Jag vet att jag inte har skrivit här på några dagar nu men det är ganska svårt när internet inte fungerar, eller ja då räknas det inte när jag har internet men att det inte ens funkar så att jag kan ta mig in på min nettbank och kolla om jag fått lön.
Så i varje fall tänkte jag snabbt skriva lite om vad som hänt typ och jag kan väl börja med att säga. Jag är väl inte den enda som väntar med att fixa förrän det är försent? Med detta menar jag att igår sådär en kvart innan jag slutar så känner jag hur jag får ont i ryggen. Det var inte så att jag gjorde något speciellt, jag böjde mig inte fram och det knakade och brakade i ryggen eller jag bar inte på något barn osv. Utan jag fick som bara ont i ryggen. Det var inte riktigt vanligt ont i ryggen och med det menar jag typ träningsverk då det är musklerna som är helt körda. Det kändes annars. Så då måste jag ju utforska varför det gör ont och när och var.
Det visar sig att helt plötsligt har jag ont i ryggen i en inte exakt lokaliserad punkt som mer värker än gör ont visserligen inte när jag står, sitter eller ligger stilla men när jag rör mig så gör det ont och främst när jag andas, självklart också när jag böjer mig fram.
Ja så illa var det väl inte men det gjorde ju liksom ont. På vägen hem så blir jag mer och mer opeppad på att träna vilket var planen eftersom att varje steg jag tar gör ont. Då kan det ju inte direkt vara bra att träna? Allt efter kvällen går så känner jag mig bara mer och mer invalid. Det var inte på topp kan jag säga. I alla fall så ber jag Simon kolla med Oskar om var naprapaten finns som han gick till för ett tag sedan, om jag kan få tag i numret dit för ärligt nu hade jag bestämt mig att en gång för alla så ska jag fixa detta.
Det går allt för lång tid innan man får tummen ur att fixa ryggen för att det är ju aldrig så farligt och vem vill betala en massa (ok en en massa men en del) pengar får någon som man egentligen inte behöver göra. Fast det är ju egentligen det man måste, man måste ju fixa ryggen. Jag är ganska säker på att jag har något lite knasigt i ryggen och jag ha haft det ett bra tag men jag lider inte av det. Men nu, nu är det ingen återvändo.
I alla fulla fall så for jag på jobbet imorse och hoppades att det inte skulle bli en allt för jobbig dag, att jag skulle överleva och ärligt så varje gång jag gjorde något blev jag ständigt påmind, men alltså det var ju aldrig så illa att jag inte kunder röra mig. Hur som haver så när jag står med en liten jente i famnen så känner jag hur det hipps vipps knakar till ganska rejält och någonting rörde på sig i ryggen. Nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, gjorde det ont? Njä det gjorde det väl inte men var det där bra eller dåligt? Jag kände ingen direkt skillnad så det är bara att köra på och låta tiden utvisa vad som hände.
Såhär ett bra tag senare så kan jag säga att det känns riktigt bra i ryggen om man jämför med hur det var så det löste nog sig själv nästan. Jag känner av att jag har haft ont men det gör inte direkt ont så man ska väl bara tacka och ta emot från att statusen gick ifrån att nästan snudda vid gränsen på akut till att inte alls var så akut. Så nu kan jag med lugn och ro boka en tid hos naprapaten som Oskar var till och fixa min rygg en gång för alla. Men ska man alltid vänta till sista stund?
Är jag ensam om det? Det är inte vad jag tror i alla fall.
Nu till något som Simon sa till mig igår när jag tog mig an middagen. Det var spagetti och köttfärsås som stod på menyn och som vanligt gav jag order om att Simon får ta hand om pastan medan jag i alla fall gör början på köttfärsen men det slutar alltid med att jag gör den klar också. Ja i alla fall så var min motivering att "jag alltid tycker att det är roligast att bryna köttfärsen eftersom att man då får mosa sönder den". Det går en minut eller så och sedan säger Simon "jag tror nog att det bor en liten seriemördare inom dig Linda", ska jag ta det som en komplimang eller? Simons motivering till denna kommentar var att ja, borde det inte vara så om du gillar att hugga och mosa och dela kött liksom.
