Ha det moro, löp med Storo! (men jag tror jag dör!)

Jag har funderat några dagar nu om jag ska orka vara med i tävlingen som finns på SATS just nu. Ett samarbeta med Nike, det är 5 SATS senter som tävlar mot varandra och det senter som lyckas springa längst på 20 dagar vinner. Alltså hur många som helst kan delta och den mäter man bara med chip i skon (Nike som man för övrigt får låna på sentert så det ska funka) hur långt man går/springer/står/sitter/ rulla, ja eller bara man använder skon för att ta sig fram så distansen kan räknas.

Det sentar som vinner får förståss äran men av alla dom som varit med och sprungit för det sentret och sprungit över 30 km (3 mil) som vinner ett par skor (Nike självklart!).

Så sa jag till Simon igår att jag funderat på det och så bestämde vi oss för att idag efter jobbet skulle vi allt gå dit för att anstränga oss och bidra med vad vi kan. Tyvärr för Simons skulle vara det ju lite dåligt att dom bara hade typ ett par skor att låna ut i stl 45 och det var redan utlånat. Så han kunde inte göra så mycket alls men JAG, jag som hatar att springa som tycker att det är det värsta i världen jag kunde allt vacker börja knalla på.

Jag gör det ju självklart för att utmana mig själv och visst skulle det sitta fint med ett par skor men hehe som statistiken ser ut nu så ligger vårat senter 2:a från slutet så inte alls så bra till. Så att vinna något pris är väl inte att räkna med alltså det är bara min egen insats för mig själv som jag har något att "vinna" på.

Jag startade stark inte alls allt för fort kan jag tänka mig men vad jag menar är så där taggad och på och med vinnar skalle att jag fan ska lyckas springa på detta jäkla band. Mitt dröm mål hade ju varit 1 mil på 1 timme men hehe nja inte riktigt. Faktiskt så känner jag mig SUPER NÖJD med min insats när jag kom mig hela 8,4 km och då har jag ALDRIG sprungit på löpband förr. Jag fullkomligt HATAR att springa och tycker bara att det är pest och pina. Med jag tog mig igenom 1 timme, bara det är en bravad för att vara mig, haha jag med världens sämsta kondis vill jag lova.

När jag väl äntligen fick kliva av rullbandet var det som att hela världen gungade, fast det var ju inte det den gjorde det var ju helt still, jag var ju bara van att det var jag som hoppade upp och ner och guppade fram. Lagomt läskgit vill jag lova och sen att jag knappt kunde gå är ju en annan sak, än mindre gå rakt. Hade jag blivit stoppad av polis och måsta gå på en rak linje hade jag varit körd så det bara stänker om det.

Så här några timmar efter känner jag mig egentligen inte helt återhämtad och min kropp mår halvkasst. Jag började må ill rätt fort efter och ja det är väl bra på det sättet att man ansträngt sig men ändå, det var lagom jobbet när det nästan aldrig gav med sig. Nu har jag stretchat ordentligt, jag tror jag ska ta en sväng till bara för att vara på säkra sidan för imorgon ska jag ta mig igenom att först gå en tur med barnvagn och ped.ledare och sedan ett benpass på gymmet. Hur smart var det då att springa idag, det kan man ju fråga sig?

Jag blir varm i hjärtat :)

Det har verkligen varit rätt dött här nu och ännu dödare på bildfronten så här bjuder jag på en.

Lilla sötnosen.

Dagen före.

Simon erkände för mig idag att hans plan inte gick som planerat och att jag troligtvis inte skulle få någon present att öppna i morgon och ärligt, jag är som ett litet barn på den punkten. Jag tycker allvarligt att det är viktigt att faktiskt få öppna en present när man fyller år men hur som haver. Just efter fick jag ett sms om att ett paket hade kommit! Toppen, den lilla "presenten" som jag beställde till mig själv. Vad jag visste skulle beställningen bli delad och det jag mest hoppades på skulle ta 5-10 veckor, men sen när jag väl öppnar paketet, vad ser jag? Jo, men om inte annat addidas jackan!

Så jag fick som öppna ett paket i alla fall, även fast det nu blev en dag före men helt plötsligt känns det så mycket bättre och om jag nu verkligen måste öppna något är det ju bara att slå in den, nu har jag i och för sig redan provat den så jag vet att den passar. It's a keeper! Det andra får nog faktiskt åka tillbaka. Det var bla en bikini men det kommer nog var värt att få gå i butiker och prova innan man köper även fast detta inte var helt tokigt. Nu vet jag till nästa gång vad jag ska beställa för storlek, en mindre.

Just nu är jag bara trött och över väger att gå och lägga mig, det vore riktigt skönt! Imorgon står chokladbollar (aka. negerbollar) på schemat på jobbet för att det är min födelsedag. Sedan hemma blir det en halvsnabb städning och sedan ska det inhandlas en glasstårta och så är det väl fiiika time. Vi får se hur många vi blir, har jag tur får jag provköra mitt nya sällskapsspel som jag köpte på våran Harrytur till Sverige i lördags :)

Jag tror aldig jag vill sluta träna här på Storo!

Just hemkommen från gymmet och känner mig nöjd och glad över att folk är trevliga där och idag kommer det fram en kille till mig för att hjälpa mig. Detta var fjärde gången jag tränar marklyft på gymmet alltså jag är inte direkt ett proffs men så kommer en kille fram och frågar vad som egentligen är min tanke med att göra denna övning, vad är det jag vill träna. Jag tränar det egentligen bara för att jag vet att det är en bra övning och så säger Simon att jag borde göra det, och vad jag tror är att man tränar rygg. Han förklarar att en massa för mig och säger att han tycker att jag ska göra si och så för att "komma åt" att träna vissa muskler bättre.

Skit kul är det verkligen att folk faktiskt vill hjälpa till dock så kan man ju också se det som att han tyckte att jag SÖG på vad jag gjorde och kan inte stå ut med att se på det, eller? Nämen det känns bra, nu är det helg!

Imorgon drar vi en vända till Sverige för att handla det ska blir skönt och så hoppas jag på en sovmorgon också!

Vad är problemet?

Det är fruktansvärt irriterande att det verkar vara så svårt att svara på ett mail, jag vill veta NU!

Rar dröm i natt.

Dagarna på jobbet nu i veckan har gått bra, jag tycker inte att jag har känt mig allt för trött så det är rätt så skönt men då kommer det på kvällen i stället. Igår började vi se film rätt så tidigt jag gissar på halv 8, 8 eller där i kring men när klockan var kvart över 9 då låg jag redan på soffan och halvsov i en bra stund och så tänker jag som jag inte brukar göra. I vanliga fall brukar jag kämpa för att hålla mig vaken, när jag ser nya filmer kan man ju inte missa någonting! Livs viktigt men igår ställde jag mig upp gick på toa och sedan rätt i säng, jag var så jäkla trött att jag varken orkade tvätta bort sminket eller borsta tänderna. Jag var sjukt trött!

Jag trodde att det skulle kännas rätt så lätt att stiga upp nu i morse eftersom att jag kom i säng tidigare men så var det inte riktigt, jag hade gärna sovit ett bra tag till!

Och nu när jag ändå är inne på sova och så, drömde jag en rätt skum dröm. Det var jag, Simon och Thoden (varför han av alla människor vet jag inte) som åkte bil, eller Simon körde. Var vi skulle har jag ingen aning om men jag vet att vi var någonstans i krokarna runt Skellefteå. Vi kom i alla fall in på en lite skogsväg och rätt fort efter att vi svängt in på denna väg stod det en skylt något om att vägen har gjorts om och att det inte går där den brukar gå. Skumt men vi fortsatte köra och ja, vägen var som "omdragen" så man kunde se där den gick tidigare och jag kan säga att det var rakare än vad dom hade dragit om den plus att vägen var "omdragen" med sand så det gick knappt köra. Vi fick alla försöka balansera vikten i bilen så vi tog oss fram.

Helt plötsligt kommer vi fram ut "skogen" och det blir rätt öppet och där längre fram så ser vi POLISER POLISER, POLISER och ännu mer POLISER!! Det blev öppet nästan som på ett flygfält men bara grus under lag och så såg man längre bort att det var något byggnads aktigt /stora vita tält och sedan före det vaktades av massa poliser som cirkulerade i 3 olika stora cirklar och varje cirkel innehöll minst 3 polisbilar och 3 poliser till fots.

Väldigt sakta fortsätter vi köra och alla 3 försöker sätta på sig bilbältet igen men just när jag gör det så försvann som bara bilrutan där bak där jag satt och helt plötsligt hade jag en laddad typ K-pist mot mitt ben, jag kände den mot benet den liksom stack in i fläsket på benet. Och självklart betydde detta att vi skulle stanna.

Här börjar det blir rätt så oklart i min dröm, jag vet att dom gjorde väldigt grundliga tester på oss som att dom kollar upp i journaler om vi är sjuka och jag hade MS enligt dem. Vilket jag betvivlade och bad själv om att få se min journal eftersom att dom tydligen hade den. Och dom kom överens så långt att jag skulle få se att jag hade fått den diagnosen. Dom hade tydligen journalen på datorn så jag fick titta på en dataskärm men problemet vara bara att bakgrunden var jätte konstig och jätte grötig och nästan samma färg på texten, jätte mörk så jag såg som inte vad det stod. Utan den kvinnliga polisen pekade på ett ställe på skärmen där man man kunde se att det stod något men inte riktigt vad och så sa hon att det stod på latin, och ja så bra är ju inte jag på latin att jag kan sjukdomar

Allt kändes som lurendrejeri, från det att poliserna uppförde sig så konstigt att att dom hade vapen som om ett krig var på väg och sen kändes det som att dom höll på med något fuffens som en kärnvapen sprängning eller nå just runt hörnet. NEJ, bad feeling vill jag lova!

Jag tappade lite respekt för polisen nu faktiskt, det känns inte så man kan lita på dem.

Gissa vem jag har varit hemma hos.

Ja men då var tredje arbetsdagen över på det nya jobbet. Det ser ut som sådant att jag nu jobbar som barnehageassistent på ett dagis, men det är mer som att vara dagmamma. Det är 3 st barn så jag är ensam assistent och dagiset är hemma i huset där ett av barnen bor, så medan föräldrarna är på jobbet är jag där och passar deras barn plus 2 st till. Där jag nu jobbar är en ny uppstart av denna "avdelning" så alla barn är nya och då inklusive jag.

Dom första dagarna nu i veckan blir inte så superlånga eftersom att det är inskolning med barnen MEN, 1 av barnen också där dagiset ska vara egentligen börjar inte förrän efter påsk så i stället är vi tillfälligt hos ett av de andra barnen som också är "reserv hem" vid sjukdom. Där visade det sig nu att när vi skulle börja i måndags så var detta lilla barn sjukt vilket innebär att vi inte kunde vara där eftersom att han är sjuk och ja då är man inte på dagis, så då återstår det bara 1 barn. En liten tjej där föräldrarna redan hade fått ledigt från jobben för att ha inskolning och ja då vill dom ju ha det så dessa dagar har jag varit hemma hos dem.

Det har känts rätt så bra när jag har varit där, men det känns ändå konstigt att vara hemma hos någon annan och så jobbar man. Men nu går det i princip bara ut på att jag ska lära känna deras barn och jag tycker ändå det går rätt bra. Måndag, tisdag var mamman hemma och på något sätt så känner jag mig bekväm med att det är en "mamma" man ska umgås med hela dagen. Men onsdag, torsdag är det pappan som ska vara hemma och jag gruvade mig en del för det. Papporna kan jag ha lite svårt för ibland för dom bryr sig inte på samma sätt och ja, ibland så tycker jag att dom inte fattar att jag har som jobb att passa deras barn.

När jag nu då gick till jobbet i morse så hade jag aldrig träffat pappan så jag visste inte vad som väntade mig men jag trodde det skulle vara en jurist kanske och det känns som att det kunde vara en "snobb" men när jag kom så var han så väldigt trevlig och var inte alls vad jag förväntade mig. Det visade sig att han vara raka motsatsen mot vad jag trodde att han var. Jätte trevlig och förstående och hjälpsam och allt gick helt toppen idag. Sedan när lilltjejen sov så satt vi och pratade en hel del och det visade sig att han gillade och fotografera och sådär och ja, men det gör ju jag också. (Till viss del känns det här jätte konstig men) Det slutade med att han visade lite bilder från deras bröllopsresa (landskapsbilder då) och lite andra som han har redigerat och grejat på med. Ja, vad ska man säga, han är nog en bra pappa.

Sedan självklart kröp det ju fram vad han jobbar med också, så där sitter jag och prata med denna man om allt och ingenting, tittar på bilder och visar på karta var Skellefteå ligger hemma hos en politiman. Inte vad jag hade räknat med men samtidigt så förklarar det en del grejer. Som att när jag hängde upp min jacka i deras "garderob" där dom har ytterkläderna så hänger det där en pilitiskjorta, vilket jag egentligen inte har sett att det är utan jag såg bara ett märke där det stod politi och jag trodde mest bara att det var en så där piliti-barn-tröja- som-vuxna-har hehe men nej sådär nu i efterhand fattar jag ju att det är äkta vara. Sedan så i förbi farten såg jag hans "passerkort" där det då stod politi och sedan har dom en en stor fet bok i bokhyllan där det står politi(nånting) men det ut som en lagbok. Så hehe, ja just nu känns det som det vore dumt att jag trodde något helt annat.

I slutändan så känns det väl ändå bra och han är ju en vanlig människa som precis alla andra. Vad som dock är spännande tycker jag är hur förhåller sig en polis till allt vad det gäller olaglig nedtankning och bränna ut filmer och så vidare. Det ligger en bänd CD med jentan som lekte med ilden på deras högtalare.

Imorgon hoppas jag på att alla är friska och glada så vi kan "vara där vi ska vara" och som köra igång på riktigt, men det återstår att se.