När liten blir stor

För mig själv och alla andra som är delaktiga eller bara nyfikna.

fredag, februari 20, 2009

Här var det överraskning och försening.

Sådär då är det fredag och Linda fick sluta tidigt, hela klockan 3 och när det väl är så känns det som att jag har hela dagen på mig att göra saker. Skönt , oja!

Men jag ska börja med att berätta om min onsdag, vilken egentligen var som vilken annan onsdag som helst. Jag var på jobbet men efter jobbet hade jag bestämt mig för att jag skulle fara på IKEA för att handla 2 st bord så jag och Simon kommer att ha någonting att äta på när vi väl får våran lägenhet om ca 1 vecka. Borden var alltså 2 små Lack bord, den typen som man kan ha som sängbord. Dom kanske vi till och med kommer ha användning av sedan, dom går säkert passa in någonstans.

Anledningen till varför jag göra detta? Jo, här i Norge får man köpa den för HELA 19 kr styck. Så jag och Simon tänkte slå till. Så jag satte mig på en av bussarna till IKEA och väl där så upptäcker jag till min (otroligt dumma) förvåning att dom inte hade några kvar. Hur hade vi kunnat tro att det skulle finnas kvar?

Eftersom att jag nu skulle till IKEA så bad Anette mig att jag skulle köpa ett ljus till henne och självklart kan jag göra det. Så i stället för att göra världens kap så kommer jag till kassan på IKEA med endast ett enda ynka fjuttigt ljus (självklart med vaniljdoft och det var väl tur?), dom måste ju ha trott att jag var knäpp. I alla fall så frågar jag om Lack borden, om dom kommer få in några och tur i oturen kan man väl säga så skulle dom få in dagen efter. Toppen, då skulle jag allt skicka dit Simon.

Dock så var detta den sämsta resa jag någonsin gjort till IKEA.

Nu till torsdag som börjar katastrofalt dåligt! Jag tar ju t-banan till jobbet vilket alltid har funkar relativt bra, all kollektivtrafik kan ju vara sen någon men denna dag var dom bara inte sen. Det hade brunnit en ledning någonstans i centrum och det är ungefär det värsta som kan hända eftersom att där passerar ALLA linjer. Toppen, ingen t-bana går nästan. Det som stod på skärmen när jag kom ner och var inställd på att vänta kanske 5 min, då kan du addera 40 minuter till. Det innebär att det ungefär är den tiden som jag skulle öppna. TOPPEN!

Så hur tar man sig till jobbet nu då? Jo, Linda får super panik men tar sitt förnuft till fånga och ringer Simon som säger att jag ska gå upp till den andra t-banestationen (som det är ungefär lika långt till från där vi bor, bara att det är uppförsbacke) där det även går massa bussar från och trikken (alltså pendeltåg). Jag lyckas ta mig på ett pendeltåg som ska ta mig till Majorstuen där jag vet att en buss går till en busshållplats bara lite nedanför där jag jobbar. Så jag håller tummarna medan jag ser minuterna tickar iväg.

Nu har jag verkligen panik och överväger mina alternativ, hur ska jag få kontakt med föräldrarna och meddela att jag faktiskt troligtvis kommer att bli sen, jag har inget nummer till någon av dem. Så attans pannkaka för Nette, jag ringer och väcker henne och ber om nummer vilket jag får och sedan ringer jag. Jag får tag i en mamma (hon är svensk för övrigt och bara det gjorde att situationen känns bättre) som absolut hjälper mig och som har nummer till andra föräldrar. Så alla han med att bli informerade men tyvärr lite senare ringer hon upp mig igen när hon hört på nyheterna vad som verkligen hänt och säger att jag absolut inte kan ta t-bana, vilket innebär antingen så hinner jag med bussen eller så måste jag ta taxi. BLÄ säger jag bara.

Lite tur i oturen har jag väl och när jag väl anländer till busstationen efter att ha spenderat över 30 min på trikken (med t-bana tar det 10 min) så är det bra 2 minuter tills bussen går. Linda gör vågen inombords för att slippa ta taxi men samtidigt vet jag att bussen inte är så jäkla snabb heller + att jag kommer måste gå en liten bit i UPPFÖRSBACKE och dom är inte alltid nådiga här i Norge kan jag lova. Så lätt att det kunde tar mig minst 20 min till och då är jag optimistisk.

I slutändan anländer jag till jobbet 30 min försent, tyvärr han ett barn komma och väntade lite men mamman var otroligt snäll och reser själv med t-bana till jobbet efter att hon lämnat barnet och inser att även hon kommer ha lite problem. Det är tur att vi alla är människor och jag tackar så mycket för att föräldrarna förstår. Dock så fick denna "incident" (vilken inte är mitt fel) att näsan helt och hållet överväga att skaffa bil bara så att jag VET att jag kan ta mig till jobbet i tid.

Suck, det där var lite jobbigt men sånt händer, annars så var det bara 4 st barn denna dag vilket vi visste så tidigt på morgonen innan allt detta drog igång så skickade jag ett sms till Nette där jag skrev att hon inte behövde komma förrän kl 10 för att 4 barn ska man klara på 1 vuxen, så kan det var skönt att ta tillfället i akt när man faktiskt har chansen att faktiskt kunna "flexa". Nu ska vi inte erkänna detta egentligen eftersom att vi faktiskt får betalt för denna tiden så det är ju inte riktigt men ooooh så skönt det är att jag då nu hade tur att få sluta lite tidigare när Nette fick börja senare. Båda tjänade 1 timme.

Efter jobbet gjorde jag och Simon ett nytt försök på att fara till IKEA (i alla fall för mig) och denna gång så hade dom borden, tack och lov! Vi ville ha svarta men dock så fanns inte dom, ja men kan väl inte få allt? Då tänkte vi ta vita men färgen var inte så snygg ändå så det slutar med att vi går därifrån med 2 st i någon träfärg. När vi betalat hade vi 40 min kvar tills bussen skulle gå tillbaka till centrum så då bestämmer vi oss för att knalla över till Smart Club (för er som inte vet så är det en gigantisk butik där allt finns, liknade ICA maxi men större och mer grejer av allt). Vi visste absolut inte hur vi skulle ta oss dit för vi var tvungen att korsa en motorväg men vi lyckades tillslut.

Väl där så går vi om kring och tittar och på detta ställe så kan man köpa OTROLIGT goda kakor. Det är såna där cookies typ och det är 4 st i varje paket, då kan jag tillägga också att dom är gigantiska också. Simon har vara hört rycktet om dessa och vill ju smaka dom så vi tar ett paket men jag vet att folket där hemma i lägenheten skulle kunna gå över stock och sten för dessa kakor, men dom hade ju kunnat följa med och handla, eller hur?

Vi fortsätter och gå och kommer till godiset när Linda upptäcker priset på lösviktsgodiset. Hela 69 kr kilot vilket är snuskigt billigt i detta land, vanligtvis kostar det 139 kr/kg på ICA. Så Linda kastar sig över godiset och lastar en massa i en påse, Simon gör det samma. Vi går därifrån med nästan hela 2,5 kilo godis sammanlagt. TOPPEN!

Detta är den bästa IKEA resan jag gjort!

Hemma efter den så delar vi upp kakorna broderligt och jag avstår från min eftersom att jag helt ärligt tror att jag har förätit mig på dem och eftersom att Rene fick en hel så lovade han att min dator och kamera skulle komma hela tillbaka till mamma och pappa i Sverige! Tack och bock. Så då var det bara att packa grejerna så Rene kunde packa sin bil. Sedan var det bara att slå sig ner i soffan och käka godis! Helt underbart ;)

Då kommer vi till fredag, alltså idag. Jag slutade tidigare idag också skönt! Så jag beger mig ut på en lite upptäcksfärd för att starta ett nytt litet projekt. Nu när jag inte har en datorn (igen) så måste jag ju ha något annat att göra. Så det är vad jag har skaffat mig nu. Jag kan tyvärr inte säga vad och inte lägga upp en bild eftersom att det är en överraskning. Men när det väl är färdigt och den rätta ägaren har fått suplajsen (observera att jag skrev så som jag brukar säga där) så kommer det upp bild här.

Jag tänkte lite senare lägga upp en bild på godiset, även fast vi redan har hunnit äta lite nu, så saknas det en del men det ser fortfarande GROTESKT ut! På återseende, ni det ju när jag dyker upp igen. Tills dess, simma lugnt och kör försiktigt.

Inga kommentarer: