När liten blir stor

För mig själv och alla andra som är delaktiga eller bara nyfikna.

fredag, januari 16, 2009

Ja, så blir det!

Jag är hemma från jobbet idag också, nu när jag väl har varit så pass risigt som jag inte vill erkänna så känns det ändå skönt att inse att det inte är jordens undergång om jag är hemma 2 dagar och faktiskt bli frisk, nu har jag ju även hela helgen på mig. I natt har jag dessutom sovit mycket bättre så det är ju ett tecken på att det går åt rätt håll, dock äter jag fortfarande ibumetin och vågar inte att inte ta någon tablett, tänk om jag känner mig jättesjuk då? Nu, när jag faktiskt känner mig riktigt pigg när jag faktiskt knaprar tabletterna.

Ja i alla fall vad göra man då när man är hemma, i Norge? Jo, man stiger upp och äter frukost och ser en film med Oskar. Sedan kanske man ser en till film eller så sitter man vid datorn. Idag har jag suttit och knappat här och än en gång läst en massa om datorer eftersom jag tänker skaffa mig en egen sådan gärna så fort som möjligt. MEEEEN...

Då är det ju det här men Vista som finns på typ alla i dagsläget. Jag har mina krav att Photoshop ska fungera, jag ska kunna använda min ritbräda, det ska finnas bra med utrymme för bilder och så ska självklart internet fungera och HEEEELST av allt ska nätverket funka!

Och om man då är duktig innan man köper dator och faktiskt kollar omkring på internet och dessa saker funkar så ser man att Vista home premium inte ska vara så pjåkigt förutom att det är en massa människor som har haft problem med nätverket. Den ena datorn hittar inte den andra osv. Detta har jag och Simon redan erfarat en gång när vi lånade mamma och pappas bärbara och skulle ha den i kvartersgården för att spela lite musik. Men ja, den hade ju ingen musik på sig så då skulle vi koppla upp den på nätverket och flytta över de vi hade på dom andra datorerna. Ja inte gick det inte.

Så jag har fet ångest inför detta, tänk om det inte fungerar? Nu var detta också nästan 1 år sedan så man kanske kan hoppas att dom gjort något framsteg? Men ja i slutändan så tror jag att om jag tänker efter så kommer jag nog klara mig i alla fall. Om jag kan komma åt och styra htpc:n genom vnc så kan jag ju alltid se allt jag vill så då är det ju lugnt. Jag kan bara inte få sakerna att finnas på min egen dator och det kan jag nog leva med. Annars i värsta fall så blir det väl att installera XP själv sedan i slutändan men va fasen.

Nu får det vara nog! När jag väl får mitt norska kort så jag får tillgång till mitt konto så ska jag fasen köpa mig en dator, om det då är så att jag har fått min lön då också vill säga. Jag har ingen aning om vad jag får men jag hoppas i alla fall på runt 7000 och det kan jag leva med.

Ja men nu blir det så. Jag är less, jag vill kunna göra klart min distanskurs och fixa med bilder och greja på. Men dock så behöver man pengar till en massa annat också, men ja det ska funka. Nu blir det så här!

torsdag, januari 15, 2009

Norskt kort nu tack.

Ibland blir jag tokig på detta land. Eftersom att jag är sjuk så är enda gången jag går ut när jag går för att handla halstabletter och ibumetin. Och då börjar jag med att gå på ett apotek som då finns här på storo storsenter, jag tror det heter vitus apotek (sedan finns det ett annat som heter abpotek1) jag orienterar mig i alla fall fram till ibumetinen och tar den till kassan. Där drar jag mitt kort och så stod det något konstigt om att det inte funkade. Jag provar med chipet men då står det att jag ska dra kortet igen. Fast då frågar jag om dom tar utländska kort eftersom jag av tidigare erfarenhet har upptäckt att det inte är alla som gör det. Icket, det gjorde dom inte, BLÄ. Det skulle kosta mig 40 norska varav jag hade 38 i mynt, sug nu måste jag ändå gå och ta ut pengar vilket kostar mig 35 kr varje gång man gör ett uttag med mitt svenska kort utomlands. KUL, men i alla fall så går jag till ICA och handlar lite frukt och halstabletter (hör och häpna, ett packet fishermans kostar 11,50 på ICA men på apotekter kostade det HELA 24 norsk! Det är ju fasen hutlöst!) och så frågade jag i kassan om det är möjligt att ta ut pengar där. Visst vad det det, och jag känner triumfen, yes. Tills det inte fungerade eftersom jag inte hade ett norskt kort.

Det var ett jävla tjat om ett norskt kort. Jag väntar ju för fasen på att få mitt, det borde dyka upp när som helst!

Ja så lika fullt vad jag tvungen att ta ut pengar, suck men nu har jag i alla fall min jäkla ibumetin. Dessutom så var det en liten förpackning med 200mg tabletter.

Så snälla mitt norska kort kan du komma nångång?

Ja, jag är väl sjuk då.

Det är synd om mig, eller det var i alla fall det igår. Ok fine, börjar man jobba på ett dagis så är det klart att man kommer att bli sjuk. Herre gud dom där barnen bara frodar bakterier men inte hade jag tänkt bli sjuk inte. Redan innan hemresan till Skell så hade jag börjar snora lite och jag var säker på att jag skulle bli sjuk där underjulen, men så blev det inte.

Istället kommer jag tillbaka och jobbar mer och fixar med grejer och helt plötsligt så vaknar jag en morgon med ont i halsen och innerst inne så vet jag att varje gång mån hals blir sådär så blir jag sjuk. Men hur kul är det, jag vet inte hur allt sånt fungerar här, får jag pengar nu eller hur går det för Nette på jobbet om jag är hemma.

Jag är självklart för stolt för att erkänna mig sjuk, det är ju bara lite ont i halsen, så tänker jag under måndagen. Tisdag, halsen fortfarande dålig, massa snor och nu även hosta. Fram emot kvällen så får jag även ont i huvudet och börjar känna mig lite zombie lik. Onsdag, äh det här klarar jag tänker jag. Efter idag är det ju bara torsdag och fredagkvar och sen helg och sen kan jag vara sjuk. Jo pyttsan liksom, så som min onsdag var, då var det bara att ge upp.

Huvudverk, OJA. Massa snor som bara rinner men samtidigt är det helt tätt i näsan, OJA. Ont i halsen och Linda nästan knarkar halstabletter, OJA. Hosta ungefär nästan hela tiden, speciellt när jag har pratat, OJA. Kan Linda ens andas, svar nej. JAAAAA, vad roligt det är. Jag bestämmer mig där vid 12 tiden jag det här orkar jag inte med 2 dagar till, jag står ut dagen ut men det går inte ha det på samma sätt på torsdag. Så jag säger till Anette som det är så hon vet om det och så ska jag höra av mig till Anna-Ingeborg så hon fixar en vikarie.

När jag väl stänger dagiset för dagen så mår jag pyton, det känns som att jag egentligen bara vill lägga mig ner och ja, bara ligga där. Inte röra mig för att det är så ansträngande. Men jag tar mig heeeela vägen upp för backen till t-banestationen. Och tar mig hem och allting är bara så jobbigt. Verkligen bara jättejobbigt. Jag har inga pengar på telefonen nästan och internet på datorn har gett up för tillfället så jag kan inte fylla på telefonen, inte beklaga mig i bloggen eller kolla om någon är online på msn. Så jag ringer till Simon och ber honom ringa upp som han självklart gör.

Jag beklagar mig för sötnosen och känner att just då var allting bara skit, jag hade säkert i själva verket massa feber men självklart vill jag inte veta det, då ÄR man ju sjuk. Jag visste inte hur en vikarie skulle fixas och jag hade inte fått tag i Anna-Ingeborg och är jag hemma måste Anette jobb över 30 min varjedag för att även stänga dagiset. Osv, det kändes skit att vara sjuk men, jag orkade inte göra något heller. Han är snäll som lyssnar, synd bara att han är en bit bort.

Ja sådär just innan jag går och lägger mig får jag tag i Anna-Ingeborg som lyckas fixa en vikarie, tack gode herre för det så då kan jag slappna av.

Så nu sitter jag här i lägenheten och är hemma och är sjuk. Jag har sovit kasst som jag har gjort den senaste tiden, men det kändes inte allt för farligt när jag steg upp. Jag rotade igenom min handväska och hittar alvedon och jag sedan tar. Äter frukost och ser lite film med Oskar, sedan tar jag mig en dusch och väl nu känner ja mig som en människa igen. Nu känns det inte all för jobbigt men jag är rädd för att det är alvedonen som gör att det känns SÅ bra. Jag vill vara så här bra av mig själv, men det är bara avvakta och se.

Så nu har jag beklagat mig, jag ska gå en säng och handla lite, ibumetin bland annat eftersom enligt ryktesvägen har jag hört att det finns i detta land. Även lite frukt och så, så jag har något att äta, helst C-vitamin tänker jag då. För att bli frisk. Men det känns som en välsignelse att faktisk få vara hemma och inte göra något annat än vila och bli frisk. Man måste svälja stoltheten ibland.

tisdag, januari 13, 2009

Dator, ja tack!

Jag måste verkligen försöka styra upp det här med en egen dator, jag känner mig så handikappad just nu även fast jag får ha Oskars bärbara alldeles för mig själv.

Men just idag så har datorn hittat på ett eget liv och under en period på ja vad ska vi säga kanske 60 min så har internet gett upp ungefär typ 7 gånger. Det är fasen frustrerande, så ska inte min dator göra, det har jag bestämt!

Och så vill jag bli friskare, eller ja frisk men om jag säger det måste jag ju erkänna att jag typ är sjul och det vill jag inte riktigt göra. Men jag hoppas på att jag mår bättre i morgon, vi hoppas på det där med C-vitamin. Kom igen work it!

måndag, januari 12, 2009

Rekord och förkylning.

Det här har aldrig hänt förr, detta känns nästan förbjudet. Kl 20.00 ganska precis, enligt min klocka som nog går 3 min sent smög jag mig in i lägenheten efter att ha varit på ICA en sväng. När jag kom till lägenheten så var dörren låst vilket bara händer när folk går och lägger sig så jag tänkte ju inte klampa in direkt och låta som en flock elefanter.

Och jo, det var mörkt överallt, grabbarna har gått och lagt sig. Det händer inte att jag är den som är uppe längst, inte med tanke på att Oskar är arbetslös, hallå? Men innan jag kilade iväg så såg vi en dokumentär och den sov sig Magnus igenom, i alla fall halva. Oskar somnade också till några gånger och Rene han hade lagt sig på sängen och läste, där han slumrade till lite. Jag var den enda som vad vaken alltså.

Mange vaknade dom gånger hans mobil ringde för tydligen fyller han år idag och konstigt nog så visste ingen det i denna lägenhet utom han. Ingen av dom han bor med och har bott med ett bra tag, då kommer frågan vad han fyller egentligen? Har jag helt fel eller blir han 28? Jag tror det har pratats om att han är 27, haha crazy. Jag är en lite plutt om man jämför med honom även fast han fysiskt sett är ett litet kompakt paket som väger mindre än mig. Eller det tror jag då.

Ja själva grejen, jag sitter nu här vid datorn i vardagsrummet och det har inte hänt att jag får sitta här själv, inte på en kväll. Men jag är oftast först upp på morgonen på helgen i alla fall, dom stiger upp lagom till när jag kommer hem från ett träningspass på sats.

Men inte lider jag av det inte. Nu ska jag ta vara på min lilla stund och njuta av att jag kan säga att jag var sist i säng, dock så tycker jag nästan att jag är den som har anledning att säga att det är jag som ska få lägga mig tidigt.

Jag tror att jag måste erkänna mig besegrad eller i alla fall förkyld. Innan resan hem över jul så blev jag lite snorig och var säker på att jag skulle åka på en förkylning eller magsjukan, men det kom aldrig. Så jag var ju tacksam för det, men nu verkar det komma. Jag kände antydningar i halsen igår kväll och imorse vaknade jag och det kändes som att jag aldrig skulle vilja prata mer i hela mitt liv. Det gjorde ont och kändes som ett rivjärn så bara av att andas försiktigt kändes det som att det skulle vara för mycket och orsaka världens hostattack.

På jobbet så är det ganska varmt, eller det blir det på eftermiddagen dels för att det är väldigt milt ute nu och för att vi inte själva kan ställa ner värmen i våran lokal Och då måste jag förklara att dagiset ligger i ett hus men att vi har som källarvångingen. Men på själva markplanet och resten av huset ja där bort det folk. Och då är det så att vi har en dörr som leder in till en trapp så man tar sig upp till ja där folk bor men den dörren har dom låst och det är där man reglerar värmen. SÅ förtillfället kan jag säga att värmen är med inställd på en temperatur för - 8 grader ute typ.

Så jag har känt mig väldigt varm stundvis men ja, det kan finnas en möjlighet att jag faktiskt har feber. Så nu tar jag det faktiskt lugnt, med lite choklad.

Så alla mina planer för dagen om min lilla utflykt som jag hade tänkt hinna med, den tar jag kanske imorgon istället. Om jag är piggare. Den utflykten är att jag ska ta en av gratis bussarna till IKEA efter jobbet. Jag ska dit och köpa en "klädhängare" kallar man det väl, en sån som man hänger på en dörr. Eftersom att jag bor i ett minimalt rum nu så har jag inte alls mycket yta att använda mig av och typ ingenstans att he grejer. Som hänga mina träningskläder eller badlakanet eller morgonrocken. Så ja den är helt perfekt, och jag ska gärna ha haft den igår om jag fick bestämma. Men eftersom att detta är Norge så var inte IKEA öppet då.

De andra planerna dom jag hade för dagen var att jag skulle ner på sats och cykla lite men ja eftersom att jag känner mig som jag gör så väljer jag att avvakta till imorgon. Och den sista planen som jag faktiskt inte har en anledning till var för jag inte gjort är att tvätta. Jag har faktiskt inte tvättat 1 endaste gång sedan jag kom till Norge, det tycker jag är bra gjort. Det talar kanske också en del för ur mycket grejer jag hade med mig men jag hade ju bara 1 resväska och en bag. Så jej för mitt lag. Ja, jag har absolut ingen anledning till att inte ha tvättat idag, det hade ju varit optimalt eftersom att jag inte skulle ut och göra något annat än att handla. Men nej, Linda är för lat. Sen kan jag inte med tvättmaskinen än heller, jag måste gå en kurs i det. Men och andra sidan så är det ju faktiskt så att pojkarna nu sover och dom skulle nog inte ha uppskattat om jag tvättade nu inte minst med tanke på att deras rum är vägg i vägg med toaletten där tvättmaskinen står. Så det får bli i morgon det också.

Det duger ju om jag bara hinner med 1 tvätt i alla fall.

Och en sak till som jag tänkte säga det är att jag tycker om grabbarna grus här väldigt mycket. Även fast det känns som att jag bor i en lägenhet med killar som knarkar och tar anabola med alla kosttillskott och piller, men så är det ju självklart inte. Men det första jag fick höra efter att Rene konstaterat att: Linda du ser inte så pigg ut idag, har barnen varit jävliga? Och jag svarar att jag nog troligtvis även fast jag inte vill erkänna så har jag nog blivit förkyld. Då kommer Oskar ingående i köket och säger direkt ta C-vitaminer det är faktiskt vetenskapligt bevisat att man blir friskare 20% snabbare än om man inte skulle tagit det. Här har du. Tack säger Linda då. Dom har verkligen allt på detta ställe och jag börjar mindre och mindre bli förvånad över att man faktiskt kan hitta allt möjligt här. Jag har i alla fall tagit C-vitamin, så jag hoppas på det bästa.

Så då vet ni det. Nu ska jag hoppa i säng tror jag, och läsa en bok. Det blev inget topprekord för mig inte även fast jag är uppe längst. Men jag vill hinna i säng och hoppas för gud skull att jag kommer sova gott i natt. Det har jag inte gjort de senaste nätterna så vi får väl se.

Nära döden-upplevelse.

Jag höll nästan på att dö igår kväll, jag trodde att jag var tvungen att köpa ny mobil för att min inte gick ladda. Så här var det, klockan var just eter 21 och jag låg i sängen och läste en bok när jag kommer på att jag måste ladda min telefon. Laddaren sitter i väggen alldeles brevid sängen så jag sträcker bara ner handen och ta upp kontakten och sticker in den. När den börjar ladda ska den pipa till men denna gång gjorde den inte det, så jag provar igen, igen, igen och igen. Det hände ingenting.

Nu får jag panik och tänker jäkla unge, men nästan. Det var nämligen så att på jobbet i fredags så var det ett av barnen som var flink (inte den norska betydelsen duktigt, utan "fingerfärdig") i fingrarna och snodde åt sig min telefon som jag hade i byxfickan men sedan tappade den direkt på golvet och bakluckan lossnade. Inte den där batteriet sitter, så som det brukar vara utan den övre där min kontakt sitter. Jag trodde nu att det hade hänt något och gått sönder.

Jag provade med att starta om den men den hjälpte som inte och efter en liten stund började jag fundera varför indikatorn för handsfree visade sig. Jo för att det var den kontakten jag satte in hela tiden. Jag hade tagit fel kontakt och tog den till lurarna i stället för laddaren. Så kan det gå, när man väl kommer på det så blir man lycklig, för jag behöver ju inte köpa ny telefon, än! :)

söndag, januari 11, 2009

Röka på, lagligt?

Jag sitter nu och pratar med min plutt över msn, det är kul att få prata med han ibland och när man har tid och inte behöver stressa, skönt! Han frågade mig vad jag hade haft för mig igår och inte blev det mycket inte. Jag gjorde verkligen inget vettigt på hela dagen, jag gick enbart och handlade lite mat och frukt. Annars läste jag bok, såg tv, satt vid datorn och kollade bloggar, såg dokumentärer osv.

Vi kom in och började prata om vad jag sett för dokumentärer och en handlade om droger i USA och Canada, främst då Cannabis/marijuana. Dock såg jag inte hela utan missade början men om jag uppfattade saken rätt så är det lagligt att röka på i Canada men inte i USA.

Man fick iprincip allt man kan tänka sig, hur man odlar och klipper bladen, vad som man egentligen röker och hur det funkar, hur man säljer det. Vad man kan tjäna, om det bara stannar inom delstaten i USA där det odlas eller om det kommer till andra delstater eller ända till Canada. Det var otroliga summor, vilket dom flesta redan vet men det är skrämmande att se det.

Bland annat tas det upp varför det inte får användas i medicinskt syfte eftersom att marijuana/cannabis är om man nu ska säga medicin som har överlägset flest användningområden. Den hjälper folk som bland annat har cancer, epilepsi, MS och fibromyalgi. Så det skulle alltså till och med hjälpa min mamma.

I dagsläget så finns det mediciner som skapas som har precis samma uppbyggnad när vi är nere på atom och molekylnivå, alltså syntetiskt tillverkat maijuana. Problemet är bara att det kan ha lite olika effekter ändå eftersom att det kan påverkas lite olika vid användning när det bryts ner i kroppen av tex aminosyror (nu ska ni ha i åtanke att jag inte minns allting till 100% så det kan absolut smyga sig in små fel i det jag skriver men själva tanken med det jag skriker är den som ska fås fram, termer har jag väl aldrig varit riktigt bra på). Av någon anledning så påverkar det inte riktigt på samma sätt som när det är en odlad växt och ja då har ju de syntetiska medicinerna en nackdel där. Därför försöker man göra det lagligt i alla fall till medicinska syften.

Hum, jag tycker det är både och med det här, jag vill självklart att mamma ska få må så bra som möjligt och skulle det krävas marijuana för det, ja då är det så men hut fel skulle det inte kännas att mamma kan sitta hemma och röka? Nej, det skulle kännas helt tokigt, men lättare skulle det vara om det fanns i pillerform, det är iaf min personliga åsikt.

Åter till dokumentären så tog dom även upp om en snubbe som heter Marc och bor i Canada, har bott där hela sitt liv och ja då självklart är Canadensisk medborgare. Han säljer frön över internet och ja självklart så har människor från USA beställt från honom och nu kräver USA att Canada ska lämna ut honom så USA ska kunna ställa Marc till svars för det han säljer. Men problemet här är att det han gör är fullt lagligt i Canada och ärligt så förstår jag inte varför det inte är lagligt i USA, eller varför dom lägger sig i.

Denna parallell drog dom i dokumentären, vi säger att det finns en kille från USA, vi kallar honom X. Han beställer vapen från något annat land här i världen. Han mottager sitt vapen och säg då att USA kommer på honom med det är och då griper honom. Ja, då är det ju X som dom tar och sätter i fängelse eller dömmer, det är ju han som åker dit. Inte försöker dom ta reda på vem som sålt detta vapen, var det kommer ifrån och sätta dit den som sålde.

Nej, men i detta fall gör dom det. Dom tar reda på vem som säljer, vilket inte är så svårt eftersom att Marc faktiskt gör något som är lagligt i sitt land så han behöver ju inte dölja något. När dom vet det så kräver dom helt enkelt av Canada att dom ska överlämna Marc till USA så dom kan sätta dit han. Lite sjukt tycker jag att det är.

Men jag vet inte vad jag ska säga om saken, detta tycker jag ändå är saker som borde diskuteras och är värda att fundera över.

Vad säger ni? Jag reserverar mig dock för att jag kan ha råkat skriva lite fel i form av någon term osv men tror att jag har fått det rätt. Så om det är någon som vill rätta mig gör det men jag bryr mig inte. Bra för er om ni har koll på läget i alla fall.