När liten blir stor

För mig själv och alla andra som är delaktiga eller bara nyfikna.

torsdag, januari 29, 2009

En salig blandning.

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, samtidigt som att själva matsituationen är något som jag egentligen inte är bekväm med som jag sagt tidigare saknar jag SÅ fruktansvärt mycket hur jag och Simon hade det och i ärlighetens namn så finns det många dagar här i Oslo då vi faktiskt inte har ätit middag före 18.30 och det tär en del.

Jag måste bara säga det, det är det som är lite jobbigt nu till något som känns otroligt skönt vilket är att jag har varit på banken och nu har jag mitt visa-kort.

ÄNTLIGEN, jag har mitt kort jag har fått mitt passord till nettbanken, jag har fått igång den och jag har all information nu som jag vet att jag behöver och alla koder som jag vet att jag behöver. Jag har för första gången loggat in på nettbanken och faktiskt kan känna att jag har kontroll på läget med att vad pengar heter nu.

Nu ska jag betala Oskar och Mange (och Rene) för att jag bor här osv, det känns skönt. Vi får se hur mycket pengar som blir över men jag får ju snart lön igen, min första hela lön. Eller ja egentligen inte helt hel eftersom att jag var sjuk 2 dagar but who cares, så stor skillnad gör inte det. Men i detta land så kommer jag få lön den 5 av alla dagar i månaden. Det känns lite konstigt men så är det i alla fall, jag tackar och tar emot för ALLA pengar jag FÅR. Tro mig, det är en otrolig känsla att pengarna kommer att trilla in.

Åter till en till grej som känns otroligt skön är att min dator kommer i natt, sweet. Gissa vad Linda kommer göra hela fredagskvällen jo fixa med allt vad min dator heter.

Nu till lite alldagligt om jobbet, barn är barn och jag bokstavligt talat älskar dom vi har på jobbet MEN när man älskar någon så hatar man dom även, det går inte att komma ifrån. Vid vissa tillfällen så vill man själv bara gå under jorden för att dom är krävande och vissa stunder blir man så arg och less på dem och vissa stunder blir man så glad i hjärtat att man nästan smälter. Dom är helt enkelt otroliga. Vi har en pojk som har seriöst startat sin tråttsålder och sen har vi små flickorna som är helt otroliga och har börjat att gå, till och med nästan på riktigt. Jag stormtrivs.

Sen vad jag tycker om en del föräldrar det är en helt annan sak. När dagiset stänger kl 16.30 ja då gör det faktiskt det, då är det inte så att ni ska komma ungefär 30 sek före halv och sedan låtar ERT barn bestämma själv när det är dags att gå. För vissa barn har sina favoritleksaker och leker dom med den så spelar det ingen roll vem som kommer eller går, dom ska bara leka med den och tro mig det är OTROLIGT frustrerande när föräldrarna bara står där och säger "Kom nu så går vi hem" men barnet bara leker och bryr sig inte ett jota och föräldrarna bara skrattar lite lätt... OCH DET HÄNDER INGENTING.

Vissa av barnen verkar vad dom som bestämmer i deras familj, tråkigt att se tycker jag för det gör vårat jobb lite svårare. But that's life.

Det blev ganska blandat detta inlägg.

Inga kommentarer: