Lite piggare och lite friskare.

Det är dags för ett livstecken igen, kanske speciellt eftersom att jag varit sjuk. Ja, körtelfeber är inget som jag ens skulle önska min värsta fiende! Det har inte varit kul någonstans och nu klättrar jag på väggarna, eller det har jag gjort ett tag men jag har testat att gå lite promenader och det funkar fint, det klarar jag av. Så det blir jobb på måndag.

Det bästa är att jag har pratat med min TL (team leader) och som jag sa till henne var jag rädd att jag skulle komma tillbaka för tidigt. Det är klart, jag orkar säkert med att jobba på måndag men tänk om det är för tidigt och jag blir helt totalt TOKSLUT och inte orkar jobba på tisdag. Ja, så sa hon så fantastiskt att efter jag har varit sjuk så här så förväntar hon sig inte att jag ska vara hundra procent, det är klart det till viss del sitter kvar i kroppen och jag kommer vara trött och slut, även för att det fortfarande är ett nytt jobb för mig. Och hon kräver inte att jag ska kunna köra ett tempo i 180. Så, när jag kommer tillbaka så jag helt enkelt ta allt i min egen takt och känner jag att jag till exempel behöver ett par minuter för att samla mina tankar och vila lite, ja då får jag ta den tiden.

Så det känns super, nu är jag nästan taggad på att gå tillbaka till jobbet!

Annars då jo, jag har ju avverkat en hel del serier och filmtittande! Men de senaste dagarna har jag börjat på ett nytt projekt och lite kul är det för att det kommer nog hålla mig sysselsatt tiden fram över när jag inte får träna så det känns faktiskt rätt bra! Vad är det då jag gör? Jo, jag är ju mästare på att få fix-idéer och den här gången handlar det om att jag faktiskt vill vara lite ekonomisk. Vi har ett överflöd här hemma och påsar/kassar från när man går och handlar och det är klart att dom kostar ju också när man handlar. Så jag har tänkt tanken många gånger att jag borde skaffa mig egna tygpåsar och ta med mig när jag handlar. Så först tänkte jag att jag skulle vara kreativ och sy egna påsar så jag har tittat runt lite på tyg men inser att det säkerligen blir lika dyrt som att köpa en tygpåse som "redan finns".

Jag googlade på saken och hittade lite olika ställen med tygpåsar, mycket kul men så trillade jag över ett ställde är man kan designa sina egna tygpåsar, eller inte bara det för den delen. Dom har allt ifrån t-shirts till förkläden och till och med paraply. Ja, allt kan man faktiskt säga. Där fanns det hur mycket olika valmöjligheter som helst, alltså man kan välja att ha en text, ett motiv och/eller en bild. Ju, mer jag tittade runt så ploppade det upp idéer i mitt huvud. Jag har massa texter och sånt som jag tänkte "göra tavlor av" från när jag fick den fix-idéen, så varför inte trycka på en tygpåse och designa den HELT SJÄLV!

Visst så finns det en sjuk hög med olika motiv där som man kan välja mellan men egoistisk som jag är så vill jag kunna säga att jag har designat allt helt själv. Vilket gjorde att jag läser runt en hel del på sidan, vad dom har för krav och hur man kan göra sina egna motiv och ladda upp.  Och där var bollen i rullning.

Jag har nu bestämt mig för att jag ska göra min egen tygpåse med egen design och jag har en text som jag vill ha men jag vill ha motiv till texten också. Så då måste jag ju göra motivet själv också och dom som känner mig vet att jag är TOTALT talanglös när det gäller att rita, jag KAN INTE rita. Fotografera ja, men rita har jag aldrig kunnat så där har jag ett problem. Men med hjälp av lite inspiration och stödlinjer/bilder så ska jag fixa detta. Jag trodde att det skulle duga med att göra detta i Photoshop men eftersom att jag är så sjukt kräsen också så insåg jag snabbt att det inte funkade när jag vill jobba med vektorer, så då var det bara att vända sig till Illustrator. Jippi, ett program som jag aldrig tidigare har jobbat i, vet varken upp eller ner men tur är det att youtube finns. Det underlättade en hel del och nu är jag faktiskt på G med mitt projekt.

Klart jag har sött på problem på vägen, jag har varit så sur så jag velat kasta datorn genom fönstret men sen sover man på saken och kommer tillbaka med ny energi och nya friska ögon och synvinklar på det hela. Skam den som ger sig. Och just nu kan det nog vara så att jag faktiskt har lyckats med mitt mål, jag kan ha en färdig design, efter många OM och MEN!

