Igår kväll sådär ca kl 23 fick jag ett mail. Jag hade helt räknat ut mig som aktuell för detta jobb som barnehageassistent som jag skrev om tidigare eftersom att dom inte hört av sig och av någon anledning hade jag fått för mig att tjänsten skulle vara tillsatt nu. Då trodde ju jag helt enkelt att, ja nä inte fick jag komma på intervju ens. Men ack så fel, in trillade mailet där de bad mig komma på intervju på torsdag, så chansen finns fortfarande.
Det vore ändå rätt skönt att få jobba och anledningen är mest bara att nu när jag inte riktigt vet hur det kommer att gå i framtiden så vill jag ju samtidigt inte göra något som kostar pengar. Så min resa till Geilo kommer ändå få vänta tills jag med säkerhet vet att jag fått ett jobb eller när jag får dagpenger. Så vad jag egentligen vill är att få ett jobb som jag börjar på om någon vecka så jag faktiskt helt bekymmerlöst kan njuta av den sista lediga tiden jag har före och faktiskt inte känna att det innebär slutet om man skulle spendera en krona eller två.
Men ja, vad jag egentligen hoppas på är att jag ska få jobbet på SATS men vi får väl se hur det går med den saken, jag väntar på ett samtal nu denna vecka från dem där de förhoppningsvis kommer säga, kom in på intervjuen " den riktiga" och sen får du jobbet och inte att de kommer säga, tyvärr så känner vi att du inte är riktigt aktuell för jobbet. Ja, vi får helt enkelt se, tiden utvisar.
måndag, februari 15, 2010
Träningsvärken den enda värken att längta efter, eller?
Idag uppdagades något som jag aldrig har varit med om förr och om jag har rätt så är det en promenad i lördag som är anledningen. Vad jag pratar om är TRÄNINGSVÄRK i framsida lår och jag menar det när jag säger att jag aldrig har varit med om något liknande.
Först kunde jag inte komma på var den kom ifrån, jag tränade ju ben i tisdags för snart en vecka sedan så det kan ju inte vara det och ja igår tränade jag rygg, axlar och triceps. Detta kan ju inte heller förklara denna sjuka träningsvärk. Så vad finns kvar, jo i lördags tog jag och Simon oss en härligt promenad i solen, visst så varde den i över 2 timmar men vadå!? Kan man verkligen få mer träningsvärk av att gå än vad man får när man ENKOM tränar just framsida lår på gymmet?
Så ja i alla fall när Simon kom hem idag så berättade jag att jag har sån sjuk träningsvärk och jag frågade om det var på grund av att jag körde mark lyft igår men jag tycker som inte det, inte när jag har klarat mig utan tidigare. Så till slut sa jag att det enda annars jag kan komma på är promenaden vi tog på lördagen. Och då ut brister Simon "JA det är det ja, det måste det vara. Jag har också träningsvärk". Då visade det sig att när han nu hade varit ute och sprungit hade det inte varit konditionen som det var fel på utan att han hade så fett ont i framsida lår efter han sprungit något varv i parken. Jo tack, jag är inte den enda som har träningsvärk vill jag lova.
Men det är som samtidigt skönt med träningsvärk, det är ju helt klart den bästa värken.
Först kunde jag inte komma på var den kom ifrån, jag tränade ju ben i tisdags för snart en vecka sedan så det kan ju inte vara det och ja igår tränade jag rygg, axlar och triceps. Detta kan ju inte heller förklara denna sjuka träningsvärk. Så vad finns kvar, jo i lördags tog jag och Simon oss en härligt promenad i solen, visst så varde den i över 2 timmar men vadå!? Kan man verkligen få mer träningsvärk av att gå än vad man får när man ENKOM tränar just framsida lår på gymmet?
Så ja i alla fall när Simon kom hem idag så berättade jag att jag har sån sjuk träningsvärk och jag frågade om det var på grund av att jag körde mark lyft igår men jag tycker som inte det, inte när jag har klarat mig utan tidigare. Så till slut sa jag att det enda annars jag kan komma på är promenaden vi tog på lördagen. Och då ut brister Simon "JA det är det ja, det måste det vara. Jag har också träningsvärk". Då visade det sig att när han nu hade varit ute och sprungit hade det inte varit konditionen som det var fel på utan att han hade så fett ont i framsida lår efter han sprungit något varv i parken. Jo tack, jag är inte den enda som har träningsvärk vill jag lova.
Men det är som samtidigt skönt med träningsvärk, det är ju helt klart den bästa värken.
fredag, februari 12, 2010
Det är härligt att vara ute en stund.
Hallåj, sjukt fint väder har vi haft idag, en försmak på våren kan man ju lugnt säga. Förmiddagen spenderade jag tillsammans med matteboken och ja det gick väl sådär och sen så pallrade jag mig ur i det fina vädret på en prommis.
Jag gick där jag aldrig förr gått men hem hittade jag i alla fall. Jag tog med mig kameran för att hoppas att kanske något fint skulle dyka upp på vägen, men inget sånt där fantastiskt blev det väl men jag lägger upp 3 st bilder i alla fall så ni får se. Sen på vägen hem så gick jag i stort sett förbi grabbarna grus och alldeles brevid dem så finns det en mördarbacke som man går i om man ska till dem, nu var ju det bästa att jag skulle ner för den men jag tänkte att jag skulle ta en bild och så ser man en del ut över Oslo också och när jag står där så går det förbi en kille som sedan visste vad jag hette. Snopet när jag faktiskt ser att det bara var Rene. Han var på väg till gymmet och eftersom att det ligger bara 300m från oss så tog vi följe den sista biten, och visst var väl det trevligt!
Detta gick jag förbi på vägen, inte alls speciellt långt ifrån grabbarna.
Detta är också vid grabbarna.
Här har vi mördarbacken! Och ja man ser nästan inte var den sluta, men jag ville få med lite mer så man kan överblicka lite av Oslo också. Nog var det vacker väder alltid!
Jag gick där jag aldrig förr gått men hem hittade jag i alla fall. Jag tog med mig kameran för att hoppas att kanske något fint skulle dyka upp på vägen, men inget sånt där fantastiskt blev det väl men jag lägger upp 3 st bilder i alla fall så ni får se. Sen på vägen hem så gick jag i stort sett förbi grabbarna grus och alldeles brevid dem så finns det en mördarbacke som man går i om man ska till dem, nu var ju det bästa att jag skulle ner för den men jag tänkte att jag skulle ta en bild och så ser man en del ut över Oslo också och när jag står där så går det förbi en kille som sedan visste vad jag hette. Snopet när jag faktiskt ser att det bara var Rene. Han var på väg till gymmet och eftersom att det ligger bara 300m från oss så tog vi följe den sista biten, och visst var väl det trevligt!
Detta gick jag förbi på vägen, inte alls speciellt långt ifrån grabbarna.
Detta är också vid grabbarna.
Här har vi mördarbacken! Och ja man ser nästan inte var den sluta, men jag ville få med lite mer så man kan överblicka lite av Oslo också. Nog var det vacker väder alltid!onsdag, februari 10, 2010
Jag var på bra humör när jag började skriva nu är jag bara förbannad!
Här har det varit fullt upp med datorbyggande och nu så är det installeringar för fulla muggar. Jag fick knappt någonstans att sitta när här i lägenheten, grabbarna tog upp all space typ. Jag hade tur att jag fick låna en liten liten bit av ett bord att äta på. Men samtidigt tycker jag det är kul att få träffa gubbar från Simons jobb, man ja, jag kan ju vara lite sanningsenlig, det är inga gubbar här. Bara trevliga och goa killar.
Själv fick jag post idag av NAV och jodå, jag ska få dagpenger men inte från rätt datum enligt mig. När jag slutade jobba så gick ju ja till nav för att skriva in mig och ja ansöka om dagpenger men det gick inte. För man måste skaffa en användare på NAV som arbetssökande och det gick inte för mig eftersom att jag fortfarande var skriven i Sverige. SÅ då var jag tvungen att skriva mig här i Norge FÖRE jag kunde fixa detta på NAV så då blev det en veckas väntetid och SEN kunde jag fixa min användare. Och ja, eftersom att jag sa upp mig själv så får jag inte dagpenger förrän efter 2 månader och den tiden räknas normalt sett från NÄR man skrev in sig som arbetssökande på NAV, så ja, jag förlorade ju massa dagar på detta.
När jag väl var på NAV första gången så sa hon där men det är lugnt man kan skriva i efterhand att du försökte skriva in dig idag och att det inte funkade så då räknar dom från idag i alla fall. JO pyttsan riktigt så var ju inte fallet. Jag kunde själv skriva in på ett papper men det tas ju inte direkt hänsyn till och anledningen till att det blev allt detta tjafs var ju för att jag före hade ring till NAV och frågat så att allting skulle vara ok för att jag skulle kunna få dagpenger även fast jag är skriven i Sverige och svaret jag fick då var att så länge du uppfyller kraven så är det lugnt. Och kraven uppfyller jag så jepp nemas problemas var svaret.
Jävla idioter nu fick jag papperen om att dom 2 månaderna kommer räknas från den 25/1 eftersom att det var då jag skrev in mig på NAV, när jag nu inte kunde göra det före jag var skriven här i Norge. Så imorgon ska jag ta mig en tur till NAV och protestera lite! FAN vad sur jag blir ibland, kvinnan jag pratade med sa att det inte alls var några problem. Jag skulle ha bett henne skrivit ner det på ett papper så jag hade det skriftligt att hon lovade att det skulle gå räknas från den 15/1 då jag faktiskt slutade jobba och försökte skriva in mig, nu är ju det lite svårt att bevisa i efterhand.
Jag blir arg av att bara tänka på det! Det är liksom 10 dagar extra som jag inte får betalt för, var ska jag få dom pengarna i från?
Själv fick jag post idag av NAV och jodå, jag ska få dagpenger men inte från rätt datum enligt mig. När jag slutade jobba så gick ju ja till nav för att skriva in mig och ja ansöka om dagpenger men det gick inte. För man måste skaffa en användare på NAV som arbetssökande och det gick inte för mig eftersom att jag fortfarande var skriven i Sverige. SÅ då var jag tvungen att skriva mig här i Norge FÖRE jag kunde fixa detta på NAV så då blev det en veckas väntetid och SEN kunde jag fixa min användare. Och ja, eftersom att jag sa upp mig själv så får jag inte dagpenger förrän efter 2 månader och den tiden räknas normalt sett från NÄR man skrev in sig som arbetssökande på NAV, så ja, jag förlorade ju massa dagar på detta.
När jag väl var på NAV första gången så sa hon där men det är lugnt man kan skriva i efterhand att du försökte skriva in dig idag och att det inte funkade så då räknar dom från idag i alla fall. JO pyttsan riktigt så var ju inte fallet. Jag kunde själv skriva in på ett papper men det tas ju inte direkt hänsyn till och anledningen till att det blev allt detta tjafs var ju för att jag före hade ring till NAV och frågat så att allting skulle vara ok för att jag skulle kunna få dagpenger även fast jag är skriven i Sverige och svaret jag fick då var att så länge du uppfyller kraven så är det lugnt. Och kraven uppfyller jag så jepp nemas problemas var svaret.
Jävla idioter nu fick jag papperen om att dom 2 månaderna kommer räknas från den 25/1 eftersom att det var då jag skrev in mig på NAV, när jag nu inte kunde göra det före jag var skriven här i Norge. Så imorgon ska jag ta mig en tur till NAV och protestera lite! FAN vad sur jag blir ibland, kvinnan jag pratade med sa att det inte alls var några problem. Jag skulle ha bett henne skrivit ner det på ett papper så jag hade det skriftligt att hon lovade att det skulle gå räknas från den 15/1 då jag faktiskt slutade jobba och försökte skriva in mig, nu är ju det lite svårt att bevisa i efterhand.
Jag blir arg av att bara tänka på det! Det är liksom 10 dagar extra som jag inte får betalt för, var ska jag få dom pengarna i från?
Det här ska jag fan-i-mig ta hem!
Sådär då har jag kommit mig hem efter intervjun och det känns riktigt bra faktiskt, nu var detta mer bara som en liten "för träff" och sedan så kommer jag bli kontaktad om en intervju som blir mer djupgående om dom känner att jag är en person för jobbet. VILKET JAG HOPPAS!!
Jag har alltså varit på en arbetsintervju på ett SATS senter där stillingen är Selger/Medlemsrådgiver. Ända sedan jag började träna på SATS så har jag lekt med tanken om att fan vad kul det vore att få jobba där och har sedan dess flera gånger hållit mig uppdaterad och läst på hemsidan om vad de söker för personal. Men det var inte förrän jag bestämde mig för att jag skulle sluta som barnehageassistent som jag faktiskt sökte något jobb.
Jag fick mig en arbetsintervju på SATS Sagene som respesjonist och jag tyckte det lät helt toppen och dom lät glada och skulle höra av sig men det har de fortfarande inte gjort. Detta var måndagen veckan före jul och senast den 23 skulle allting vara bestämt, hur det lät på dom så väntade jag mig snabba svar, men som sagt dom har fortfarande inte ringt. Skit i det då tänker jag och har sökt jobb vidare.
Även fast jag nog alltid hade hoppas på att få jobba i resepsjonen på SATS så kan det ju inte skada att söka andra jobb som dom har ute som man inte behöver vara personlig tränare för osv och ja heltider. Så utan att egentligen FÖRSTÅ vad man egentligen skulle göra som Selger/Medlemsrådgiver så sökte jag det i alla fall, det kan ju aldrig skada! Och ja se där, jag fick mig en intervju. Dock, vad jag egentligen inte visste när jag sökte är att detta jobb är snäppet högre än resepsionist, jag kommer alltså bossa lite över dem om jag får jobbet. Denna stilling är den som är mer "salgansvarig" så får jag jobbet är det min uppgift att se till så att vi når upp till alla salgmål. Plus att man också kommer jobba i resepsjonen men också som rådgiver samt att man kommer har kontakt med ledarna.
När jag satt där och hon berättade allt så tänkte jag för mig själv och HARRE GUUD detta har jag sökt och fått komma på en arbetsintervju till, utan egentlig utbildning eller något som säger att jag är kvalificerad för jobbet. Hur skulle jag klara detta? MEN fan alltså, det handlar bara om inställning, jag hoppas verkligen att jag skulle få detta jobb och då ska jag kicka ASS. Jag får ju självklart lära mig jobbet, det är inte så att jag kommer dit första dagen och så ska jag bara jobba utan att någon egentligen säger vad jag ska göra, då skulle det vara riktigt tufft. Nä alltså, inställning, inställning, inställning.
Jag ska ha detta jobb och jag ska fan göra det BRA också. Ps. som en liten extra information, hon som nu har jobbet och ska sluta heter Sandra och kommer från Sundsvall, SVERIGE är bäst! ;P Ds.
Jag har alltså varit på en arbetsintervju på ett SATS senter där stillingen är Selger/Medlemsrådgiver. Ända sedan jag började träna på SATS så har jag lekt med tanken om att fan vad kul det vore att få jobba där och har sedan dess flera gånger hållit mig uppdaterad och läst på hemsidan om vad de söker för personal. Men det var inte förrän jag bestämde mig för att jag skulle sluta som barnehageassistent som jag faktiskt sökte något jobb.
Jag fick mig en arbetsintervju på SATS Sagene som respesjonist och jag tyckte det lät helt toppen och dom lät glada och skulle höra av sig men det har de fortfarande inte gjort. Detta var måndagen veckan före jul och senast den 23 skulle allting vara bestämt, hur det lät på dom så väntade jag mig snabba svar, men som sagt dom har fortfarande inte ringt. Skit i det då tänker jag och har sökt jobb vidare.
Även fast jag nog alltid hade hoppas på att få jobba i resepsjonen på SATS så kan det ju inte skada att söka andra jobb som dom har ute som man inte behöver vara personlig tränare för osv och ja heltider. Så utan att egentligen FÖRSTÅ vad man egentligen skulle göra som Selger/Medlemsrådgiver så sökte jag det i alla fall, det kan ju aldrig skada! Och ja se där, jag fick mig en intervju. Dock, vad jag egentligen inte visste när jag sökte är att detta jobb är snäppet högre än resepsionist, jag kommer alltså bossa lite över dem om jag får jobbet. Denna stilling är den som är mer "salgansvarig" så får jag jobbet är det min uppgift att se till så att vi når upp till alla salgmål. Plus att man också kommer jobba i resepsjonen men också som rådgiver samt att man kommer har kontakt med ledarna.
När jag satt där och hon berättade allt så tänkte jag för mig själv och HARRE GUUD detta har jag sökt och fått komma på en arbetsintervju till, utan egentlig utbildning eller något som säger att jag är kvalificerad för jobbet. Hur skulle jag klara detta? MEN fan alltså, det handlar bara om inställning, jag hoppas verkligen att jag skulle få detta jobb och då ska jag kicka ASS. Jag får ju självklart lära mig jobbet, det är inte så att jag kommer dit första dagen och så ska jag bara jobba utan att någon egentligen säger vad jag ska göra, då skulle det vara riktigt tufft. Nä alltså, inställning, inställning, inställning.
Jag ska ha detta jobb och jag ska fan göra det BRA också. Ps. som en liten extra information, hon som nu har jobbet och ska sluta heter Sandra och kommer från Sundsvall, SVERIGE är bäst! ;P Ds.
måndag, februari 08, 2010
Shopping i Oslo.
Som sagt, kära Maria har hittat hit till Oslo med Carro och som spenderar tiden med att shoppa och att sedan sova på hotell, vilken lyx! Så efter min intervju idag joinade jag dem. Vi gick på ett litet café för att tjejerna var i stort behov av kaffe och sedan drog vi igång med skor och Monki.
Detta slutade ju med att Carro sylade Maria med både byxor och en tröja och detta är resultatet.
Maria själv tyckte på något sätt att byxorna var ganska tuffa och ville testa men bara en vanlig tröja så visst får hon väl det. Jag själv personligen har åsikten att jag inte ens skulle bry mig om att prova dem för ja, jag tycker inte ens att dom var lite snygga och skulle inte betala de 40kr som de kostar just nu.
Jag kunde dock inte hålla tassarna borta från denna prickiga skapelse och ja jag vet att bilden inte är den bästa men jag gillar den ändå på något sätt OCH provrummen på Monki var ju bara helt underbara. Helt otroligt att dom fick det att gå ihop. Tur bara att man inte hade ont i huvudet eller något sådant för då skulle det nog lätt kunna börja snurra där inne, även utan kameraskak.
Detta slutade ju med att Carro sylade Maria med både byxor och en tröja och detta är resultatet.
Maria själv tyckte på något sätt att byxorna var ganska tuffa och ville testa men bara en vanlig tröja så visst får hon väl det. Jag själv personligen har åsikten att jag inte ens skulle bry mig om att prova dem för ja, jag tycker inte ens att dom var lite snygga och skulle inte betala de 40kr som de kostar just nu.
Jag kunde dock inte hålla tassarna borta från denna prickiga skapelse och ja jag vet att bilden inte är den bästa men jag gillar den ändå på något sätt OCH provrummen på Monki var ju bara helt underbara. Helt otroligt att dom fick det att gå ihop. Tur bara att man inte hade ont i huvudet eller något sådant för då skulle det nog lätt kunna börja snurra där inne, även utan kameraskak.
Från mindra bra till kom igen nu!
Hum ja, jag tror att jag började intervjun väldigt bra och sedan gick det bara utför, tror jag. Jag var inte alls så motiverad till jobbet i slutändan, jag vill ju egentligen inte ha det och jag hoppas att jag inte får det. För att man ska kunna tjäna pengar så måste man sälja så är det och om man inte gör det då? Ja, då åker man ut antar jag.
I alla fall så måste man göra minst 10 salg i veckan för att som han sa "ska ha något här att göra" och det innebär ju minst 40 salg i veckan.
Njä, jag vill nog inte det där egentligen, jag undrar om dom såg det eller inte. Jag försökte nog sitta där och övertala dem lika mycket som mig själv att jag skulle klara jobbet. Senast onsdag får jag veta.
MEN
Sen hände något bra, det kanske har lossnat för mig nu. Kära Maria och hennes Barbro är och hälsar på i storstaden så medan vi satt på ett fik och dom drack sitt kaffe så ringde min telefon igen. Jag var HELT säker på att det var min söta Simon som ringde eftersom att han borde ha slutat vid det laget, men inte det var ett okänt nummer.
Så jag svarar så vacker och kvinnan in andra änden presenterar sig och öppnar som dom flesta andra gör när man har sökt jobb "och du har sökt jobb här, ikke sant?" jajemen säger jag eftersom att detta är till skillnaden från intervjun jag var på idag ett jobb som jag hellre vill ha. Även fast det inte är lika bra som resesjonist så är det som medlemsrådgivare/säljare på SATS. Så hoppet på det stället har jag inte ännu gett upp. Nu har jag mig en intervju på onsdag. TOPPEN! Detta satsar vi på, ska man ha ett säljar jobb så ska det vara detta!
Nu vet jag inget om lön det stod inte något direkt vad jag kommer ihåg men fan det här vore mycket bättre! Så jag blev som glad och positiv nu! Jag ska ÄGA på denna intervjun!
I alla fall så måste man göra minst 10 salg i veckan för att som han sa "ska ha något här att göra" och det innebär ju minst 40 salg i veckan.
Njä, jag vill nog inte det där egentligen, jag undrar om dom såg det eller inte. Jag försökte nog sitta där och övertala dem lika mycket som mig själv att jag skulle klara jobbet. Senast onsdag får jag veta.
MEN
Sen hände något bra, det kanske har lossnat för mig nu. Kära Maria och hennes Barbro är och hälsar på i storstaden så medan vi satt på ett fik och dom drack sitt kaffe så ringde min telefon igen. Jag var HELT säker på att det var min söta Simon som ringde eftersom att han borde ha slutat vid det laget, men inte det var ett okänt nummer.
Så jag svarar så vacker och kvinnan in andra änden presenterar sig och öppnar som dom flesta andra gör när man har sökt jobb "och du har sökt jobb här, ikke sant?" jajemen säger jag eftersom att detta är till skillnaden från intervjun jag var på idag ett jobb som jag hellre vill ha. Även fast det inte är lika bra som resesjonist så är det som medlemsrådgivare/säljare på SATS. Så hoppet på det stället har jag inte ännu gett upp. Nu har jag mig en intervju på onsdag. TOPPEN! Detta satsar vi på, ska man ha ett säljar jobb så ska det vara detta!
Nu vet jag inget om lön det stod inte något direkt vad jag kommer ihåg men fan det här vore mycket bättre! Så jag blev som glad och positiv nu! Jag ska ÄGA på denna intervjun!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)