Frustrerad AB

Jag blir verkligen stressad och nervös i situationer som denna. Det var ju så att jag och Simon var och serverade på Simon och Linn-Maries bröllop som då var i Burträsk. Så för att vi skulle kunna ta oss dit så fick vi ta och låna en av deras bilar (eller möjligtvis Simons bil).

I alla fall så blev det som så perfekt att jag fick jobba kväll idag, Ewa ringde så då blev det jobb mellan 16-21. Så då hörde vi oss för om det var ok att jag körde bilen till Bureå och så fick de komma och hämta den där. Så var det bara att slå en pling när de var där så jag kunde komma med nyckeln.

Men där vi 20.40 så hade fortfarande ingen hört av sig så då börjar jag bli lite stressad och nervös, så för säkerhets skulle tänker jag att jag ringer min Simon för att se till att han får ringa till Simon (ägaren av bilen) och se var han håller hus eller ja om det var på väg. Men vad hör jag, jo det tutar upptaget. Jag ber till Gud att det inte är något långt samtal han pratar för att om Simon (ägaren av bilen) inte hade farit från Burvik vid denna tidpunkt så skulle det var jävligt bråttom.

Jag provar ringa (min) Simon igen och det är fortfarande upptaget. Jag provar ringa ungefär varje minut och jag känner att jag blir bara med och mer irriterad och MER och MER stressad. Vad göra jag om de inte hör av sig, om de inte kommer? Jag hade inte numret till Simon (ägaren av bilen) jag kunde inte ringa honom. Hur lockande känns det att missa bussen för att vänta på att någon av dom skulle komma och hämta nyckel till bilen för att sen inse att jag typ inte tar mig hem. Nä, så jag fortsätter att ringa till Simon (min) utan att det går bättre

Det är nu jag ska tillägga att jag jobbar till 21.00 och bussen till stan går 21.05 så jag har ingen direkt marginal för någonting. Och vid det här laget var det väl klockan ca 5 min i 21 då jag sätter mig vid datorn för att på något sätt försöka få tag i ett nummer. Nu ska det tilläggas att det är Simon som känner Simon och Linn-Marie. Simon känner Simon genom att de gick grundskolan tillsammans men inte samma klass dock. Så jag har bara träffat dem vid några enstaka tillfällen men goa är dom.

Och det enda jag vet är att dom heter Simon och Linn-Marie och bor i Burvik så ja jag chansar och söker på Linn-Marie och Burvik. Min tanke var då att det hennes namn är lite ovanligare än Simon så det är ju antagligen enklare att få en träff. När man väl har adressen sen är det ju inga problem. Och ja det löste sig, jag fick tag i numret, hoppades jag i alla fall. Jag var ju inte 100% säker.

Hur som helst så packade jag nu ihop alla mina grejer och gick ut för att sedan prova ringa (min) Simon en gång till men fortfarande upptaget så nu hade jag inget val. Jag var tvungen att ringa detta "okända" nummer och se om det var rätt människa som svarade i den andra änden. Och jag måste säga att jag var lite lättad då det faktiskt var fallet.

Jag förklarar vem jag är och hur läget ligger till och att det nu var ca 5 min innan min buss tillbaka till stan skulle gå och om jag drar en gissning så vad han väl inte direkt riktigt på väg än. Så ett problem hade vi väl. Han frågar om jag hinner springa till Statoil och lämna nyckeln där innan bussen gick men jag vågade inte eftersom att det är en Umebuss och dom kan man aldrig lite på. Men Då säger han att jag ändå ska fara hem med nyckeln och att bilen får stå kvar. Men då kläcker jag ju ur mig att jag också ska jobba i morgon mellan 8 och 13 så det går ju kanske lösa då. Och det lät ganska troligt så vi sa att vi fixar detta i morgon i stället.

Men är det någon här som kan förstå hur FRUKTANSVÄRT stressad jag blev. Min Simon pratar i telefonen HELA tiden och går inte och få tag på och här står jag med en nyckel till en bil som jag inte äger och än mindre faktiskt inte är sådär SUPER bekant med ägaren. Och inte har jag något telefonnummer till honom heller nä. Fy fasen alltså, vill ni se en stressad och nipprig Linda så kommer hon fram i en situation som denna.

Jag tänkte avsluta detta inlägg med att säga att självklart så när jag verkligen MÅSTE få tag på min älskling så pratar han i telefon i över 1 timme. Underbart.

Löv is in the air!

Jag ser nu att jag helt verkar ha missat att berätta om att jag faktiskt har varit på en vigsel och ett bröllop. Vigseln var jag och Simon på lördagen den 13/9 alltså förra helgen. Det var Christoffer och Caisa som gifte sig. Christoffer eller Nordman som vi kallar han tränar Thaiboxning så där igenom känner vi honom. Det var super kul och dom var jättefina.

Nu igår alltså den 20/9 var det Linn - Marie och Simon som gifte sig. Min Simon känner Simon genom att han är från Ostvik och att dom gick skola tillsammans, inte i samma klass men dom hängde väl en del tillsammans. Då var det så passa att vi hjälpte till och serverade maten på bröllopet och tur var väl att vi kunde ställa upp annars hade det väl inte alls gått så bra för dem. Det var väl 4 st som skulle stå för serveringen men sedan hoppade det av massa folk så vi blev ombedda i början av denna vecka om vi kunde hjälpa till. Och självklart ställer man upp, dels är det ju kul att få vara med på ett hörn och att kunna hjälpa till så att deras dag blir perfekt det är ju vad som ska göras typ.

Så som det lät igår var dom nöjda och glada och maten gick äta (men vi gjorde ingen mat, då hade det varit andra bullar vill jag lova) och fikat var väl gott och sådär. Jag smakade Radio kaka och jag kan säga att den gick lätt upp på topp 5 plats alltså. Nu vet jag att det är allt annat än hälsosamt men några bitar blev det. Jag ska ragga upp receptet sen få se om det är något man ska börja satsa på.

Ja men hur som helst så var det kul och alla var glada och när vi var klar med att ha diskat allt som vi hade i uppgift att göra så då gick vi loss på dansgolvet och själv så hade jag jätte skoj! Jag är BARA glad över att jag fick vara med och även hjälpa till.

Det dyker väl upp någon bild så småningom. Nu ska jag se om det finns något att äta på det här stället.

Innehållsrikt?

Just nu fick jag bara världens blä-känsla, usch blä och fy. Nej inte på bra humör just nu, vad anledningen är kan jag inte riktigt sätta fingret på men faktum är helt enkelt bara BLÄ!

Blommor och bin?

Hej svejs, jag har väl skrivit att jag jobbade i helgen? I alla fall så var det lördag och söndag, delad på söndag för att vara exakt. Tanken var då att jag skulle fara hem till mammsen och pappsen och torka fönstren där. Men vädret var så jäkla knasigt så jag kände mig inte alls sugen på det. Istället blev det på måndagen.

Anledningen till att jag skriver var att jag tänkte redogöra om min måndag, egentligen var tanken att jag redan skulle ha gjort det på kvällen men Simon satt och muppade vid datorn så då lät jag honom göra det. Hur som helst så steg jag upp 8 minuter över 7 och sölar på lite men går sedan ut och går. Det var inte förrän Maria uppdagade för mig att det finns 2 broarna att gå, en övre och en undre. Den ena som är mer vanlig i mitt tycke som går mellan Lejonströmsbron och Parkbron, den andra är Mobeckendammen och Lejonströmsbron. Och när jag väl var uppe tidigt och var sådär hurtig så gick jag båda broarna i ett svep så då gick jag väl åtminstone 1 mil.

Efter det blev det frukost men då hade klockan hunnit bli nästan 10 men vad gör det? När jag gjort det begav jag mig (på cykel) till Kvantum för att handla grejer till middagen för att sedan packa in mig i bilen och köra hem till mamma och pappa och då torka fönstren denna dag i stället. Och usch så kallt det var i huset, det kan ju ha och göra med att dom hade varit borta i Turkiet en vecka så ingen hade eldat men huga. Smart som jag är så förutsatte jag detta och tog med mig en mössa, det är inte ofta som jag har torkat fönstren med mössa på. Men skönt var det med den vill jag lova.

Jag hade inte sådär superbråttom, vad skulle det tjäna till? Det egentligen stora anledningen till att jag skriver kommer nu och det är för att jag vill att ni ska förstå hur uschigt rädd jag blev när jag rätt upp och ner klampade rätt in i datarummet för att få tag på några vita papper. Jag nästan bokstavligt talat flög upp i luften, det var ingen vacker syn. Mamma och pappa har på senare tid haft problem med getingar på övervåningen och där var dom. Getingarna är helt knasiga typ som om de var alkoholpåverkade, ingen av dem kan som flyga utan de få som lever de kan knappt krypa efter marken. De flesta är i alla fall döda, men jag kunde inte låta bli att ta bildbevis på detta så här kommer 2 bilder (det röda är förtydligande markeringar av alla getingarna). Den ena är datarummet och den andra är på mitt gamla rum där jag bodde ett tag. Och Gud bevare mig väl så kommer jag verkligen ALDRIG sova i det rummet igen förrän jag med säkerhet är hel övertygad om att getinproblemet har upphört!

Efter vistelsen i Häggnäs så körde jag hem för att käka middag och sedan spela lite dator i väntan på att hinna hämta ut ett paket på vägen till flygplatsen när jag skulle hämta upp mamma och pappa som då kom tillbaka. Så nu är dom hemma igen. I huset fullt med getingar. På en dålig dag kan mamma plocka ca 20 st har hon sagt, det är gräsligt. Och då ska jag tillägga att jag är fan livrädd för allt som har med insekter att göra, det framgick väl när vi hade besök av Fridolf för nån vecka sedan, eller? Alltså nej, huga jag tycker verkligen inte om dem och jag är livrädd så tro mig att jag lika gärna hade kunnat kissa på mig vid åsynen av dem. Men nu när jag lagt upp bilderna på dem så ska jag glömma det där och gå vidare.

Idag har jag faktiskt mest varit hemma och jobbat ikapp mig lite i kursen. Jag har gjort klart min först inlämningsuppgift, bara inte skickat in den än. Men det tänkte jag hinna med i morgon. Men ni kan få en sneak peak på den om ni vill och om det är någon som läser min blogg får ni gärna ge en kommentar på mitt arbete. Jag lägger upp före och efterbilden.

Men nu är det sängen som gäller. Simma lugnt och kör försiktigt.

Före ovan, efter nedan.

Julkänsla.

Alltså, i morse fick jag världens JULkänsla. Jag har nu inte jobbat på ett tag så under den tiden har jag stigit upp vis 8, 9 tiden på morgonen. Så nu i helgen när jag jobbar först dag lördag och delad söndag så blir det en omställning vad det gäller att stiga upp på morgonen och hur pigg man är.

Så jag kör till Bureå sådär halv trött och gäspandes. När jag kommer in på lokalen har Ulla just hunnit före och det är sådär småmörkt och mysigt och vad har hon gjort, jo tänt ljus. Helt underbart mysigt, DÅ längtade jag verkligen till JUL. Och jag inser att jag redan nu ska börja att planera mina julklappsinköp.

Sen så om inte det var nog så slog känslan verkligen igenom när jag var hemma hos en tant och gjort gröt till henne och hon tog en massa kanel till. Helt underbart kändes det med den doften och julkänslan bara spirade inom mig. Jag vet att när jag läste om att Anette hade julkänsla redan för några dagar sedan så kändes det verkligen så avlägset. Nu förstår jag verkligen vad du menar.

Jobb?

Så idag var jag på en typ rekryteringsträff och jag var så peppad och så nervös före för jag var riktigt sugen på jobbet. Nu så här i efterhand så är jag inte alls ledsen om jag inte får det.

Det var som crupier ute vid spelborden på Station 8 osv alltså åt Cherry. Och visst det är ett deltids jobb, ca 20 timmar per månad, men då är det ju fortfarande en liten slant i kassan. Det innebär alltså att man ska sitta och vara dealer vid Black Jack borden. Jag skulle verkligen tycka att det var skitskoj om jag fick göra det.

Fast nu är jag verkligen tveksam till det. Allt lät jätte bra fram till den enskilda intervjun då jag då fick veta att om man då verkligen får erbjudandet om en tjänst så måste man skriva på ett kontrakt som säger att man har en provanställning på 6 månader och då är tanken att man minst ska jobba dessa 6 månader. Om man väljer att sluta innan dess så blir man ersatts skyldig en summa på 3000kr eftersom att dom har lagt ner en viss summa för att utbilda en och så vidare. Dom har det som en försäkring för dem att alla som är lite tveksam inställd till jobbet ska tacka nej och att då alla som verkligen vill ha detta jobb och är motiverad ska få chansen till det.

Problemet är bara för mig att det är ju bra om jag får ett jobb i 6 månader, eller? Egentligen inte eftersom att nu är det september och om vi säger att vi räknar att jag börjar jobbar från Oktober om jag får det. När det då har gått 6 månader då är det April. Och då är jag och Simon i Norge. Vi får lägenhet där den första Mars. Så det går ju inte riktigt ihop. Så om jag tar detta jobb så blir jag alltså måste jag ju sluta tidigare och då måste jag betala 3000 kr för det. Är det värt det?

Jobbet i sig är nog jätte spännande och jätte kul och det vore skitroligt tror jag men samtidigt känner jag nu att efter ha varit på denna information så blir jag inte ledsen om jag inte får det. Det blir nästan jobbigare OM jag får det för så måste ju JAG ta ställning till hur jag ska göra. Så det är nästa så att jag känner att jag vill slippa göra detta val. På måndag eller tisdag får jag i alla fall veta om det är aktuellt för mig att få ett extra tillfälle att komma och se och vara med på hur arbetet fungerar och har jag kommit dit, det är efter det som det är då är dags för kontrakt så det är då man måste ta ställning tills dess man man bara flyta med.

Vilket som spelar mig faktiskt ingen roll känns det som. Så det är vad som har hänt idag. Det tog verkligen sin tid och jag var den som fick komma in sist på den enskilda intervjun, but who cares. När jag kom hem så gjorde jag och Simon den snuskigt goda pasta gratängen som kommer ut viktväktarnas "kokbok". Mums. Sedan blev det lite serier och efter det har jag varit iväg på ett Friskis pass och nu sitter jag här ny duschad.

Jag hade också tänkt komma till det här med serier. Jag och Simon har börjat se en serie som folk har sagt ska vara bra, en SVENSK serie. Den heter Tusenbröder och faktiskt så måste jag säga att den verkligen är GRIPANDE.

Jag rekommenderar verkligen att man se den och nu ska jag som inte avslöja allt som händer men alltså, det känns helt absurt när det är killar på svenska som sitter och snackar på precis samma sätt som folk gör i serier från USA. Allt blir så påtagligt på svenska. Det känns som att det lika gärna är grannen som man ser på tv. Och för den som tar sig tid och ser serien kommer då förstå att det kanske inte är det bästa om det skulle vara grannen som faktiskt är med. Men det är ett litet tips. Man kan alltid börja se och sedan skita i det om man inte tycker om den eller om den helt enkelt blir för som i Simons fall att han får SÅ mycket ÅNGEST när han ser den att han faktiskt inte ser längre. Han kan se någon snutt här och där om jag ser men annars så föredrar han att låta den var. Den är lite komplex måste jag säga.

Och nu till det sista jag hade tänkt att hinna med. Simon var så söt att nu efter att han kom hem från en Thaiboxningsträning så skulle han koka 3 ägg för att käka äggmacka. Jag vet inte vad han skyller på riktigt men av någon anledning så la han ett ägg på golvet och självklat gick det ju sönder också. Jag dokumenterade även detta med en bild men för tillfället så ville inte datorns USB fungera som den ska så jag kunde faktiskt inte flytta över bilden. Det får bli en annan dag.

Du ska jag äta en muffin och sen typ spela lite mahjong och sedan hoppa i säng.

Ändrade planer.

Hejsan svejsan i lingonskogen! Idag kan jag väl inte säga att jag har hunnit göra något vettigt än. Min plan var som sådan att efter lunch så skulle jag gå min promis runt broarna så då har jag suttit och pillat i Photoshop i stort sett hela förmiddagen. Men nu blev det inte riktigt som planerat, för Ewa ringde och frågade om jag kunde jobba ikväll 16- 21 och visst kan jag väl det, jag har dessutom bil denna vecka (eftersom att mamma och pappa är i Turkiet). Så då blev upplägget genast annars.

Helt plötsligt hade jag inte hela dagen på mig att hinna göra klart mitt tidningsomslag i Photoshop (en övning vi skulle göra), gå broarna, gå och handla och hinna med att fara på Friskis ikväll. Så hör löser jag detta jo, det blir ingen broarna före jobbet, kanske efter om Simon är sugen vilket jag hoppas. Friskis går ju inte tyvärr och handla tänkte jag gå och göra nu. Och tidningsomslaget kämpade jag med till alldeles nyss då det får duga. Man kan ju sitta i evigheter med sådant.

Så vad att göra jo. Skriva klart detta, ta mig iväg till Kvantum och tillbaka sen så är det bara att göra sig klarr för att fara och jobba. Tänkte ta mig dit lite tidigare för att äta min middag där (en matlåda) för att hinna läsa ikapp mig på allting som har hänt nu när jag inte har jobbat på nästan en månad.

Och jag vill bara återkomma lite till mitt tidningsomslag som då var en övning från kursen som vi skulle göra. Där man skulle ta en bild på sig själv och sedan göra om det till ett tidningsomslag. Den bilden som jag valde ville jag verkligen ha för jag ville göra något roligt av det, det skulle liksom inte vara så seriöst. Eller omslaget skulle göras seriöst men själva vad som skulle vara med på den skulle inte vara så allvarligt, det skulle ge ett glatt intryck och att man liksom ska fokusera på allt roligt här i livet. Jag vet inte riktigt om jag dock lyckades med det? Efter att ha suttit i några timma och börjat och gjort om och börjat och gjort om så blev det såhär.

Jag ska dock göra ett eller två till. Jag tror ett till med en annan bild på mig med ett annat upp lägg och sedan ett med en bild på någon kändis för att se om jag faktiskt lyckas knåpa ihop något som verkligen ser ut som en riktig tidning.

Nej nu har jag inte tid att sitta här längre, jag har ju saker att göra. Jag ska ju jobba för en gång skull.