När liten blir stor

För mig själv och alla andra som är delaktiga eller bara nyfikna.

tisdag, september 29, 2009

Helt klar opeppad.

Vad arg jag blir, tid som jag aldrig får igen nu.

Idag så var det bara 4 barn så då var Lina så snäll och lät mig fara hem redan där vid 3 tiden. Fett med nice tänkte jag. Men klockan han bli ca halv 4 innan jag var hemma, vilket kan ha och göra med att jag går med näsan ner i en bok var jag än går, så det tar ju lite längre tid då.

I alla fall så hade jag pratat med Simon tidigare och han sa att han brukade komma hem där just före 4 så jag tänkte vara snäll med han och överraska lite med att jag redan var hemma. Jag valde mellan att gå och träna direkt jag kom hem eller vänta på Simon och säga hej först.

Men ja valde att vänta, kan ju vara kul. Men klockan blev 4 och inte dök han upp inte så där närmare kvart över ringer jag och frågar var han håller hus. Han var då alldeles strax hemma. MEN KUL! WTF! Jag hade fan hunnit träna och vara hemma föra han om jag ville.

Jag blir bara så irriterad över att när jag tänkte vänta bara en liten stund för att säga hej och sedan vara aktiv och träna så blir det inte en liten stund utan nästan en timme. Fan vad ovärt att bara ha suttit av den tiden eller ja, jag har ju läst bok men hade ännu hellre tränat.

Nu däremot har jag suttit och väntat och har hunnit bli väldigt opigg och opeppad, nu är jag inte alls sugen på att gå och träna! Inte för att det egentligen är Simons fel att dom just idag blev lite föresenad på jobbet och för att chefen kom dit och pratade lite med dem. Så är det ju bara, som sagt så visste ju inte Simon om att jag redan var hemma. Men det känns bara så jäkla surt att nu har den där timmen gått som jag fick sluta tidigare och vad har jag gjort, INTE ETT JÄVLA SKIT.

I grund och botten är det ju mitt fel men hallå jag trodde det skulle vara kul, inte att Simon skulle komma en halvtimme senare än vad han sa att han brukar vara hemma.

Inga kommentarer: