Jamen sådär då har jag tagit mig hem, eller jag flög i måndags sedan igår så har jag haft en del saker för mig så bloggen hamnade lite efter.
Jag har haft det helt jävla toppen där nere, hur kul som helst och jag är jätte glad att jag åkte. Riktigt bortskämd blev jag där nere också.
En sak som jag också känner att jag måste fås säga är att Pierre är en helt fantastisk person och nu får ni inte ta detta fel, Simon är fortfarande den bästa och min prins. För att bara ha träffat Pierre nu 4 gånger i livet så känner jag att han är en människa som man kan lita på och som är himla omtänksam och har mycket att ge människor.
Första gången jag träffade honom var 2007 efter att jag och Sofie varit till Skottland så besökte jag Linköping på hemvägen och då var det så pass att det var fars dag och självklart fick jag åk med och besöka Helens familj och, ja då var Pierre där. Det är inte mycket jag kommer ihåg egentligen annat än att han hade långt hår och körde taxi.
Nästa gång var när Micke och Helen och Mattias och Simone gifte sig. Självklart var Pierre med på bröllopet, konstigt vore det annars. Denna gång i lite stiligare fodral, inga taxikläder här inte och det långa håret och jag måste erkänna att det egentligen bara är så jag har sett på han förr. Han har långt hår.
Tills förra helgen när det var dags för Fromheden. Det var sanslöst kul och sen så var det väl rätt underhållande att ha en nykomling med (Pierre) att hacka på. Micke och Helen har alltid varit duktigt och kört upp men denna gång åkte/körde de taxi. Det är inte många som ha åkt taxi ända från Linköping och upp. I alla fall så måste jag säga att jag nästan blev helt chockad när Pierre klev ut, för visst hade han fortfarande långt hår men det var ju avklippt och det passade honom riktigt bra tycker ja.
Innan dess har jag inte alls pratat så mycket med Pierre men nu så blev det väl en hel del och vissa människor står man inte ut med och kan inte ens prata med och andra är raka motsatsen. Jag skulle säkert kunna sitta och prata med Pierre i timmar.
Sen så åkte dom hem och jag vi med till våran lägenhet som vi håller på att packa oss in i och så kommer jag fram till att när det blev mycket snack om när jag skulle åka ner och hälsa på så är det nu jag har tid innan jag börjar skolan. Annars kommer jag ha varken tid eller pengar. Så i alla fall pratar jag med Micke men dom skulle bort över helgen så då var det ju som inte lönt att åka men så säger Pierre. Kom ner till mig och häng här, festa lite och bara må gott.
Lite tveksam måste jag erkänna att jag var men ändå inte för att vissa människor känner man att man kan lita på, så jag kollar resor och bokar plats på nattåget ner på torsdagen. Så fredag förmiddag anländer jag till Linköping. Där jag går omkring lite tills Pierre möter upp mig. Vi träffar Micke och Helen på deras lunch och åker sedan vidare till Vimmerby.
Jag får mig en rundtur och konstaterar att jag har noll koll på detta ställa och inget lokalsinne alls att om Pierre skulle släppa av mig någonstans och lämna mig skulle jag aldrig hitta därifrån. Det var som en djungel, fast litet och sjukt mysiga och fina hus. Fredagen består att att träffa lite folk dom dom andra dricker väl en del och vi går ut på deras enda ute ställe, Harrys. Det var inte alls mycket folk när vi kom men det artade sig till senare. Så supersent blev det inte men jag vara dö trött i alla fall från resan och sova ut fick jag inte heller göra.
För lördagen så steg vi upp tidigt och åkte mot Göteborg för att gå på Liseberg och kul har jag haft det. Sjukt kul, både bilresan dit och väl där. Karuseller i sinne, synd bara att Pierre inte åker. Han är livrädd och tror på riktigt att man dör om man åker, så han fick hålla väskorna. Men han fick något ut av att åka dit också så klart för det blev pizza buffé och så han tryckte pizza! Han åt väl 11 bitar till slut och mätt var han efteråt också så att han hade ont i magen, man såg att det var lite jobbigt att gå sen för han. Men det är hans eget fel så inte är det synd om han. Han blev ju mätt i alla fall!
Vi styrde tillbaka mot Vimmerby där vid 20.00 eller något sådant så när vi var tillbaka i var alla så sjukt trötta att vi gick och la oss. Sen så fick jag sova en sund sedan på söndagen och gud så skönt. Sen så här började jag kolla hemresa och vi kom fram till att när Pierre ändå skulle ha ett möte kl 17 så skulle inte han kunna köra mig till någon buss eller tåg och på måndagen så skulle ju han jobba igen så även då är han upptagen. Då var ett annat val att åka till Linköping och stanna hos Micke och Helen och åka hem på måndagen när det är så mycket enklare att ta sig därifrån. Så sagt och gjort åkte vi från det regninga Vimmerby till soliga Linköping. Sen så åkte Pierre hem igen efter en stund när han sedan hade annat att göra.
Så då hinner jag med att kramas med Micke och Helen också, vilken tur! Så sover jag där och åker sedan hem på måndag afton. Tåg till Arlanda och sedan flyger jag, rätt mycket mer bekvämare än tåget, kortare tid tar det också. Men att gå från sommar till att kliva av i Falmark och det är ja kanske +7 så var det inte lika kul längre! Jag skulle nog ha stannat där nere!
Så nu har jag då tillslut hittat hem, och inte en enda jäkla bild har jag att bjuda på heller. Ha ha, är det katastrof eller är det? Men jag har haft kul alla fall, sjukt kul.
Så vad jag egentligen ville säga är att Pierre är en helt fantastiskt människa och jag känner inte många som skulle ställa upp och först och främst ta ledig från jobbet för att hämta en i Linköping när man bor i Vimmerby (som om jag med självklarthet skulle hämta någon i Umeå om dom kom på besök). Sedan så får jag ta hans dubblesäng helt för mig själv medan han inte ens sover i lägenheten, han sover hos hans far i stället (några hus bort). Om detta återigen hade varit här uppe så hade man fått täcke, kudde och lakan och blivit visad till soffan om det inte finns någon extra madrass. Och efter det så kör vi 30 mil en väg (tror det var ca så långt) till Göteborg bara för att göra något kul för att jag kommer ner. Skulle det ha varit här i Skellefteå så skulle det vara samma sak som att vi packar in oss i en bil och åker till Ö-vik för att bada på äventyrsbadet och hur många skulle göra det? Inte är det många själar här inte.
Så jag hoppas att ni fattar poängen, jag är så sjukt grymt tacksam över att han har ställt upp på detta sätter och hävdar fortfarande att han är för snäll för sitt eget bästa. Men vad glad jag är att jag åkte. Nu håller jag tummarna för att han ska ha möjlighet att komma upp till vintern så han får åka lite bräda och jag kan bjuda igen!
Lätt den bästa semestern jag haft denna sommar, kanske då den enda också men den hamnar högt upp på min lista.
Nu är jag hemma igen i det tråkiga Skellefteå med tråkigt väder och måste ta tag i tråkiga saker som papper och grejer och jag ber till gud att saker och ting inte ska krångla så jäkla mycket! Det går kanske vägen i alla fall. Efter lunch ska jag traska iväg i regnet mot skebo för att bråka lite med dem, vi får se hur det går med den saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar