Det funkar nu.

Nu har jag till och med fått allt att funka så att jag kan fortsätta med min distanskurs och se lektionerna. Jippie! nu ska jag se om alla för det mesta har trillat bort. Nu har jag äntligen något att göra igen. Mitt liv, eller ja i alla fall min kurs är räddad.

Lördag i Sandfors.

Ja då var det lördag. Det blev relativt tidig kväll igår, jag var väl i säng och sov där runt 23 tiden. I morse så vaknade jag och det kändes som att klockan var runt 10 tiden, sådär lite lagomt utvilad men att sova en stund till vore skönt. Jag tittar på klockan för att se att den inte blivit 8 än. Kul, då var det bra att vända på sig och somna om.

Hur som helst så sov jag inte så mycket längre heller, steg väl upp där efter kl 8 och känner mig inte direkt sliten så det är väl bra det? Nu sitter jag mest här vid datorn och roar mig, installerar program som jag behöver och gör den min. Toppen känns det, men nu ska jag överge den en stund och hoppa i duschen så att jag kan göra mig klar. Eller alltså åtminstonde känna sig fräch inför ikväll. Det blir pubkväll i Sandfors.

Jag känner mig otroligt glad och det ska bli så kul, Sandfors brukar alltid bjuda på massa skratt. Så det blir att fixa till mig själv lite sedan och be ge sig dit för middag.

Då vet ni vad jag kommer att göra och ha för mig ikväll, jag antar att vi kommer stanna där över natten och efter på söndagen så blir det lägenheten för min del. Detta innebär ni ska det städas och packas och sedan så har vi inte kvar internet där så jag kommer inte vara så kontaktbar efter det.

Men nu duscha.

Min resa hem.

Jag har ju faktiskt rest hela halva dagen idag och visst är jag trött nu det vill jag lova. Klart att jag inte kunde somna om i morse efter att jag vaknat där vid halv 5 tiden för att gå på toa. Nej, då låg jag bara och vred och vände mig tills jag insåg att jag ändå kunde stiga upp.

Jag skulle ju trots allt börja min resa kl 06.31 med att åka flygbuss till Oslo flygplats. Väl där så hittar jag snabbt var jag ska för att fixa flygbiljetten i en sån där aparat och ensam var jag inte. Tro mig det var fler än jag som skulle resa med SAS idag. Men om jag då visste vad jag sedan skulle få erfara så var detta ingenting, som en droppe i havet.

Jag får även min sån där lapp som man ska fästa på bagaget och redan där så börjar det gå dåligt. Jag sliter av skydds"papperet" och ska ta det remsan runt handtaget på väskan och vad händer, jo den råkar fastna på ett ställe och riva loss några smålappar. Toppen, nu börjar jag få lite panik men jag ser en till synes snäll kvinna som jobbar på flygplatsen och frågar om hon kunde hjälpa mig. Jodå, det löste sig, smålapparna skulle sitta fast på väskan så dom sätter vi där sen fixar hon remsa grejen runt. Tack säger jag och, jo vet du möjligtvis var jag ska nu om jag ska flyga med SAS. Till svar får jag jo, det är den långa kön där borta. Tack säger jag och går.

Långa kön var det, LÅNGA kön. Men det är ju bara att stå ut, vilket jag gjorde och var glad att jag nu skulle slippa min väska hela vägen fram till Skellefteå. Jag går genom, säkerhetskontrollen och sedan kikar runt inne på taxfreen där jag köper godis till mamma och pappa. Sedan hittar jag rätt gate efter ändringar och väntar lite extra länge eftersom att planet var lite sent men iväg tar vi oss. En dag som denna är jag glad att jag inte hade bråttom vidare med planet till Skellefteå från Arlanda.

När vi väl landat på Arlanda och planet kör för att stanna och låta oss kliva av så berättar flygvärdinnan så snällt att alla som ska flyga vidare och har skickat sina bagage vidare till slutstationen inte behöver hämta ut dem om det inte är så att det finns något i dem som man måste tulla förutom de som ska till Skellefteå. Hon fortsätter, om man nu till exempel ska till skellefteå så... och så fortsätter hon med att säga emot sig själv och ge någon helt annan information så när jag väl kliver av planet känner jag mig bara förvirrad och har ingen aning om vad jag ska göra.

Äh, hon sa att man kunde fråga någon SAS människa när man kommer in och det gör jag, då får jag hör att det faktiskt är så att Skellefteå är typ det enda undantaget då man inte kan skicka sin väska vidare direkt utan man måste hämta ut den och checka in den själv igen. Tack tack, men jaja måste jag så måste jag ju. Jag väntar och väntar och väntar, men inte kommer min väska inte. Det var ungefär 7 st väskor som kom på bandet och jag var inte den enda som inte fick sin väska.

Jag springer tillbaka till SAS info grejen och säger, hej min väska kom inte. Vad gör jag nu då. Kvinnan där trodde att människorna hade gjort fel och även fast dom egentligen inte får skicka väskan direkt till Skellefteå men att dom hade gjort det ändå och att det var därför som den inte kom upp på bandet. Hon går och ropar på några bagage människor som inte verkar veta alls var min väska håller hus så det görs en anmälan på att mitt bagage är borta.

Nu får jag vet att när den väl dyker upp så kommer jag få den skickad till Skellefteå (om det nu inte är så att det kommer dyka upp på bandet där när jag anländer dit för att människorna i Oslo gjort fel) så skulle den skickas upp och levereras direkt till min dörr. Tack och bock säger jag och frågar ungefär hur lång tid det kan ta, 3 dagar, en vecka? Onej, jag skulle kunna få den redan under dagen tydligen. Låter bra.

Jag hinner just och pass passera tullen och ringa mamma och säga att min väska är bortsprungen när det ringer jag tror att det är Simon så jag säger till mamma att vi får pratas senare, men ack inte var det Simon. Det var Petra från SAS som säger att min väska NU dykt upp på bandet, så där 15-20 min efter att bandet slutat snurra. Ja ja, tur var väl det att den faktiskt kom till rätta och det enda jag behövde göra var att stå kvar där jag var så kom Petra med väskan.

Då var den åter i min ägo och nu känner jag mig bara på topp, nu när någonting har gått fel så har väl min otur passerat tycker jag. Jag var heller aldrig stressad över att min väska är borta eftersom att ja, vad gör det. Det var inget livsviktigt som var i väskan och om jag skulle behöva något så får jag väl köpa nytt då. Ny kläder, varför inte? Ja hur som helst så glad i hågen går jag vidare och känner lugnet. Checkar in bagaget IGEN och måste så i denna gång en ännu längre kö. Jag skaffar mig sedan mat i magen och sedan så börjar bara min väntan.

Eftersom att det redan tagit en stund att jaga mitt bagage så har redan runt en timme passerat innan det är in checkat igen så då är det bara 3 timmar kvar att fördriva. Där kl 13.40 så ser jag till förtjusning, 40 äntligen nu ska vi ju fara, men icket så ser jag det där 13 före, attans det var ju 14.40 planet skulle gå. Det var allt vackert bara att vänta en timme till.

Tillslut så sitter vi på planet och jippi jag hade fönsterplats (det kan ju ha och göra med att jag valde det på flygplatsen i Oslo) men vad jag inte räknat med var att det var just bakom vingen och motorerna och tro mig dom låter en hel del. Även fast det är en väldigt kort flygtur så var jag mer än less faktiskt när vi börjar gå nerför landning i Falmark. Men äntligen kommer jag ur planet och bullret och se till min förtjusning att min väska dyker upp och så var det bara att fara hem.

Det var min resa. Även fast det strulade lite så var jag faktiskt aldrig helt orolig, varför vet jag ej? I vanliga fall skulle jag dö av nervositet och flyga i taket om något sådant hände men inte idag, jag tog det med ro och GUD så skönt det var att inte stressa upp sig. Detta måste jag gör oftare. Jag måste helt enkelt lära mig att saker som dessa faktiskt inte är hela världen.

Då var dagens läxa avklarad för idag. Nu ska jag försöka hålla mig vaken en stund till sedan ska jag hoppa i säng.

Här är jag nu.

Nu är jag hemma hos mamma och pappa i häggnäs, jag har ju i och för sig varit här ett tag nu men,, gissa vad? Jag sitter nu vid min alldeles egna dator och knappar och gissa vad? Den fungerar precis som den ska. Eftersom att detta är en Sony vaio så är det massa nya program som jag inte kan med riktigt så nu måste jag bara få kläm på dem. Annars är det ju bara att tuta och köra nu och det känns fullkomligt helt underbart!

I ärlighetens namn så känns datorn lite plastig men det kan jag leva med, tangentbordet är chill. Nämen det känns helt toppen.

Resten av kvällen kommer jag att spendera här och i morgon så verkar det bli pub kväll i Sandfors, så efter det kommer jag måste ta tag i lägenheten. Så då vet ni vad jag kommer att ha för mig. En nackdel är bara att vi inte längre har internet i lägenheten så när jag väl är där kommer det vara svårt att nå mig över internet. Men telefonen är med i högsta hugg och jag finns att nå på mitt vanliga svenska nummer om det är någon som vill slå mig en pling. Är det någon som vill hitta på något är det ännu bättre!

Ikväll blir det Så ska det låta, och jag vet det kan vara töntigt att se de men jag tycker fortfarande att det är kul så håller ni inte med så skiter jag fullständigt i det. Jo, btw jag har tillgång till min kamera nu också så nu är det dags att börja ta bilder.

Ha de på bade din gamla chokolade.

Jag kommer tillbaka.

God morgon, Linda kan inte sova för kl 06.31 går bussen från Oslo till flygplatsen och så flyger jag härifrån. Jag anländer till Falmark kl 15.50 för den som är intresserad.

Lite nervös är jag men det borde ju inte vara något problem, allt kommer gå fint. Jag kommer bara ha 4 timmar på Arlanda att döda.

Nu ska jag ta tag i och göra det sista och packa ner allt som jag nu kommer använda i sista stund. Ses snart.

Geilo över en helg.

Oj så duktigt jag blev nu. Jag ska bjuda på lite bilder från helgen och tro inte att det är några viktiga saker på dom utan mest bara landskapsbilder för att visa var jag höll hus. Tog inte ens en enda bild på Maria eller de andra hon bor och jobbar med, det är ju lite dåligt, visst?

Jag var alltså och hälsade på Maria i helgen som för tillfället bor och jobbar i Geilo. Det är en skidort och hon jobbar uppe på toppen i ett kafé. Tack för att jag fick komma och hälsa på! :)

Så här såg min bussresa ut, mer eller mindre hela vägen förutom i Oslo då det var hus.

Här hade motsatta sida sol på morgonkvisten, men inte vi inte!

Vi fick sol tillslut och då var det mycket!

Oops, jag blev visst sne, men jag är glad. Så såg Linda ut när hon satt i solen och åkte upp i liften.

Det här är alltså jag.

Här har vi då backarna, inte alla men dom där till vänster, det var dom jag höll mig till. Jag var säkerheten själv och tänkte inte under några omständigheter komma ner och ha ramlat. Vilket jag ej heller gjorde.

Det här var vad Maria bla hade att erbjuda, jag tog med mobilen som mått så ni ska förstå hur gigantiskt god den var! För övrigt så var maten grym.

Här åker vi åt fel håll i liften. Det gör Maria varje dag hon ska hem från jobbet. Det var ungefär det läskigaste jag har gjort i mitt liv.

Detta var ett högt berg tydligen, som man såg bra från Toppen kafe:et där Maria jobbade. Tydligen lika högt som Kebenekajse.

Dåligt, jag vet.

Jag vet att jag har varit sämst på att uppdatera men jag har inte riktigt haft tid och när jag väl haft det har Simon hängt över mig som en hök och då får man inte ha datorn till privat bruk utan man måste göra något som passar alla.

Jag kan snabbt säga att jag har varit borta i helgen, till Geilo och hälsat på Maria.

Men nu har jag inte tid längre, måste dra till jobbet.