Oturen har varit framme igen.

Mina kära vänner än en gång har jag visat mina skills, jag har väl halvt trynat och stukat foten rätt ordentligt. Vi var i parken med barnen och ja, jag bar på ett när jag skulle kliva ner från en lite högra nivå av marken och så ser jag inte exakt var jag riktigt sätter foten. Jag gissar att jag sätter ner foten på något som gör att jag tappar ballansen och foten viker sig HELT! Det knakar även utav satan, allt detta samtidigt som jag faller ner med ett barn i famnen. Där ligger vi, barnet skriker och jag har ont i foten.

Jag var helt säker på att Mona skulle skratta åt mig men hon sa själv att det inte alls så så jäkla bra ut alltså. Nu försöker vi lista ut hur vi ska klara det här riktigt, barnen och hur jag ska ta mig till legevakten.

Som tur är är föräldrarna helt underbara och ställer upp, dom hämtar barnen och kör mig samtidigt till legevakten. Där har jag sedan spenderat några timmar men det har gått bra, kollat och rensat mitt uppskrapade knä och så. Röntgat och inget var brutet tur nog så nu har jag fått en skena som jag ska gå med ett par veckor. Jag ska nu vila så mycket som möjligt men sen när jag väl går ska jag gå ordentligt på foten.

Så nu blir jag hemma från jobbet några dagar, det är inte alls så skönt som man kan tänka sig när jag nu inte får GÅ någonstans, jag kan alltså inte ens gå och handla mat typ. Jag kan typ inte ens ligga i solen och sola för att då måste jag gå någonstans när man inte riktigt kan ligga ute på balkongen.

Men det är väl ett I-landsproblem. Nu ska jag snart se hur det ska gå och duscha egentligen.