När liten blir stor

För mig själv och alla andra som är delaktiga eller bara nyfikna.

måndag, oktober 17, 2011

Jag känner mig verkligen så tacksam!

Oj oj oj, det tar visst aldrig slut vad det händer grejer för mig. Men som det är nu så har jag en plats i ett vardagsrum där jag bor på en säng och jag trivs ändå. Jag känner mig glad för jag får ta hand om mig själv precis som jag vill. Jag saknar att jag inte har tränat och då har jag fyllt detta hålrum med att vara lite extra onyttig men nu är det slut med den saken.

Jag blev så sjukt glad idag, jag tittade förbi Kampsportscentret här i Linköping där jag tänker spendera mycket tid. Kolla in lokalerna och få prata med någon, men när jag kom dit så var det inte så att det fanns någon ansvarig att prata med, ingen reception. Dels så var dörren också stängd och låst men som tur var kom det just en kille när jag funderade på hur jag riktigt skulle kunna ta mig in. Han kunde visst ta sig ner och jag frågade honom om det fanns någon där som jag kunde prata med om att börja träna där. Han trodde väl inte att det fanns någon där just då men lite senare skulle det väl komma någon om inte annat. Men han tyckte att jag ändå skulle komma med ner och titta på lokalerna.

Sagt och gjort följde jag med ner, pratade lite mer med honom. Kollade om kring riktigt snabbt, hann nästan inte med något alls innan han frågade vad jag tränade och hur länge jag tränat. Jag förklarade att jag bland annat just kommit hem från att varit och träna i USA för andra gången och lite runt i kring. Sen så sa jag också att jag inte tränat sedan jag kom hem eftersom att jag såklart var så duktig och stukade foten i en trapp för att jag missade ett trappsteg precis innan vi skulle åka till flygplatsen i USA. Sen så förklarade jag att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra riktigt med foten. Varpå han säger "Jag är ju sjukgymnast så om du vill skulle jag kunna titta på den lite snabbt", jag nästan tjuter av glädje och säger så länge det går bra för honom.

Han klämmer och känner lite och konstaterar att det verkligen bara är en klassisk stukning, verkar inte vara något annat och som jag trodde att jag antagligen skulle behöva gå till en kiropraktor, det kanske jag nödvändigtvis inte behöver. Så nu kanske jag dessutom har sparat mig en summa pengar på att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt.

Det är såhär det ska vara, jag är evigt tacksam för alla trevliga människor som vandrar på denna jord.

Jag kan också tillägga att jag tidigare idag just hade ringt en kiropraktor som avrådde mig från att gå till en kiropraktor innan jag hade röntgat foten så det inte var någon spricka eller så. Så där gick jag i tankarna om att gå till en vårdcentral och måste röntga min fot och sedan kanske dessutom kontakta en kiropraktor för ytterligare behandling, ja nu slipper jag det tack vare denna vänliga själ.

Mer vänliga själar åt folket.

Inga kommentarer: