Nu är det riktigt bestämt och jag tror det gör mig lite ledsen faktiskt. Vi har sagt att vi ska flytta hem, vi har sagt upp lägenheten och nu internet och allt sånt som man måste. Jag har bokat min resa hem den 4 juli men än har jag inte sagt upp mig från jobbet, med bara 2 veckors uppsägningstid så väntar jag lite till med det.
Men vad jag har tänkt riktigt det vet jag inte, vi har sagt att vi ska flytta hem och alternativen där är väl inte så många, det blir att plugga. Men jag har nog tänkt hela tiden att, är det helt säkert? Det har inte alls känts så svårt att ta beslutet att flytta hem, vi kommer ju bara hem men då är det utan att faktiskt insett och fattat tror jag att jag KOMMER att lämna Oslo bakom mig. Jag trodde egentligen inte att det skulle kännas så farligt men vad som är det värsta av allt det är vad jag gjorde idag.
Jag sa upp mitt medlemskap på SATS, det är tamejfan det jag kommer sakna mest av att härifrån, att träna på SATS Storo. Stämningen och alla människor och all personal och utrustningen. Att börja träna på Storo toppar absolut min lista av bästa val i mitt liv, så idag när jag körde ett dubbelpass (för att mamma och pappa kommer i helgen och då blir det inte fokus på träning) så var det både på gott och ont. Jag blev jävligt peppad att bara äga tiden som är kvar, att träna utav satan men samtidigt så blev jag ledsen för jag trivs så jävla bra där och jag vill nog innerst inne inte sluta träna där. Jag är rädd för att jag inte kommer att trivas och träna i Skellefteå och fan så jobbigt det skulle vara!
Det här är det som får mig att inse att vi flyttar utan återvändo för ja... kommer vi någon gång komma tillbaka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar