Detta skrev jag i ett lite block som jag har med mig här när min blogg inte skulle finnas till hands så som den inte gjorde de första dagarna men faktiskt nu gör.
Jag börjar med att inte sova sådär superbra, faktiskt väldigt lik som på tåget. När det väl gällde kunde jag aldrig somna och när jag väl hade gjort det vaknade jag flera gånger, bla för att det var för varmt.
Jag stiger upp tidigare än vad jag planerat men det var också ganska skönt. Jag hade tid på mig att göra mig i ordning. Men ändå lyckades jag att komma 4 min försent till T-banan jag skulle ta och tänker halverst att det var ju värdelöst men jag är ju fortfarande ute i så god tid så det borde lösa sig.
Jag tar mig i alla fall iväg och tar mig på rätt t-bana åt rätt håll, vilket jag även lyckas med när jag byter t-bana. Jag kliver av på rätt ställe och har hamnat mitt ute i ingenstans kändes det som. Det var backar och krön, kurvor, vägar och bilar mest överallt. Så var ska jag gå riktigt? Jag går först upp för en backe från stationen men inser fort att det nog inte var rätt och går tillbaka och går nedåt i stället. Det kändes genast mycket bättre och jag känner ett litet hopp om liv när jag tycker mig känna igen formen på vägarna från kartan jag har stirrat på i evigheter.
Jag går och bilar kör alldeles brevid mig som tokar och till slut så hittar jag som rätt fast ändå inte. Det går ett trästaket som en mur längs vägen där det till vänster om mig finns en väg in (alltså ett "hål" i "muren"). Där på "muren" sitter en skyllt där det står Holmenkollveien 95 A - ... När jag tittar in efter hur det ser ut så är det en väg in som ser ut att leda till en miniatyr by. Min tanke är, hur ska jag veta vilket hus som är rätt? Som en räddare i nöden kommer det en kvinna bärandes på ett barn och jag tänker en tanke "tänk om hon ska till dagiset" vilket hon faktiskt skulle. Lyckost mig!
Jag kommer dit och träffar Anette som är jentan jag ska jobba med och hon är också 20 år. Dagen går, barn kommer och vi leker. Jag känner mig helt bortkommen vissa stunder och helt som en bisittare eftersom att jag inte vet vad som direkt ska hända eller göras. Jag får ej heller så SUPER klara instruktioner alltid, men det går. Jag överlever dagen med att jag tror att jag har lärt mig barnens namn.
Nu knallar jag vägen tillbaka till stationen som är helt öde och jag konstaterar att jag med någon minuts marginal måste ha missat tåget tillbaka. Nästa var ca 1 kvart bort och när det drar ihop sig för att det ska komma hör vi ett meddelande att trafiken från väst är försenad med 5 - 12 min. Så jag fick vänta minst 20 minuter innan tåget dyker upp, dessutom hade jag bestämt mig för att tjuvåka vilket jag också gjorde. Dock så hade detta tåg väldiga problem och vi blev stående ett ganska bra tag på några hållplatser. Sedan 100 meter innan en ganska fin centrumpunkt så stannar det igen och får problem. Det slutar med att vi tar oss fram till stationen och där måste alla kliva ur.
Nu är det så att jag skulle köpa mig ett veckokort på t-bana men då behöver jag kontanter, exakt 200 norska. Så nu försöker jag hitta en Mini bank att ta ut pengar från, vilket går bra. En 200-lapp får jag vilken sedan biljettmaskinen inte ville svälja så jag måste växla. Det var inte det lättaste men även med växlade pengar krånglar maskinen. Till slut lyckas jag och tar min biljett och sätter mig på en t-bana hem. Jag var hemma vi halv 6.
Nästa äventyr för dagen och anledningen till att jag skriver detta stycke text är när jag inser att jag måste handla något att äta till frukost som jag liksom kan trivas med och inte bara trycker i mig för att det är det enda som finns. Jag måste även lista ut något att äta till lunch på barnehagen eftersom att dom inte har någon mikro och bara äter bröd i detta land. Jag gör en kompromiss och bestämmer mig för att köpa ägg att koka och käka det på bröd. Nu ska jag bara få tag i det också och nu är det så att det ligger en mataffär här brevid ca 200 meter bort, dock är den väldigt liten.
Jag får beskrivningen dit och tänker att det här kan inte gå fel, eller? Jag skulle gå ut vänster till trapporna och där höger och sedan följa vägen. Det är en beskrivning som kan tolkas på många sätt. Jag tolkade det som att jag skulle ta höger efter trapporna och genast när jag kommer ut och går så får jag en dålig känsla av att detta inte stämmer. Jag provar verkligen att gå till höger där åt alla möjliga olika håll, vilket kanske låter konstigt men man skulle ju följa vägen, då var det bara frågan vilken väg? Detta är något som jag aldrig kommer erkänna för Oskar och Magnus men jag går och går och går tillbaka och provar nya vägar. Tills jag tänker tanken att Oskar kanske sa fel och menade vänster, vänster så jag går åt andra hållet. Efter ca 80 meter kommer jag till en info-tavla över området där vi bor. Utmärkt med en prick på denna tavla fanns denna lilla butik med och nu kan jag väl inte misslyckas, eller?
Väl i affären kan jag inte för mitt liv hitta mejeriprodukterna, till jag insett att vad jag trodde var en spegel i själva verket var en dörr med ett glasfönster i . Jag tar mitt pick och pack alltså ägg, husmans, en müsli typ och en yogurt. 80 nånting blev det och jag drar mitt kort. Till min fasa så funkar det inte i denna butik eftersom att dom inte tar utländska kort. Crap! Jag har inte den blekaste om var det finns en mini bank på detta ställe.
Kassörskan säger att det ska finna en i Storo sentrum vilket var 5 min bort att gå. Suck, tänker jag, man hinner gå långt på 5 min, hur fan ska jag hitta? Jag går i den utpeckade riktningen och kommer sedan till en ganska öppen yta med mycket vägar och hus på distans. Jag bestämmer mig för att fråga om vägen och tur har jag. 2 äldre män guidar mig rätt, in i ett hus. Detta är att jämföras med CK fast ingången var där bilarna kör, det var en parkering?!
Tillslut hittar jag ingen mini bank utan ICA i stället och tar det jag ska ha och hinner bli påmind om att det bara var 5 min kvar innan butiken stänger. Jag betalar med mitt kort och går. Nu efter jag handlat är det bara att konstatera att det var ca 500 meter till detta Storo sentrum vilket är som CK. Har ett ICA som är öppet till kl 9 och som tar mitt kort. Gissa var jag kommer att handla?
Väl tillbaka i lägenheten drar jag en modifierad version av min historia om när Linda skulle handla för första gången i Oslo. Jag gör mig klar för sängen och skriver nu om mina bravader i mitt lilla block. Klockan var 22.31 innan jag var klar med min andra dag i Oslo.
Så kan det gå, så såg alltså min andra dag ut här i Oslo, det var alltså första dagen på dagiset. Nu i efterhand kan jag också tillägga när jag har haft tid att utforska Storo sentrum så är det större än CK men det är bara en liten parantes.
Nu är jag inne på min 10:onde dag och allt känns bra, dock så har jag blivit lite smått förkyld men det får man leva med. Kör försiktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar