Med risk för att låta lite B:ig.

Jag kom just på varför jag älskade/älskar justeringslager i Photoshop. Alltså på den tiden när jag gick skola, gymnasiet. Så läste jag en kurs som heter Grafisk illustration och då vi jobbade mest i Photoshop och tro mig jag är ingen gud efter att ha gått det kursen när vi hade Bild-Olle som lärare. Men där på slutet av kursen så har jag ett svagt minne av att vi fick lära oss något om justeringslager och att jag var helt lyrisk för att det var ju typ det bästa som fanns i Photoshop. Det kunde liksom inte bli bättre.

Men sedan flöt tiden på och jag har väl inte varit en sån där flitig användare av Photoshop efter det och mycket föll i glömskan, vilket är tråkigt. Men nu läser jag ju Digital Bildredigering och snacka om att det är underbart!

Känn hur exalterad jag är när jag nu har funnit lyckan igen!

Jag fullkomligt älskar justeringslager och kommer ALLTID älska det. Det gör livet så mycket lättare. Och för er som redan kan detta och vet vad jag pratar om så skiter jag i om ni tycker jag är HELT efter och jag hör hur ni tänker "visste hon inte det, har hon inte lärt sig det förrän nu" SÅ skiter jag blanka fan i det! Och till er som inte har någon aning om vad jag pratar om, så kan jag förklara det en vacker dag eller så kan ni bara nicka, le och hålla med.

Nu till en tanke dom dök upp i min skalle när jag var på väg till Kvantum för att handla. Jag mötte en kvinna med barnvagn och ställde genast frågorna i mitt huvud till mig själv "Är det hennes barn? Är hon barnvakt? Eller är det hennes barnbarn?" Och jag kom att börja tänka på, när är den bästa åldern för barn?

Så här tänker jag, när man som för mig nu i min omgivning märker att alla bara skaffar barn här och där (nu tänker jag på människor i min egen ålder) så tänker jag alltid. Men vänta, HALLÅ ni har hela livet på er, vänta med barn ta och lev lite nu va? Ni är ju för unga för att vara föräldrar.

Och när jag som idag möter den där kvinnan och hon ser sådär äldre ut och jag tänker, men är inte du lite i det äldsta laget för barn. Hon såg inte sådär gammal ut så att man direkt kan avgöra att det är ju farmor/mormor som är ute och går med sitt barnBARN men inte heller så pass ung att man direkt kan avgöra att, självklart är det hennes eget barn. Hur är det då riktigt? Är det då man ska skaffa barn, är det den ultimata åldern? Eller om vi säger så här, finns den? Jag börjar tro att jag i själva verket alltid tänker antingen är man för ung för barn eller för gammal? Fast jag vet inte, jag måste börja tänka på detta oftare.

Nu när man då möter föräldrar på stan så ska jag börja tänkta, för ung, för gammal, eller lagom? Bara för att jag måste rannsaka mig själv lite och se om jag har en massa fördomar och om jag tycker att det finns någon bra ålder.

Så tänker i alla fall jag, hur tänker du?