Men det gör mig så stolt också, man kan bara man vill. Det är inte för inte som jag har en tatuering där det står "believe in you". Om och det här blir bra så kommer jag fortsätta designa och lägga upp motiv på denna sida. Där kan man dessutom starta en egen "butik" och sälja produkter som man designat eller bara motiven. Man äger fortfarande rättigheten till motiven men kan ge andra möjligheten att använda sig av den och då får man en liten del provision för varje gång någon använder motivet. Så det kan ju vara en kul grej.

Haha, så då vet ni vad jag kommer syssla med nu när jag inte får träna. Känns rätt bra att jag kommit på något annars skulle jag totalt tvärdö om jag inte haft något att göra av tiden!

Jag återkommer kanske med en bild på min design, vi får se...

Ho hooooo, någon där?

Det kanske är dags för mig att skriva något här, jag menar det har bara ekat tomt en hel månad! Men som jag har skrivit så har jag fått ett nytt jobb så vad har hänt riktigt? Jag har slutat på mitt gamla jobb så klart, börjat på mitt nya och nu blivit sjuk så jag är sjukskriven.

Vi börjar lite från början, jag kommer verkligen inte sakna MK! Inte ens lite, det är kul människor men jobbet är inte det roligaste så visst människorna saknar jag! Jag var inte alltid överens med MK heller men det löste sig rätt så smidigt för min del. Så jag klagar inte. Jag  "kraschade" MKs "jobbfest" eller ja, dom åt middag på ett uteställe och så råkade jag dyka upp där när dom ätit klart. Men det var kul det med, det var kul att se alla och vad jag vet så tyckte dom flesta att det var kul att se mig också.

Annars så har jag haft 3 veckors utbildning på mitt nya jobb och bara för er vetskap så kommer jag inte skriva här var jag kommer jobba. Dom gör nämligen sökningar över internet så vad jag än skriver så skulle det komma fram till dem och det är kanske inte det roligaste så därav nämns inga namn här.

Dessa 3 veckor har varit en RIKTIG utmaning och det går verkligen inte förklara vad vi har gått igenom. Jag trodde att det inte skulle vara så speciellt svårt men där hade jag FEL! Ursäkta Linda du ska jobba på en BANK, hur tänkte du nu? Det är så sjukt mycket att tänka på, vad vi får göra, vad vi måste göra och vad vi ABSOLUT INTE får göra. Det finns inte bara en regel, sen så ska ju jag också kunna svara på kundernas frågor och många gånger är kan man alltså inte svaret själv. Det är som en sekt där jag jobbar och ett mantra som vi får höra är "på .....banken tror vi inte, här VET vi!" så då är det bara att ta reda på svaret. Låter kanske inte så svårt i era öron men det är inte alltid det enklaste men jag klagar inte! Onej, det är jätte kul man blir bara väldigt trött och slut!

Jag hann med att jobba självständigt 1 vecka innan jag blev sjuk och visst är väl det lite tråkigt men nu är det ju faktiskt så att jag ÄR sjuk, jag hittar inte bara på! Jag har alltså dragit på mig körtelfeber och det är kanske inte det roligaste jag gjort i mitt liv! Det tog mig 1 vecka innan jag kunde börja äta mat igen och jag gick några dagar utan att knappt dricka något alls för att jag inte kunde svälja. Usch, vad jobbigt det var  och jag har inte repat mig än så idag knallade jag tillbaka till farbror doktorn och blev sjukskriven i 2 veckor.

Som sagt är de både också. Jag vill inte vara sjuk från jobbet för jag behöver den här tiden till att få lära mig, nu kommer jag "hamna" efter lite men samtidigt så måste jag ju får vara sjuk också. Tyvärr så kan jag ju inte styra över detta, nu blev det så och då är jag å andra sidan glad över att jag har ett riktigt och vettigt jobb nu som inte "bråkar" om att jag är sjuk.

Men jag är alltså hemma i 2 veckor till nu och jag hoppa att jag inte måste dras men en feber hela tiden. Så vi får helt enkelt se hur det går för mig nu. Men då vet ni, jag är sjukskriven så är det någon som har något riktigt bra och kul tidsfördriv så säg till, jag skulle verkligen uppskatta det!

Nej, nu ska jag återgå till ööööh... ja, vara sjuk eller friskna till kanske man hellre säger. Nu vet ni var jag finns, hemma på min säng. Och jo, glömde säga jag har träningsförbud i 3 månader också men det kan vi ta i ett annat inlägg.

Här bor jag.

Jag kom på mig själv igår när jag Skypade med halva tjocka släkten att jag inte ens har varit i närheten av att visa var jag bor nu för tiden. Speciellt efter att det blev flytt nu efter nyår när jag kom ner igen. Jag trivas superbra både med lägenheten och med min roommate. Men idag så fick jag ett ryck, det var dags att åtgärda hur det såg ut här. Jag har visst haft roligare saker för mig. Så nu fick sig köket en omgång, toaletten och inte minst mitt rum och mina resväskor. Det behövdes verkligen få lite ordning där. Så nu tänkte jag bjuda på några bilder här på mitt rum.

Published with Blogger-droid v2.0.3

Jag tar nu tillbaka min själ från djävulen!

Sådär då känner jag att jag har tid att skriva här också. Sista veckan på jobbet känns det som att det hänt en hel del. Dels att det bara varit sista veckan är stort, gud vad jag bara väntade och väntade på att den skulle passera! Sedan väntade jag ju också på att onsdagen skulle komma då man fick lön, underbart var det, eller? Ja, lite en besvikelse faktiskt vilket fick mig att börja ifrågasätta en del med jobbet. Hur det fungerar med det mesta, så de sista dagarna har gått åt att diskutera en massa på jobbet, läsa in sig på regler och pratat med facket. Så vi får se var detta slutar riktigt men det får framtiden utvisa.

Annars så har det vare samtal hit och papper dit vad det gäller andra saker som post som kommer hem till mamma och pappa osv. Men nu har jag faktiskt fått tummen ur och adressändrat, nu ska det bara gå igenom också och fixa så jag folkbokför mig här nere så slipper mamma och pappa bry sig om min post längre.

Men nu har jag gjort min sista dag på jobbet på MK och det tackar jag gudarna för! Det var verkligen på tiden och så som det var sista dagen då var det så nära att jag bara ställde mig upp och bad dem dra åt ... och bara gå därifrån, men det funkar ju inte riktigt så. Men nu slipper jag det där stället, helt underbar. Jag vandrar vidare till något som förhoppningsvis kommer  vara så mycket bättre. Ett stort företag, det känns som att det kommer vara bättre förutsättningar. Så måndag blir första dag och det ska bli så kul, för då kommer det vara "på riktigt".

Så denna helg är bara en transportsträcka för att jag ska ta mig dit där jag vill vara, på ett riktigt jobb med en riktig lön.

Annars så trivs jag bra här nere, när det inte direkt är någon snö här så kan jag dessutom ta mig ut och springa med mina fivefingers, blir lite jobbigare om det skulle vara blött för så blir det så satans kallt om fossingarna. Jag har idag inhandlat ett par träningssockar med tår så jag kan ha dem när jag springer så värmer det lite mer nu när det är kallt!

Annars så har jag kommit igång med träning också, har varit duktig och tränat och självklart fått besök av min gamla kompis träningsvärken. Men nu känns det rätt bra så det är skönt att en ny träningsvecka drar i gång nu snart.

Det är väl ungefär vad som händer just nu. Jag ska vara duktigare på att uppdatera nu hade jag tänkt, men det är som lite roligare om man har skojiga saker att skriva om också och riktigt så intressant är väl inte mitt liv. Men även de tråkigaste sakerna kan väl blir roliga ibland, vad vet jag?

Men viktigast av allt, FY FAN JAG HAR ETT NYTT JOBB!!

High five till mig!

Ja, jag känner verkligen att jag har hittat hem i Linköping. Allting börjar falla på plats, jag ser fram emot det nya jobbet vilket gör att jag kanske inte är allt för motiverad på mitt "gamla" där jag ännu är kvar.

Men det som känns bäst just nu är verkligen där jag bor. Lägenheten har världens bästa läge, jag har ett eget rum och ett kök som fungerar fint, bara vi själva som saknar en del "utrustning" som tallrikar osv. Men det löser sig, fast pricken över i:et är självklart min roommate, människan som faktiskt gjort det möjlig för mig att bo här. Han är världens trevligaste kille och väldigt öppen vilket gör att det är otroligt lätt att vara i hans sällskap och gör att jag också öppnar mig. Vi har väldigt mycket gemensamt så det finns mycket att prata om. Vi ger och tar som att jag bjuder honom på middag och visar mina kunskaper och han gör det samma som idag. Bjöd på hemmagjort potatismos vilket jag verkligen inte är van vis att äta. Helt toppen.

Han gillar också att träna så innan maten tog vi oss en springtur. Visst haha, jag är så jäkla otränad just nu men det kändes ändå bra att genomföra det. Detta var första gången jag sprungit med någon borträknat när vi sprang tillsammans i USA jag, Lena och Elin. Eftersom jag insett att jag inte kan tävla i löpningen så har jag alltid tagit det lugnt hemma så jag känner att jag klara av det men nu när jag sprang med någon så vet jag att jag faktiskt skulle kunna göra bättre ifrån mig när jag har någon som "drar". Jag visste att jag inte skulle vara i samma klass som han men ändå så vill jag ju försöka hålla ett tempo som funkar för båda. Och visst tog vi oss runt, det gick fint även om jag själv kände att jag ville dö där ett tag. Tänkte att jag lika gärna kan försöka börja lära mig att på riktigt trötta ut mig själv och ge allt i löpningen men jag är inte riktig där än. Men det kommer underlätta att springa med någon som är snäppet bättre än en själv. Så jag ser fram emot fler turer MEN jag ska också springa själv och se till att bli bättre så jag kan ge lite utmaning också.

Så idag känns allt bara helt fantastiskt. Jag har rört på döfläsket för tusan och det kommer vara ett kärt återseende av träningsvärken! Jag planerar nu att dessutom dra igång med Thaien på måndag men den som lever får se...

Det känns som jag vunnit första pris!

Men fy fan vad jag är bra! Just nu känner jag mig så jäkla nöjd och så sjukt stolt! Förra året var ett speciellt år, jag växte otroligt mycket som person och jag kom på tricket att tro på sig själv. Bara vad jag gjorde förra året tycker jag var stort för mig. Jag menar det är ändå inte vem som helt som åker till USA och rockar fett på mattan inne på ett MMA gym.

Inom en vecka från det att jag kom tillbaka hem från USA hade jag än en gång lämnat Skellefteå. Jag befann mig nu i Linköping och hade DESSUTOM skaffat mig ett jobb. Nu var det bara boende som saknas och visst det tog mig ytterligare någon vecka och så kunde jag bo någonstans.

Bara detta är stort i mina ögon och jag som själv har levt där, det är ju trots allt mitt liv. Som jag ändå har kämpat och slitit för tro mig det har inte alltid varit enkelt. Nej, men så länge man tror på sig själv!

Det boende jag hade var bara tillfälligt och i december så börjar det krypa mig under skinnet att jag måste fixa någon annan stans att bo. Jag går på någon nitlott och känner verkligen att jag var beredd att ge upp vissa stunder. Men och andra sidan börjar jag fatta grejen på jobbet och jag säljer bättre än aldrig förr och tur är väl det för annars hade jag verkligen bara lagt mig ner på marken och dött.

Som på ett brev på posten så fixar jag ett nytt boende till januari. Underbart, mitt i stan också. Vad mer kan man önska sig? Mamma och pappa betalar dessutom min resa hem till Skellefteå så hem får jag också kommer till jul och nyår.

När jag väl sitter på flygplatsen, Arlanda och väntar på att planet ska gå så ringer telefonen. Det är en kvinna som jag har pratat med tidigare. Jag hade ringt henne angående ett jobb som jag sökt och kort och gått ville hon att jag skulle komma på intervju. Dock skulle de ha dem i mellandagarna då jag skulle befinna mig i Skellefteå men hon säger att detta är något som vi kan ta när jag kommer ner igen efter nyår. Den 2 januari när hon är tillbaka på jobbet så skulle hon ringa tillbaka för att vi skulle komma överens om en tid.

Perfekt, gud vad skönt det kändes att veta och jag hade något att se fram emot. Jag intalar mig hela "semestern" att jag fasen ska ro hem detta jobb. Klart jag ska, inget ska stoppa mig och detta vore en dröm jämfört med mitt nuvarande.

Nu går vi in i det nya året, alltså 2012 och den 2 januari uppenbarar sig. Jag väljer att ringa till denna kvinna själv eftersom att jag är hemma hos mamma och pappa och alla som varit där tidigare vet att mottagningen suger. Hur som säger hon då när jag ringer att ja, oj. Jo, vi har fått så bra respons på de intervjuer som vi haft att  hon trodde att vi inte skulle behöva träffas. Och som en lite tröst säger hon att hoppet inte är helt ute utan självklart, inget är spikat så det finns en chans. Det finns några kandidater som dom inte var helt säkra på så hon skulle alltså återkomma på torsdagen samma vecka men jag känner att hoppet är ute!

Jag blev så sjukt besviken över detta och än en gång inser jag hur naiv jag är och tror på människor. Jag skulle ju självklart ha försökt ta mig ner på en intervju till vilket pris som helst under mellandagarna för att inte gå miste om detta jobb. Jag då fick jag lära mig det.

Dagen efter så går jag till mitt jobb, kul att se alla och gör ett skapligt resultat dessutom. När jag slutar för dagen så se jag att någon har försökt ringa mig och numret känns aningen bekant. Jag ringer upp och nu var det denna kvinna. Hon säger att dom har ändrat sig och vill att jag kommer på intervju i alla fall. Och det säger jag ju självklart inte nej till!

Jag tar mig igenom intervjun och jag känner att jag inte kunde ha gjort något bättre i alla fall. Utan försökte på bästa sätt att visa vem jag är och vad jag har att ge. Men ändå så kände jag mig lite osäker, bära eller brista! I slutet av veckan (alltså denna vecka) skulle jag få veta hur det hade gått. Så medan jag nu legat hemma sjuk har jag knappt kunnat tänka på något annat, tänk om.

Tillslutet kommer samtalet som jag både har längtat efter men också fruktat. Självklart så går han inte direkt rakt på sak utan pratar runt lite saker och ting. Sedan formulerar han detta på så sätt att ja, han ringer ju för att han måste göra ett val. Han ringer antingen för att meddela att dom tycker att det lät bra på intervju och att de tror att man skulle passa för detta jobb ELLER för att tyvärr meddela att de har andra kandidater som dom tror passar bättre in. Och så säger han "i ditt fall Linda så gäller det det första..." var på jag får helt PANIK och tänker, vad fan var det han sa FÖRST!! Men så säger han också, vi tror på dig och vill att du kommer och jobbar hos oss.

Oj, vilken sten som lättade. Sedan har allt känts som en dans på rosor och helt ärligt så såg jag verkligen fram emot att få säga upp mig!

Så vad jag tänkte komma till, jo fan vad  stolt jag är över mig själv när jag ser tillbaka på vad jag faktiskt lyckats med. Jag åkte med enbart 1 resväska och nu har jag ett "liv". Jag har någonstans att bo, jag har ett jobb och jag kommer kunna försörja mig själv. Jag har träffat fantastiska människor här nere och jag trivs.

Så nu tänkte jag tillägna mig själv en sång, för det är jag verkligen värd!

Detta var den sista pusselbiten i mitt nuvarande pussel, nu känns det som att livet leker. Ingenting kan stoppa mig och ja, jag kan bara jag vill och tror på mig själv!

Som en blixt från klar himmel.

Jag mår inte riktigt så bra här. Vakande tisdags morgon med världens dunderförkylning men tänkte att äh, det stoppar inte mig. Så jag steg upp, käkade frukost och gjorde allt jag brukar göra. Gick till jobbet (eftersom jag nu flyttat och bor på gångavstånd, älskart!) väl där så körde vi igång efter att vi hade fått en genomgång av att folk inte förhåller sig så bra till reglerna som finns i köket.

Sen drog vi igång i ringsalen och nu helt plötsligt skulle jag prata i telefon, men insåg att jag inte alls lät så pigg, hade smått ont i halsen och det bara var allmänt jobbigt att tänka. Jag plågar mig igenom första passet på 1 timme och sedan säger jag bara till Johan (plats chefen) att det inte går och att jag går hem. Han ser ju också att jag inte mår bra så det tyckte han att jag skulle göra.

Dagen igår så blev det nästan bara sämre om jag ska vara ärlig, jag blev inte piggare om vi säger så. Jag spenderade dagen med att parkera på min säng och inte göra annat än att knappa på datorn eller se något på den, men undantag för när jag faktiskt pratade en stund med min roommate.

För övrigt så var det där på förmiddagen också som han låg inne på sitt rum och spelade gitarr och sjöng, som han själv sagt är han väldigt musikalisk och det var inte helt fel att höra. Dock tänker jag varje gång jag träffar någon som är så där duktigt på något eller har en talang, vad är det jag är bra på egentligen? Vad är min talang? För vad jag vet så har jag inget egentligen som jag är sådär riktigt duktig på, jag kämpar mig till saker hela tiden. Inte för att det är något fel med det men ibland undrar jag bara.

Hur som, idag är det inte så mycket bättre kan jag lova. Så jag är hemma idag också. Så om det är någon som undrar var jag håller hus så är det hemma på min säng.