt för mig.

Jo, jag hittar hit igen, för att jag faktiskt vill dela med mig av något. Jag är inte den som påstår att man inte ska få ha sina åsikter och tycka vad man vill. Att en diskussion eller argumentasion är över när den ena har vunnit över motståndaren till sin egen sida och ståndpunkt, nej alla ska få tycka och tänka precis vad de vill och känner men kanske kan detta inspirera, så ett frö eller bara få någon att tänka efter.

Jag bor i Linköping, har ett jobb som ser till att jag har alla möjligheter i världen att kunna genomföra vad jag önskar. Inte allt samtidigt och direkt som jag kommer på idén men inom ramen för att spara ihop pengar men samtidigt ställa mat på bordet. Min familj bor i största möjliga mån inom Västerbottens gränser, en bit bort geografiskt men finns alltid nära om det är något. Jag har en fantastisk familj här nere också bestående av vänner, kollegor, fallskärmshoppare och en nu snart utflyttad inneboende aka frugan. 

Jag har också ett boende som i mina ögon passar mig perfekt för min situation just nu, precis som jag vill ha det. När det kommer till boende så har det under de senaste månaderna fått mig att må ganska dåligt stundvis, jag och min fruga fick veta att vi inte skulle få bo kvar och har då varit tvungen att fixa nytt boende. För att göra en lång historia kort, så dagen innan hon och jag börjar flytta så fick jag veta av befintliga hyresvärden att vi får bo kvar och jag får ett förstahandskontrakt på lägenheten. Jag dansar på rosa moln, jag vill absolut inte flytta men då var det min andra hälft här som har blivit så förälskad i den lägenhet som vi faktiskt fått tag på, som vi skulle flytta till. Så hon beger sig till det nya boendet och jag bor kvar med delade känslor, jag får ha kvar min fantastiska lägenhet, bästa läget, billigt och bra i stället för längre till jobbet, sämre läge, dyrare hyra med över 1000kr/månaden om än helt nyrenoverad lägenhet men jag bor inte längre med frugan då. 

Det är egentligen inte förrän nu jag kommer till saken, tanken med denna text. Inte att frugan flyttar ut, jobbigt ja visst men överkomligt så klart utan det är faktiskt det här med billigare hyra. Eller billigare, snarare samma hyra som innan men när vi ställdes inför faktumet, vi har ingenstans att bo så har man inte så höga krav. Man tar det man får om än det är dyrare som i detta fall vilket för mig inte är ett problem, jag har råd jag kommer inte gå under men jag skulle väl hellre se att man kan lägga pengarna på något roligare, är det inte så man tänker? Något roligare, var det ja. Om jag faktiskt känner att jag har dessa pengar, jag kan lägga dem på mig själv, på min hyra, på mitt boende vad ska jag då göra med de här pengarna nu? 1000kr/månaden som jag inte behöver betala i hyra men ändå har råd med? Jag har helt plötsligt pengar "över".

I stället för att bara glömma bort dessa pengar, låta dem slinka med i vardagsekonomin, vara en del av de där pengarna som man vet att man har men aldrig vet var de tar vägen så lägger jag dem på någon annan i stället. Jag har idag blivit barnfadder hos Barnfonden samt att jag har blivit projektfadder hos SOS barnbyar. Större delen av mina pengar kommer gå till att hjälpa hela områden med alla basala saker som vi tar för givet, rent vatten, tak över huvudet, mat, sjukvård osv. Det ska stärka omgivningen att försöka komma upp ur fattigdomen så att det inte bara blir en speciell person eller familj som har det bra och utifrån deras perspektiv blir rika, utan det fördelas ut över alla i omgivningen så de tillsammans kan få ett fungerande samhälle. Det här som jag redan har, som ni redan har läst om, min familj, min trygghet och mitt liv. Nu är det någon annans tur, pengarna ska inte bara försvinna på strunt utan dessa pengar ska hjäpa andra liv där ute. 

Som barnfadder kommer jag få följa en flicka i Kenya, hennes vardag, hennes liv. Pengarna i detta fall kommer inte gå direkt till henne utan det är som ovan, går till hela byn för ett rikare samhälle vilket ger henne en chans till ett vad vi kallar ett bättre liv. Jag kan också skänka pengar direkt till denna flicka vilket jag troligtvis också kommer göra men mer vid speciella tillfällen än regelbundet för att hon inte ska bli beroende direkt av mig som fadder. Jag hoppas att jag ska få ett personligt utbyte med henne, för mig lära känna henne men för hennes del finnas som stöd med brev, bilder små presenter ibland och förhoppningsvis i framtiden även med besök.

Det här är mitt sätt till världen att säga att jag är tacksam över vad jag har. Slutligen, jag vill förtydliga att jag inte säger att det är fel att inte skänka eller vara fadder utan alla har sitt val och sin situation att ta hänsyn till men en tanke är kanske gått nog eller en bra början.

En liten pärla och en stor pärla, den lilla symboliserar ett barn och den stora en förälder. Detta armband har jag köp idag, 49kr som oavkortat går till SOS barnbyar. För att se hur det verkligen ser ut, gå in på deras hemsida eller köp det i en butik.

Trevlig kväll.