Ja vad ska man säga? Är jag en seriemördare kanske?
Nu till idag, jo jobbet. Det var fotografering idag på jobbet vilket jag tyckte skulle bli väldigt spännande. Hur skulle det sluta och hur skulle egentligen barnen uppföra sig?
Ja alltså så här när allt är över så gick det väl bra, kanske inte bästa men bra det kunde definitivt ha gått sämre. Jag hoppas verkligen att bilderna blir fina, det ska bli så spännande att se dom, jag undrar hur snabba dom är? Fotografen var i alla fall en snubbe med en skön inställning, han kan inte ha varit så mycket äldre än 26. Helt toppen med barna vad han, eller visst så tror jag att någonstans där ute finns det någon som är bättre än han men han gjorde verkligen jobbet superbra. Barnen fick till och med assistera lite och hjälpa till med att rigga lite grejer. Hade det varit jag hade jag varit livrädd om barnen börjat hjälpa till med lamporna osv.
Inte helt otippat så fick vi några ledsna miner men från helt otippade personer. Men jag hoppas verkligen att det blev några bra bilder eller många bra bilder men att även för de ledsna så blev det någon bättre.
Idag efter jobbet när jag kom hem så var jag inte hemma länge innan jag sökte upp Simon på gymmet och sedan gick en sväng på Storo storsenter för att med bara gå om kring. Det slutade ganska fort med att jag inne på Vero moda köpte 4 st t-shirtar för 20 kr/st. Nu ska ni inte tro att det var några fancy t-shirtar men helt ok eller för 20 kr kan jag inte säga att dom var allt annat än bra. Det blev en vit, grå, grön och rosa så antingen kan jag ha dom på jobbet eller så kan jag ha dom när jag tränar.
Jo och efter Vero moda så går jag i kring en del för att sedan gå ner till blomster butiken och titta på blommor för att jag nu fått för mig att det ska vi ha i våran lägenhet. Vi har bara inte riktigt någonstans att ha dem. Efter trippen till IKEA i helgen där dom hade världens sötaste mini Orkidée så bestämde jag mig för att en sådan skulle bo i våran lägenhet bara inte just exakt då utan det blev idag i stället. Den lilla söta raringen fanns nämligen också på Plantasjen som ligger alldeles bredvid Sats bara, dock så kostade den hela 59.90 men jaja. Det hoppas jag den är värd.
Ja hur som helst så var inte det på butiken där nere utan jag var på två ställen, på butiken inne på Storo som jag egentligen pratade om hade de tilbud på Hawaii-blomst vilket man i Sverige kallar Hibiscus och även så hade dom en Solsikkel och jag sedan vi planterade dem på jobbet hade bestämt mig för att en sådan skulle få bo på balkongen. För er som inte vet så är en solsikkel en solros.
Så vad har jag handlat nu jo, en liten orkidée, en solros och en hibiscus. Lite senare hade jag också tänkt skaffa mig en blomma inne på badrummet men jag har ingen aning om vad det finns för blomma som vill bo där så det får bli lite senare.
Nu hoppas jag verkligen att mina små liv kommer att överleva. Bilder kommer på dem lite senare, jag har tagit dem redan jag tänkte bara göra ett sött litet kollage av dem jag orkar bara inte göra det just nu. För äntligen har jag skrivit detta klart och jag tänker nu äta något gott eller dricka massa vatten och se klart avsnittet av Gossip girl. Ja, omvärlden jag har börjat se Gossip girl, någon serie måste jag ju få se utan Simon och då blev det den. Annars har jag alltid på något sett lyckas omvandla Simon till att vilja se alla serier med mig, där några är Bones, NCIS och hör och häpna Grey's Anatomy!
Ses på ett tag. Klem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar