Mitt humör har gått rätt upp och ner idag. Jag kan säga att klädberget som växer hos oss inte gör saken bättre när våran tvättmaskin som vi köpte här inte fungerar som den ska och att ja den är begagnad men det är fortfarande ett års garanti. Så när vi då försöker få tag på människorna så har dom ett nummer att ringa men där svarar som fan aldrig i telefonen sen hänvisar dom till internet att man kan maila och så, men inte fan svarar dom där heller.
Jag blir som irriterad bara att tänka på det nu men ja, nu har Simon ring flera gånger per dag för att få tag i dem och ja, det är ju näsan helt omöjligt så idag hade jag bestämt mig för att ge mig in i leken och ringa också. Och ja, jag provade och ringde och ringde (från jobbet då, är Inger har sagt att vi inte ska använda mobilen under arbetstid, då blev det jobbets fasta) men ingen där. Och ja så provade jag sådär en kvar innan telefontiden skulle sluta för dagen och ja jo men tillslut så var det en man i andra änden.
Så jag började förklara kanske inte riktigt så trevligt men inte otrevlig heller, att vi har köpte en vaskmaskin som inte fungerar som den ska och att när vi då försökte och få kontakt med er så tog det en jäkla tid innan vi fick tag i någon från första början och maila gick inte heller, det fick inget resultat och när vi väl får tag i någon och ja tillslut får en tid om att dom ska komma och hämta den och byta ut den ja så dyker dom inte upp och när då Simon försöker få tag i dem för att fråga varför ja då är det en kvinna som säger att hon ska ringa upp när hon vet mer om saken typ. Ja då är det inte någon som ringer upp och sedan dess har vi i princip ringt varje dag.
Varpå han i andra änden frågar om efternamnet och ja, då förklarar jag snabbt att det är min kille som tidigare ringt och att han heter Backman. Jaha, jamen han pratade jag nyss med och vi har som fixat det med tid och så. Haha och lite pinsamt kändes det väl då men ja, det känns ju bra att det verkar bli något gjort. Så jag tackar och säger hade hade.
Men att tillägga också är att under denna tiden som jag nu pratade med herren då ringer Simon på min mobil och jag trycker bort han hela tiden för jag är ju upptagen och pratar med dem men ja, det visade sig ju då att Simon ringde för att säga att han fått tag i dem. Så vi ringde som om varandra, han var väl föra mig i kön då kan man väl säga.
Men efter detta kändes ju allt riktigt bra :)
Tills jag kommer till t-bane stationen och ser information rulla. Melding til våra kunder: Vi har hatt en stans i trafikken på Jernbanetorget stasjon. Nå går alle linier igjen men man må påregne store forsinkelser på samtliga linier. Vi beklager...
Ja och så ser man då att ja, först så skulle jag behöva vänta i 16 min ca och sen bara ökar den tiden med 6-8 min till och jag står där och nästan fryser (inga lånkallingar, sorry mamma jag hade det då det var som kallast) och tänker att jag kommer mig nog inte hem på ett bra tag = mellan en halvtimme timme en resa som tar 7 min med banan. Hur som haver så står jag där och hipps vipps kom det ett tåg som jag kunde åka med så ja jag väntade väl ändå en bra stund i alla fall. Och ja vad ska man säga jag var väl inte på super humör då och det enda jag kunde tänka på var att jag skulle och träna och hade tänkt köra ett hårt pass eftersom att jag öppnade så slutar man ju före den andra = borde vara hemma "tidigt" men det sket sig ju så jag små tjura lite för mig själv.
Tills jag kom upp från stationen där jag kliver av och ja, börjar fnissa för mig själv av ren skadeglädje. Sorry men sant, det blev så mycket bättre av att se att dom som kör bli också får ta konsekvenser av rusningstrafik = kö. Faktiskt något som jag inte har sett på denna väg tidigare så det var lite annorlunda kan man väl säga. Och ja, jag känner mig nöjd och går och tänker att jag tar mig ju i alla fall hem, jag behöver inte passa mig för andra och stå i någon kö, jag går ju. Så kommer jag fram till en liten större väg (den är inte alls stor) som man då ska korsa och hela trafiken står ju typ still så jag kan bara knalla rätt över. Till ännu större glädje ser jag att haha kön är ÄNNU LÄNGRE. Den fortsätter en 100 - 200 m till ända fram till en rondell, ja den fortsätter ju också åt andra hållet. Jag kanske ska tillägga att det är en T korsning och den "större" vägen är den som går vågrätt. Hur som haver så kan jag inte låta bli att känna mig tacksam över att jag slipper bry mig om sån skit. Jag kan bara gå... och fnissa.
Efter det blev dagen ändå mycket bättre och jag går hem och byter om till träningskläder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar